Stefan Löfven kommer att röstas bort när riksdagen öppnar igen. Men Ulf Kristersson kommer inte att behöva stöd av en majoritet av riksdagen för att bli ny statsminister. Magnus Hansson förklarar varför i sin valkrönika.

Så här nära inpå valet kan jag konstatera att många inte har full koll på hur Sveriges regering bildas. Här kommer därför en chautauqua* på ämnet.

Sverige har ett proportionellt valsystem, vilket betyder att alla partier i Riksdagen får ett antal röster utifrån sina väljarsiffror. Såvida inte ett parti får egen majoritet måste således varje regering bygga på samarbete mellan flera partier, för att kunna få majoritet. Välkänt för alla hoppas jag. Regeringen har alltså ingen egentlig makt, om inte deras förslag får stöd av en majoritet i riksdagen. Detta gäller inte minst budgeten, vilket var fallet när Sverigedemokraterna röstade på Alliansens budget hösten 2014. Detta skrämde Alliansen till den grad att de uppfann Decemberöverenskommelsen, så att SD inte skulle kunna rösta igenom något mer av Alliansens förslag.

Mera intressant, och möjligen okänt för många, är hur statsministern väljs. Efter valet sonderar talmannen läget bland partierna, vilken statsministerkandidat de har för avsikt att stödja. Därefter föreslår talmannen en kandidat. Nu går omröstningen till så, att den kandidat som inte får 175 eller fler röster emot sig blir vald. Det är alltså en negativ omröstning, där det är det inte krävs något stöd alls i Riksdagen för att välja statsminister. Talmannens förslag gäller, såvida det inte röstas ned. Detta har dock aldrig inträffat.

Låt oss se hur mandaten i riksdagen sannolikt kommer fördelas. Med utgångspunkt från en opinionsundersökning från SvD/Sifo från 7 september blir fördelningen sålunda:

M 61

C 36

L 22

KD 23

S 88

V 36

MP 22

SD 61

Vi kan se att Rödgröna tillsammans får 146 röster, och kan alltså inte fälla en statsministerkandidat som får passivt stöd av Alliansen plus SD. Alliansen får 142 röster, och kan inte heller fälla en kandidat. Men Alliansen plus SD får 203 röster, och kan alltså fälla en statsministerkandidat.

Givet detta kommer sannolikt Löfven fällas i Riksdagen av Alliansen plus SD, och kan inte bli statsminister. Näst största parti är SD, men Åkesson kommer sannolikt fällas. Tredje största är M, som sannolikt kommer att få stöd av Alliansen plus SD, vilket gör Ulf Kristersson till statsminister. Jokern i leken är Centern, som sagt att de aldrig kommer att sitta i regering med stöd av SD. Centern har således valet att tillsammans med Rödgröna fälla Kristersson, eller att helt enkelt passivt ställa sig utanför regeringen.

Ovanstående beräkning bygger alltså på en opinionsundersökning, och kan naturligtvis förändras i valet. Men några procent förändring upp eller ner förändrar inte ingångsvärden – fortfarande kommer statsministervalet att kräva passivt stöd av SD oavsett kandidat. Ingen tror väl att detta inte är väl känt av samtliga partier, och att de inte redan har planerat för en kommande regeringsbildning? Det blir ju knappast en överraskning på valnatten…

Vad som mer talar för Kristersson som statsminister är spelbolagens odds. Unibet har lägst odds på en regering med M+C+L+KD. Oddsen på statsminister är lägst för Kristersson, mellan 1,72 till 1,83 gånger pengarna (någon vecka sedan). Löfven får 2,2 till 2,8. Min bästa förutsägelse för valutgången är alltså Ulf Kristersson som statsminister i en regering med M+L+KD, och möjligen C. Sverigedemokraterna kommer som vågmästare avgöra varje omröstning i riksdagen.

Lycka till med valet!

*Chautauqua är ett uttryck för något, exempelvis en presentation, som är underhållande men också har till syfte att undervisa och upplysa. Namnet kommer från resande föreställningar i slutet av 1800-talets USA som var underhållande och upplysande.