När Athena Farrokhzad släpps lös att skriva en dödsruna över avlidne danske poeten Yahya Hassan blir det en sorglig uppvisning i bisarra formuleringar om ”bruna män”, patriarkat och Israel istället för ett värdigt farväl. Ytterst ansvarig för dikeskörningen är DN:s kulturchef Björn Wiman, skriver Nyheter Idags kulturredaktör Johannes Nilsson.

Den 29 april avled den danske poeten Yahya Hassan, bara 24 år gammal. Hassan slog igenom år 2013 med den självbetitlade diktsamlingen Yahya Hassan. 

Han hade palestinsk bakgrund, och debutsamlingen väckte stor uppmärksamhet på grund av det självbiografiska innehållet, som bland annat var mycket kritiskt till islam.

Av detta finner man emellertid inget spår i den svenska poeten Athena Farrokhzads bisarra dödsruna i Dagens Nyheter, där hon skamlöst försöker appropriera Hassans liv och verk och reducerar honom till en i raden ”bruna män” i egna privata funderingar.

Läs även: Johannes Nilsson: Så kommer vänstern förlora striden om kulturen

Det är stollevarning på formuleringar som:

”Varför måste poeter dö, skriver mina vita vänner. Och det blir tydligt att min fråga är en annan: Varför måste bruna män dö?”

”Vem dödade dig, Yahya? Var det klassamhället, var det den danska statsrasismen, var det patriarkatet? Var det Israels fördrivningspolitik?” frågar sig Athena i en upprepning av sina egna käpphästar.

Inte ett ord om det Hassan själv pekade på: islam, självvald segregation, våld inom familjen.

Detta exempel, taget från Lisa Magnussons text om Hassans död i samma tidning, ger en fingervisning om innehållet i Hassans dikter: ”Sen din pappa flyr från flyktingläger/ och sen min pappa flyr från flyktingläger/ […] Och allihop får socialbidrag/ De hämtar alla sina kusiner/ och sen sätter de i gång med sin inavel.”

Men en ännu tydligare bild av Hassans diktning ger faktiskt Farrokhzad själv i en tidigare text, publicerad när han ännu var i livet.

I en kritisk recension av Hassans debutsamling skriver Farrokhzad att hans självbiografiska dikter är ett ”skänk från ovan för Danskt Folkeparti”, och att han inte är ”fri från ansvar om den spelar dem i händerna”.

Redan det var en djupt osmaklig text, där den etablerade poeten Farrokhzad förvägrade en ung debutant den moraliska rätten att skriva om sitt eget liv.

Hennes dödsruna i DN går betydligt längre än så. Där låtsas Farrokhzad som om hennes kritik aldrig existerade, och gör Yahya Hassan till språkrör för sina egna åsikter.

Läs även: Kulturprofiler kräver bojkott av Eurovision i Israel

Det är ett haveri, och ansvaret faller naturligtvis i första hand på DN:s kulturchef Björn Wiman som tagit in texten i befintligt skick.

I det här fallet kan man dessutom fråga sig varför just Athena Farrokhzad anses lämplig att skriva om Yahya Hassan. Det enda hon och Hassan hade gemensamt var den bruna hud som Farrokhzad envisas med att ta upp. I övrigt är olikheterna enorma.

Hassan var en outsider både litterärt och privat, som väckte skandal med sina dikter och dömdes till fängelse för att ha skjutit en ung man i benet.

Farrokhzad är så etablerad som en svensk poet kan bli: översteprästinna på författarskolan Biskops-Arnö, utgiven av Bonnier, prenumerant på spaltutrymme i DN, sommarpratare på Sveriges Radio.

Fem dagar innan Yahya Hassans död avled den socialistiska författaren PO Enquist. Hade Wiman publicerat en dödsruna över honom skriven av Johan Hakelius? Som gick ut på att Enquists författarskap egentligen handlade om att krossa socialismen?

Självklart inte. Men på DN Kultur är tydligen en brun poet i första hand en brun poet, och kan därför behandlas hur som helst av andra bruna poeter.

Dagens Nyheter har även låtit litteraturredaktör Jonas Thente skriva en dödsruna över Yahya Hassan, som publicerades innan Athena Farrokhzads.

Läs även: Nu anklagar Expressen poesi-kritiker för rasism