LEDARE Det blev en märklig historia runt projektet sajtkoll där mycket gick fel. Det fanns all anledning att kritisera sajtkoll, men det finns även all anledning att kritisera och fördöma de som hotar Kolbjörn Guwallius. Vi berättar hur man gör istället.

Tidigare i veckan skrev jag om projektet sajtkoll. Det var uppenbart att det minst sagt var ett svajigt projekt, en av personerna bakom sajten menade att anslutning till de pressetiska reglerna var av mindre betydelse. Man kunde tydligen vara hatsajt och samtidigt följa pressetik. Det var så resonemanget iallafall gick om Nyheter Idag.

Det är uppenbart att personerna som startade sajtkoll inte tycker om mig eller Nyheter Idag. Men det är okej, man behöver inte tycka om mig. Eller Nyheter Idag. Problemet är när Sveriges Radio och även branschmedia okritiskt rapporterar, närapå gör reklam, för projektet – samtidigt som det är uppenbart att det är en subjektiv bedömning som ligger till grund.

Det finns en uppfattning om att etablerad journalistik inte är rättvis. Att man använder exempelvis Sveriges Radio som ett verktyg för en egen agenda. Historien runt projektet sajtkoll bättrar knappast på den bilden. Jag förstår mycket väl att människor blir upprörda och ytterligare tappar ett snäpp förtroende för de etablerade medierna.

Samtidigt är det precis lika fel att hota någon. Det var vad som hände med Kolbjörn Guwallius, förklarar han till tidningen Journalisten i en artikel som berättar att projektet sajtkoll stängs ner. Jag vet inte exakt vad för hot som Guwallius upplevt, det är egentligen inte relevant, men principen är att två fel gör inte ett rätt.

Dessutom är det djupt problematiskt. Jag tror Guwallius har en världsbild av att jag på riktigt driver en hot och hatsida. Hur konstigt det än må låta. Det kanske är så att han uppfattar mig och mina läsare som regelrätta rasister, förklädda till nyhetssajt? Om vi leker med den tanken – och folk på riktigt hotar och försöker skrämma honom – bekräftar man inte då precis den världsbilden? Jag är rädd att det leder till att en människa som Guwallius, men även många andra, blir än mer övertygade om att en internetarmé av regelrätta rasister håller på att ta över hela samhället.

Det skapar en polarisering. Det skapar mer hat och hot. Därför, oavsett hur arg och besviken man är, blir det alltid fel att hota eller använda ”slag under bältet”, som exempelvis att hacka deras sajt. Jag har själv blivit hotad av människor på vänsterkanten och det har bara övertygat mig än mer om hur fel de har. Jag är rätt säker på att det fungerar likadant åt andra hållet.

Det finns garanterat läsare hos Nyheter Idag som varit vansinniga över hela grejjen med sajtkoll. Jag förstår det. Jag förstår att man tappar förtroendet för journalistkåren. Men jag måste säga ifrån så mycket jag kan om att hot mot en enskild person är aldrig rätt. Det är ingen vinst på något sätt att sajtkoll fick stänga ner – det hade varit bättre om sajten fanns kvar och var och en kunnat se vad Sveriges Radio okritiskt mer eller mindre gjorde reklam för.

Givet att Guwallius har en ambition att visa och varna för oseriösa spelare, tänker jag nu tala om hur jag menar att man ska jobba. Håll i er nu och tappa inte hakan när jag säger detta – men gör som Henrik Johansson på sajten interasistmen istället.

Det är absolut inte så att jag och Johansson är några allierade i samhällsdebatten. Verkligen inte. Jag skulle snarare beskriva det som en slags terrorbalans. Det är alltså inte därför jag skriver detta. Men jag har en respekt för dåren, det har jag. Ja, han är en ångvält när han väl fått korn på något. Ja, han kan vara raljant. Han kan ge tjyvhugg och gå i taket mot människor. Men ska jag vara helt ärlig är jag inte bättre själv, referenser kan lämnas.

Men. Han redovisar alltid, vad jag har sett iallafall, någon form av stringent argument. Det finns en grundläggande rättvisa, eller ”spelregler” om man så vill. Det kan vara en skärmdump från Facebook eller Twitter, det kan vara ett förfluget citat – eller något annat han trålat fram på nätet eller i verkliga livet. Poängen är att han använder något konkret och han ringer upp människor, ställer frågor och redovisar sina nyfunna skandaler på sin blogg. Hur mycket man än tycker att han är en finne i ändalyktan så är grunden, själva metoden för hur han jobbar, så som man ändå ska göra.

En annan poäng med Henrik är att han är konsekvent. Han älgar på även åt vänsterhåll när han misstänker att någon hyser tveksamma åsikter. Det är en viktig princip, att våga kritisera dem som även är på samma politiska flank. Det är det långt ifrån alla som har karaktär att göra.

Sådant ger trovärdighet. Därav, om Kolbjörn läser detta, gå igenom våra artiklar. Kolla vad vi skriver, vilka påståenden finns på Nyheter Idag. Det kan säkert finnas sådant som publicerats som kan kritiseras, fokusera på det. Låt samtalen istället handla om sakfrågor och ta det därifrån, istället för att använda ad hominen – alltså att man angriper människan bakom. Jag lovar att med den approachen kommer man mycket längre.

Jag förstår precis känslan som kan infinna sig. Man är arg, det rinner över och man skriver eller säger något som i andra änden uppfattas som hot. Eller än värre, man kanske bestämmer sig för att systematiskt göra en annan människas liv till ett helvete. Det gynnar verkligen ingen. Hur dum någon än beter sig, låt dem hellre stå med skammen.

Eller gör som Johansson.

PS. Avloppsröret Politism borde åtminstonde kunna redovisa en ansvarig utgivare på sin sajt. Till och med Avpixlat har ju lyckats komma så långt.