LEDARE Tänk om jag ställde mig utanför entrén där Dagens Nyheter och Expressen håller hus och lurpassade bakom några buskar på Lars Lindström. Och när han kliver ut, på väg hem, så smyger jag upp tätt bakom honom och väser. – Jag ska våldta dig, din lilla Expressen-journalist.

Givetvis skulle jag aldrig få för mig att göra något sådant, men det finns en poäng att fundera på vad som hade hänt om så hade skett. Men vi börjar någon helt annanstans.

Våldtäkten i Strängnäs: ”I’m gonna fuck you little Swedish girl”

Nyligen rapporterade ett antal sajter, även Nyheter Idag, om en våldtäkt som ägde rum i Strängnäs. När man läser förundersökningen berättas att en av de som varit delaktiga i brottet ska ha yttrat orden ”I’m gonna fuck you little Swedish girl”. Händelsen blev en stor snackis på nätet, men inte i etablerade medier. Tills Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi tog upp bollen.

I en ledare med titel ”Även vita drabbas av hat och rasism” refererar Arpi till händelsen i Strängnäs där han menar att det skulle kunna röra sig om ett hatbrott. Även om det för de flesta är självklart att rasism och fördomar kan drabba alla grupper, såväl ljushyade som mörkhyade, valde Arpi att föra ett resonemang där han menar att det inte alltid är självklart att rasism mot vita människor erkänns.

I texten förklarar Arpi att ”många journalister verkar dessvärre ha köpt en ideologiskt färgad världsbild”, en världsbild där den som är överordnad – alltså vita människor – inte kan utsättas för rasism. Eller hatbrott för den delen.

Expressens Lars Lindström: ”Det saknar alltid betydelse”

Ledartexten från Arpi får snabbt mothugg från Lars Lindström på Expressens ledarsidor. Det ska villigt erkännas att jag inte riktigt begriper stora delar av Lindströms text, men någonstans skönjer jag ett resonemang som i bästa fall bemöter det Arpi skriver. Att han försöker kritisera Arpi står däremot klart.

”Jag läser en text som tycks vara hämtad från en högerextrem hatsajt, men är publicerad i en traditionell svensk morgontidning grundad 1884”, inleder Lindström sitt svar på Arpis ledare.

I de delar av Lindströms text som på något sätt berör det Arpi skriver menar Lindström att våldtäkten i Strängnäs inte kan vara ett hatbrott eftersom alla svenskar inte är vita. Han avslutar sin text med vad jag tror är ett resonemang om etnicitet där sista meningen lyder: ”Det saknar betydelse”. Men för den som låter hatet mot en grupptillhörighet motivera ett brott har just grupptillhörigheten all betydelse.

På samma sätt som jag inte förstår vad Lindström vill ha sagt tror jag inte heller Lindström riktigt förstår vad Arpi menar. Därför ska jag försöka hjälpa Lindström på vägen.

Tänk om jag ställde mig utanför entrén där Dagens Nyheter och Expressen håller hus och lurpassade bakom några buskar på Lars Lindström. Och när han kliver ut, på väg hem, så smyger jag upp tätt bakom honom och väser. – Jag ska våldta dig, din lilla Expressen-journalist.

Det hade räckt med de orden, jag hade inte behövt kröka ett hårstrå på Lindström. Det hade ändå blivit spaltmeter på spaltmeter med raseri och fördömanden om det hemska frätande journalisthatet som drabbar Sverige. Den där debatten dyker upp med jämna mellanrum om utsattheten och hatet mot journalisterna.

Och alldeles säkert hade journalister på just Expressen-redaktionen varit extra utsatta just då eftersom jag lite hotfullt väst orden ”lilla Expressen-journalist”. Och om nu Lindström hade blivit våldtagen i denna situation, hade någon vettig människa argumenterat för att motivet till händelsen inte alls har med något hat mot Expressen att göra, utan exempelvis enbart för att Lindström är snygg och attraktiv?

Förstår Lindström med denna liknelse vari hatbrottet ligger? Att det som yttras i samband med ett våldsdåd också får betydelse för att förstå handlingen? Grupper behöver inte nödvändigtvis definieras utifrån etnicitet, det går alldeles lika bra att hata och hota en yrkesgrupp. Som journalister. Bara för att lagstiftningen om hatbrott och tolkningen av densamma inte kan användas på grupptillhörigheten ”journalister” gör inte det att hotet och våldet i mitt exempel blir mindre hatiskt.

Det Lindström framöver behöver tänka på, innan han skriver en opinionsbildande text, är att fundera på vad som händer om samma resonemang vänds mot en själv. Vi kan ta ett till exempel, han menar att Arpis text ”tycks vara hämtad från en högerextrem hatsajt”.

Jag gjorde ett experiment och kontaktade Widar Nord som driver tidningen Fria Tider, en publikation på nätet som av Expressen beskrivs som just en ”högerextrem hatsajt”. Han tycker att många texter som publiceras på Expressens ledarsidor mycket väl hade passat in i hans egen tidning.

– Det är klart en sån som Anna Dahlberg passar bättre hos oss än hos Expressen. Anledningen att man låter henne hållas är att ägarna ser att det pågår en läsarflykt till Fria Tider precis som det pågår en väljarflykt till Sverigedemokraterna, säger han.