KRÖNIKA Krisen på Aftonbladet är ett resultat av feghet och tystnadskultur när ingen ansvarig chef vågar säga ifrån. Det menar Katerina Janouch som ser samma problem i fler delar av det offentliga Sverige.

Jag skrev tidigare om machokulturen på kvällstidningsredaktioner, och bilden bekräftas nu, i flera dagstidningars skildringar av dessa redaktioner och tonläget där, på grund av skandalen med de kända medieprofilernas misstänkta sexbrott. Men det är egentligen inte svineriet som är det allvarligaste. Utan att dessa fått pågå. Och det i sin tur är ett resultat av tystnadskulturen, av fegheten, av den svenska mesigheten.

Det är den jag slagits mot hela det här året, ja, egentligen långt innan dess. För det är i den här osunda patologiska tystnaden som övergrepp tillåts gro. Än en gång måste jag dra upp missbruksfamiljen som förnekar och möjliggör. Och det är tragiskt när det handlar om familjeliv, men nu är det stora, inflytelserika arbetsplatser där man skapat en katastrofal miljö byggd på rädsla, förakt och lögn. För inte kan enskilda individer ställa allt till rätta, för det krävs större krafter än så. Det är det man haft välbetalda chefer till. För att styra upp.

Men cheferna har stått och gullat med sina dysfunktionella medarbetare. Medan de som hade kunnat peka på felaktigheterna tryckts till och tystats. Det har varit chefernas ovilja att öppna munnen som ett officiellt medgivande och ett godkännande av de där läskiga grisigheterna som de nu utpekade ”profilerna” fått ägna sig åt. Kanske har dessa män rentav sporrats av att ingen säger ifrån? Som bråkiga ungar som tillåts härja i vardagsrummet. Till slut vill gränslösa barn nästan att någon ska ryta till. ”Nu får det banne mig vara nog!”.

Men nej. Ingen ryter, inte förrän det är försent och skadan är skedd. Hela Sverige lider faktiskt av detta. Av abdikerade vuxna som låter tonåringar kasta sten utan konsekvens, av handfallna myndigheter som låter asylbedrägerier pågå, av chefer som fegt tittar bort när deras underordnade begår övergrepp. Listan är lång, vi har en vidrig kultur av lock som läggs på och folk som mister allt när de påtalar problem.

Vi som viftar blir utpekade som syndabockar, medan ni fortsätter förstöra landet med er kriminella inkompetens.

Det är er jag anklagar, alla fegproppar och lismare, alla möjliggörare som slätar över och sopar under mattan och först under galgen nyktrar till och kommer med nån halvkvävd ursäkt. Det är ert fel alltihop, inte bara att medieprofilerna tillåtits härja, utan också att det är kaos i Sverige, att ingenting fungerar längre som det ska, att folk är knäckta och mår dåligt från söder till norr. För det är så här det blir när ingen tar ansvar. Till slut kraschlandar man och då återstår bara spillror som är så mycket svårare att bygga upp än om man förebyggde eländet med lite moget ledarskap.

Hörni, självgoda chefer på Aftonbladet. Ni hade kunnat satt stopp. Och ni på TV4. Om ni sagt ifrån till er gränslösa programledare, så hade han klappat ihop sin kaxiga låda för flera år sen. Och ni, alla idioter till politiker. Ni har alla siffror på bordet, ni har en uppsjö av experter och forskare, ni vet vart samhället är på väg. Ändå lallar ni vidare som om allt var under kontroll. Det är dags att vakna och börja göra det jobb ni får betalt för. Vintern är på väg.