BOTKYRKA Det är det största exemplet på försök att köpslå med muslimska röster som uppdagats i Sverige. Men MP-skandalen i Botkyrka är ingen isolerad företeelse enligt Johan Westerholm, ansvarig utgivare för Ledarsidorna. – Det är vanligt förekommande skulle jag säga, säger han.

Tusentals röster har erbjudits till Moderaterna mitt i brinnande valrörelse i utbyte mot löfte om att stödja bygglov för Alby moské i Stockholm. Bakom erbjudandet stod Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka, Ali Khalil, som nu avgått.

Läs mer: Moderater erbjöds tusentals röster för bygglov till moské – miljöpartist bakom dealen

Ledersidornas ansvarige utgivare Johan Westerholm har under många år bevakat islamistiska grupper och intressen i Sverige. Han är inte förvånad över vad som nu uppdagats.

– Det var bara en tidsfråga innan det här kom upp till ytan. Skandal är fel ord eftersom att vi är rätt många som vetat om att det här förekommer. Ordet skandal förutsätter någonstans att det är ett avslöjande, något nytt. Men vi har haft svårt att bryta igenom med vårt budskap, säger han.

Johan Westerholm tror att problemen är betydligt mer utbredda och finns på andra platser än i Botkyrka. Det är inte ett isolerat fall.

– Det här är bara toppen av ett isberg, säger han.

Vilket ansvar har språkrören för det här?

– Jättestort naturligtvis. I formella termer är det partisekretaren Amanda Lind som är ansvarig för partiorganisationen. Men Gustav Fridolin kommer från den här närliggande miljön. Så han är mycket väl medveten om den här klankulturen. Han har långa vänskapsband med Mehmet Kaplan (som fick lämna regeringen efter en islamistskandal) sedan han var tolv år. Det är orimligt att anta att de skulle vara förvånade över det här som nu framkommer.

Det här är inte första gången det framkommer uppgifter om islamister inom Miljöpartiet. Vad beror det på?

– Miljöpartiet är en hybrid mellan ett liberalt parti och ett folkrörelseparti. Likt centerpartiet så blir man så tillåtande att man tillåter intolerans. Man tycker att ingrepp i någons kulturella levnadsmönster blir ett ingrepp i deras frihet. I de här två partierna, Centerpartiet och Miljöpartiet, har man utvecklat en tolerans mot intolerans, säger Johan Westerholm.

Det finns också rösttaktiska skäl att öppna upp för islamister och klaner förklarar Johan Westerholm. På det området har Socialdemokraterna, genom sidoförbundet Tro och Solidaritet, varit banbrytande.

– 1999 slöt Tro och solidaritet, dåvarande Broderskaparna, ett avtal med Sveriges muslimska råd, SMR, att byta klanröster mot inflytande. Det är så det har gått till, säger Westerholm.

En högt uppsatt miljöpartist, Ali Khalil, är beredd att köpslå med muslimska röster till ett annat parti. För en svensk kan det låta lite märkligt. Varför kan han erbjuda dem till moderaterna när han är miljöpartist?

– Det är inte så märkligt. Det kan vara så att han känner han att den socialdemokratiska majoriteten i Botkyrka inte vill inte upplåta marken. Då ser han en möjlighet att manipulera demokratin genom att styra om rösterna till Moderaterna mot att man får ett löfte om bygglov. Och lojaliteten är mot klanen, inte partiet, säger Johan Westerholm och utvecklar:

– De här människorna kommer från ett samhälle där klanen är samhället. Klanen svarar för social trygghet, välfärd och omsorg. Man är alltid lojal gentemot sin klan. Det är exakt det som händer när en 4 000 år gammal klankultur möter en 200 år gammal demokratikultur. Då väljer man klanvägen.

Varför öppnar Miljöpartiet upp sitt parti för islamister?

– Röster. Med små åtgärder kan man nå väldigt många röster. Lever man tillräckligt länge i de här miljöerna så kan det räcka att man kontrollerar fem-sex personer för att ha flera hundra röster. Det gäller andra partier också. På Järvafälten så har du exempel på områden där Socialdemokraterna har över 80 procent av rösterna. Sedan är Miljöpartiet sårbart på grund av att man har en sådan tolerans mot intolerans.

Är klandemokrati, att man vänder sig till etniska eller religiösa grupper för att värva deras röster, något som är i Sverige för att stanna?

– Tyvärr är det här för att stanna. Åtminstone i en generation. Det vill säga 20 år. Har vi fått bort det på den tiden då har vi lyckats. Man brukar räkna med upp till fyra generationer för att bryta med klanväldet i de starkaste klankulturerna som Somalia och arabiska halvön, säger Johan Westerholm.

Han lägger till ytterligare en försvårande faktor i den nuvarande bostadspolitiken.

– De här grupperna bosätter sig i samma område. Vilket leder till enklavisering. Som gör att vi får klanhomogena stadsdelar. Det är något som redan sker idag. Det är en eftersträvansvärd utveckling från klanerna själv. Det är lättare att hålla den ordning de vill om det skapas enklaver.

Kan du ge något exempel på där enklaviseringen är tydlig idag?

– Husby är tydligast, det är somaliskt. Det finns ett uttryck: Att när det regnar i Mogadishu fäller man upp ett paraply i Husby.

I vilken utsträckning har islamism och extremism inom Miljöpartiet granskats skulle du säga?

– I stort sett inte alls. Det är väldigt lite som gjorts och görs.

Vilket ansvar har media för att vi är i den här situationen?

– Jag skulle sammanfatta det i två ord. Feta katter. Det finns en lättja och en rädsla. Det finns idag egentligen bara en journalist som kan detta på riktigt. Det är Per Brinkemo. Hans bok ”Mellan klan och stat” tar upp de här problemen på riktigt. Och han har inte bara skrivit journalistiskt utan även forskat om detta. Men Per Brinkemo har blivit av med uppdrag, han har blivit hotad för sitt arbete med de här frågorna. Jag har själv blivit hotad. Kvartals Jörgen Huitfelfdt (tidigare Sveriges Radio) har själv sagt till mig att det här har varit ett tabubelagt ämne inom Public Service att granska. Det har ansetts rasistiskt eller svårt och komplicerat att granska.

– Sveriges journalister på de stora mediahusen har agerat som mätta feta katter inför något som nu utvecklats till ett stort demokratiproblem.