KRIMINALKRÖNIKA En misstänkt tjuv som spanar inför ett inbrott. En företagare som vill konfrontera tjuven. Sedan skottlossning och biljakt. Men vems var vapnet? Är det nödvärn att skjuta mot en bil när någon försöker köra över en? Nyheter Idag granskar ett fall där åklagaren försöker få en man dömd för mordförsök och grovt vapenbrott trots att polisutredningen uppvisar flera tydliga brister. Han dömdes i tingsrätten på något oklara grunder. I morgon tas målet upp i hovrätten.

På natten till den 2 december 2018 hörs skottlossning eka över en parkeringsplats i norra Stockholm. Tankarna kanske förs till uppgörelser mellan kriminella grupperingar, men det här är något helt annat. Skytten är en framgångsrik, hårt arbetande företagare – tidigare ostraffad – med en bakgrund som militärpolis i forna Jugoslavien.

Han har just avfyrat fem skott varav tre träffat en bil i vilket det sitter en misstänkt litauisk tjuv. Eller misstänkt och misstänkt – denne kan aldrig ge en trovärdig förklaring till vad han gör i ett industriområde mitt i natten och han är tidigare döms för stöld i Sverige.

Vittnen till händelsen blir företagarens dotter och svärson. Men vilka var omständigheterna när skotten avlossades, och varifrån kom pistolen? Tingsrätten dömde senare företagaren till tre års fängelse för försök till grov misshandel och grovt vapenbrott – åklagaren ville ha det till åtta års fängelse för mordförsök. Men i Nyheter Idags granskning av fallet framgår flera brister i polisutredningen och tinsgrättens dom tycks bygga delvis på lösa antaganden.

En tjuv blir upptäckt

Företaget som drivs av den tidigare militärpolisen hade flera gånger drabbats av inbrott, och bara dagen innan händelsen hade tjuvar tagit sig in på området, drogat vakthundarna och slagit ut övervakningskamerorna, sannolikt med någon form av störsändare. Han hade därför bett sin dotter och svärson, som skulle tillbringa kvällen på en fest, att köra förbi företagsfastigheten på vägen hem för att se om tjuvarna kommit tillbaka. De noterar ett par misstänka bilar i närheten och att det ligger stöldgods utanför stängslet.  De får även syn på en person som beter sig misstänkt.

– Jag körde och när vi åkte mot platsen så stod det en man där och han beter sig väldigt underligt. Han står vid ingången till den här vägen. En kort bit. Han bara står och vi kör förbi varandra och vi kollar på varandra, säger dottern i förhör.

Svärsonen filmar mannen med sin telefon då de passerar och filmen visar tydligt en man i gul reflexjacka som tar ett steg mot bilen och döljer sin högra hand innanför jackan. Det går inte att se något vapen, men gesten leder onekligen tankarna dit. Den här filmen fick aldrig visas vid tingsrättsförhandlingen trots att försvaret begärt det.

Kvinnan ringer och väcker sin far som genast stiger upp och kör dit. Med sig i bilen tar han ett hagelgevär laddat med gummikulor eftersom det fanns en misstanke om att tjuven var beväpnad.. Företagaren är jägare och har licens för det. Tingsrätten menar att han även tog med sig en skarpladdad pistol – men vi återkommer till det.

Tjuven konfronteras

När företagaren kommer dit har den misstänkte tjuven flyttat sin bil – en vit skåpbil – till en parkeringsplats några hundra meter från dess tidigare position, men den lokaliseras snabbt. Han och svärsonen – för tillfälligt tjänstledig från jobbet som polis i Makedonien – går fram och bankar på passagerardörren och skriker ”polis”, men mannen i bilen, en litauisk medborgare, svarar inte. Företagaren går då runt bakom bilen när den startar med ett ryck och backar bakåt. Bilens dragkrok träffar företagarens knä innan den stannar och kör någon meter framåt. Företagaren anmälde senare föraren för grov misshandel, men anmälan lades ned nästan direkt.

– Då ser jag ett hölster med en pistol på marken, den låg under bilen. Jag plockar upp den, och när bilen backar mot mig igen skjuter jag två skott, neråt och åt vänster, säger företagaren till Nyheter Idag.

Det är så han säger sig minnas det, men det ena skotten går ganska rakt in och penetrerar bildörren alldeles intill den ena bakrutan. Kulan, eller ett fragment av den, bäddar in sig i vinylen på ovansidan av instrumentpanelen men har inte tillräcklig med kraft för att fortsätta framåt för att ens orsaka en spricka i vindrutan. Polisens tekniker skulle senare notera skadan men brydde sig aldrig om att ta ut kulan för att bekräfta att det verkligen var en kula och exempelvis inte ett metallfragment som ryckts loss ur dörren då den träffats av skottet. Av någon anledning tog polisens tekniker heller aldrig några bilder av insidan av bakdörrarna, så det är omöjligt att veta hur utgångshålen såg ut.

Företagaren får slänga sig åt sidan när bilen backar förbi honom, varefter han skjuter två skott mot bilens däck. Det ena skottet träffar och en kula hittas senare i vänster framdäck. Hade han velat skjuta mot föraren hade han här haft en god möjlighet.

Företagaren hoppar in i sin bil och kör efter med dottern och svärsonen i släptåg. När den misstänkte tjuvens minibuss närmar sig en rondell och därför borde sakta ned lägger sig företagaren framför honom och sänker farten. Men litauern saktar inte in – han kör in med full fart in i bilen framför. Kollisionen har dock skadat tjuvbilen så att den stannar in.

Företagaren och svärsonen drar ut litauern ur bilen, fotograferar honom och hans körkort och tar hans telefon ifrån honom. Det är inte hans vanliga telefon, den har han lämnat på hotellet där han bor med några landsmän, utan en lågpristelefon med kontantkort. Den har varit oanvänd under nästan hela kvällen, men kort efter skottlossningen blir han uppringd flera gånger, vilket visar att det finns kumpaner som på avstånd iakttagit skjutningen. Vilka dessa kan ha varit har inte utretts av polis. Det är tydligt i utredningen att åklagaren är ointresserad av litauern och att närmare försöka utreda varför han är på platsen eller vilka personkopplingar han har.

Företagaren och svärsonen håller kvar litauern medan företagaren ringer några polisbekanta för att få hjälp att hantera situationen. De hänvisar honom till 112, men han tycker inte att det är värt att ringa dit.

– Senaste jag ringde Polisen hade jag fångat två tjuvar och låst in dem på toaletten. Efter en timme kom Polisen och tog mig och släppte tjuvarna. De hade bilen full med stulna grejer, säger företagaren till Nyheter Idag.

Under tiden stannar flera bilar intill platsen och företagaren börjar uppleva situationen som hotfull, så han bestämmer sig för att de bör lämna platsen. Pistolen stoppar svärsonen i en plastpåse och ger till sin fru. Hon skall i sin tur sedan ge den till sin syster, varför bägge blir misstänkta för grovt vapenbrott.

Polis har larmats av vittnen som hört skottlossning och sett den efterföljande biljakten. De stöter på litauern och snart även företagaren och hans svärson på en mack i närheten. De grips utan dramatik.

Vems var pistolen?

Det finns två versioner om varifrån pistolen kom – och båda två kommer från företagaren själv. I det första förhöret som hålls samma natt nekar han till misstanken om grovt vapenbrott för innehavet av pistolen, men när han förhörs på nytt nästa dag erkänner han att det var hans pistol – ett erkännande som han dock skulle ta tillbaka vid rättegången i tingsrätten. Då beskrev han istället hur han hittat pistolen på marken under tjuvens minibuss.

– Min advokat sade åt mig att om jag inte erkände att det var mitt vapen så skulle jag och båda mina döttrar sitta häktade fram till rättegången om flera månader. Så jag sade att det var min pistol, säger företagaren till Nyheter Idag.

Det fungerade. Båda hans döttrar släpptes snart ur häktet. Men det hade också en annan effekt, nämligen att åklagaren inte längre brydde sig om att försöka reda ut varifrån pistolen kom eller vem som hanterat den.

Tingsrätten ställdes alltså inför två olika berättelser om pistolens ursprung, och trots den så kallade omedelbarhetsprincipen, enligt vilken rätten i första hand skall utgå från det som sägs vid huvudförhandlingen snarare än vad som sagts i polisförhör, valde tingsrätten att sätta sin tilltro till polisförhören. Det är värt att se noga på vad tingsrätten skriver.

”Den åtalades berättelse om pistolen hos polisen är emellertid detaljerad och innehåller uppgifter om hur den hade kommit i hans besittning, hur han hade förvarat den hemma, hur han placerade den i bilen när han den aktuella natten tog den med sig och hur han tog den från bilen innan han avlossade skotten.”

Det här är ett vanligt argument i domar. Att ett vittnesmål är detaljerat tas ofta till intäkt för dess sanningshalt, som om ljugandets konst vore endast politiker förunnat. Och tittar man på vad som faktiskt sägs i förhören ser man att ”detaljerna” är ganska självklara. Hur kom vapnets i hans besittning? Någon som han inte vill namnge gav den till honom för 15 år sedan som betalning för några däck. Var har han förvarat den? I vapenskåpet. Hur tog du den till brottsplatsen? Jag lade den bredvid mig på passagerarsätet. Det är ingen fri berättelse, nästan alla uppgifter kommer som svar på direkta frågor.

Det finns inget som helst stöd för historien. Det finns till exempel inga vittnen som sett pistolen i hans ägo under dessa 15 år. Endast ett fåtal uppgifter kan kontrolleras, och de stämmer inte. Han påstår att han har en låda med hundra skott till pistolen, men vid husrannsakan återfanns ingen passande ammunition. Han påstår att båda magasinen borde ha varit fulladdade, men det var de inte.

Varken pistol eller patroner undersöktes för fingeravtryck, vilket annars hade kunnat ge svar på frågan om vem som tidigare hanterat vapnet. Undersökning beställdes tidigt under utredningen men återkallades av åklagaren innan den hann utföras.

Tingsrätten skriver vidare:

”Vidare framstår det som osannolikt att den åtalade skulle ha hittat pistolen på marken, i ett hölster som även innehöll ett extra magasin. Hans i tingsrätten lämnade uppgifter är mot den bakgrunden inte trovärdiga.”

Det är alltså inte trovärdigt mot bakgrunden att det framstår som osannolikt? Ja, den typen av logiska felslut stöter man på i domar.

Men varför skulle det vara osannolikt att han hittade pistolen i ett hölster som även innehöll ett extra magasin? Ett fullt tänkbart scenario är att tjuven hade med sig pistolen – i ett hölster med ett extra magasin – för att vid behov kunna freda sig mot vakthundarna. När han märkte att han var bevakad slängde han in hela paketet under bilen för den händelse att han skulle bli kontrollerad av polis medan han stod parkerad där.

Det finns flera omständigheter som pekar på att pistolen tillhörde litauern. Denne förnekar att det var hans pistol, men trots att han i övrigt är ganska vag i förhören finns det en sak som han upprepar två gånger: nämligen att pistolen var i ett hölster, samtidigt som säger sig inte ens ha sett vapnet. Det är mycket oklart hur han skulle ha kunnat lägga märke til hölstret, i synnerhet om detta låg kvar i företagarens bil. Men om det var litauerns vapen kände han förstås till det.

Pistolen är en Zastava m70 som fungerar utan anmärkning, men den är rostig och definitivt inte välskött. Det är ett vapen som ursprungligen tillverkats för Jugoslavisk polis och militär, men som förekommer överallt i Europa. Den skiljer sig en hel del från företagarens jaktvapen som alla är mycket välskötta.

Enligt företagarens utsaga i polisförhör – den version som tingsrätten sätter sin tilltro till – har han aldrig ens provskjutit pistolen, och då framstår det som ytterst osannolikt att han skulle ha valt att gå fram till tjuvens bil med pistolen istället för hagelgeväret som han visste var i god form.

I slutändan är det omöjligt för en utomstående att veta vad som hände den där natten. I Nyheter Idags granskning av både förundersökningsprotokollet, den så kallade slasken – alltså de handlingar som åklagaren inte bedömer nödvändiga att presentera för rätten – och övrigt bildmaterial som insamlats av Polisen, framstår det emellertid som allt annat än bevisat att det gått till som åklagaren påstår, att företagaren tog med sig vapnet och avsiktligt försökte döda tjuven.

Uppdatering 22-03-29: Texten har tillfogats två smärre korrigeringar.

Läs även: Beskyddande familjefader satte två kulor i det kriminella gänget – och friades

Läs även: Sköt ihjäl aggressiv inkräktare – döms till fängelse trots nödvärnsrätt