Det är förnekelsen som förstört Sverige
KRÖNIKA Sakta smyger sig verkligheten på beslutsfattare och politiker. Det såg vi senast när rikspolischefen blev intervjuad i Sveriges Radio. Där förklarar han att etablissemanget inte riktigt känner till den bild av samhället som andra dagligen försökt varna om i flera års tid. Det menar författaren och Katerina Janouch.
Katerina Janouch är författare och återkommande krönikör på Nyheter Idag. Hon tycker att politiken inte bara ska fokusera på den välbeställda medelklassen utan även omfatta människor som har det sämre ställt och som bor i otryggare områden. Därför anses hon av många vara en populist. Åsikterna som uttrycks i den här krönikan står Nyheter Idag helt och fullt bakom.
Svart på vitt säger han det, Dan Eliasson i SR Ekots lördagsintervju:
”Jag tror vi är många inom det svenska samhället som inte riktigt inser hur bekymmersamt läget är i vissa delar av Sverige.”
Jag möter dem själv dagligen. Jag har mött dem dagligen i flera års tid. Småbarnspappan från Bromma som skakar på huvudet och säger att det är ”lugnt och tryggt” i Bromma. Batiktanten som kräver att få se ”källor” på att kvinnor känner sig otrygga. Den så kallade feministen som med anklagande blick väser ”rasist” när våldtäktsstatistiken med främmande förövare förs på tal. Politiker som till exempel Helene Fritzon, Karin Wanngård och inte minst Stefan Löfven som är så förlorade i sin förnekelse att de vägrar ta in sanningen om vad som pågår i Sverige. Kändisen som tjänar pengar på att basunera ut att vi inte ”ska vara rädda” och att Sverige aldrig varit tryggare.
Istället för att lyssna på visselblåsare, opionsbildare som vågat sticka ut hakan och privatpersoner som försökt slå larm på sociala medier har väsentliga delar av det svenska etablissemanet slutit sig i förnekelsebubblan i sina priviligierade medelklassområden, dyra villor och bekymmersfria Thailandsresor medan förfallet i utanförskapsområdena fått pågå ostört.
Nu sitter vi här.
Jag var bland de första som fick löpa gatlopp för att jag tog ordet ”no go-zon” i min mun i en tjeckisk teve-intervju. Dessförinnan var det Per Gudmundsson i Svenska Dagbladet som blev persona non grata på grund av att han sa sanningen utifrån polisens rapportering. Men allt var bra, eller hur, det var överdrivet, vi förstörde den gemytliga stämningen och statsministern kände inte igen bilden som presenterades.
Det heter att Sverige är ett rikt land. Men även den självbilden måste revideras. Många gamla har inte råd att äta bra mat, småbarnsföräldrar nekas LSS-stöd och cancersjuka dör i vårdköer, precis som jag berättade i tjeckisk tv. Nej, det är inte så rikt i Rosengård och Angered och Vivalla eller för den delen i den lilla staden Fredrika i Åselekommun i Lappland, en avfolkad byggd som är en av de delarna av ett döende Sverige som ibland hålls levande tack vare thailändska bärplockare och invandrad krögare som tillhandahåller mat till jaktlag.
Eliasson säger också detta:
”Vi har grov brottslighet, vi har narkotika, vi har gängskjutningar med dödlig utgång på många ställen runtom i Sverige. Min bedömning är att stora delar av etablissemanget, beslutsfattarna, besöker inte de här områdena. Det finns en viss okunnighet, det finns kanske en tro att så här ser det inte ut i Sverige, det stämmer inte överens med vår självbild. Jag tror också att utvecklingen förvärrats under de senaste åren”.
Det vore klädsamt om vi äntligen kunde skippa allt skitsnack. Om vi kunde få till en vettig debatt om vad det är som pågår i Sverige. Om Sverigebilden, den icke-smickrande. Framför allt önskar jag att alla ni verklighetsförnekande politisk korrekta som lever fjärran från verkligheten, började våga erkänna det många av oss larmat om. Det kommer inte lösa alla problemen över en natt. men det är i alla fall en början.
