Förra veckan publicerade Svenska Dagbladet en krönika av Lena Andersson som fick delar av vänstern att gå i taket. I krönikan skrev Lena Andersson nämligen raljant om den svenska klimatjournalistiken denna sommar, där skillnaden mellan rubrikerna om vädret och människors egna upplevelser av vädret ibland har varit stor.

Krönikan fick bland andra krigskorrespondenten Magda Gad att rasa och kalla Andersson för ”en otroligt äcklig människa”, medan Dagens Nyheters krönikör Alex Schulman anklagade Andersson för att torgföra konspirationsteorier om klimatet.

”Journalistiken berättade dag efter dag om hur olidligt det var på Sicilien. Om folk som är där då säger att det inte är olidligt, och inte ens så varmt som media säger, då är detta en väsentlig del av verkligheten som behövs för att korrigera eller komplettera journalistikens försök att beskriva verkligheten” skrev Andersson när hon bemötte kritiken i SvD.

På tisdagen medverkade Lena Andersson i ”Studio Ett” i P1, där hon debatterade sin krönika och den svenska klimatjournalistiken med Lotta Ilona Häyrynen, politisk redaktör på S-kopplade Arbetet.

Efter Lena Andersson medverkan i ”Studio Ett” stämmer även Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski in i kritiken mot Lena Andersson i en krönika på DN:s ledarsida.

Wolodarski, som var Anderssons chef innan hon lämnade DN för SvD, menar att Andersson genom att kritisera den svenska klimatjournalistiken ägnar sig åt ”stolligheter”.

”Vi vet att juli blev den varmaste månad som har uppmätts globalt. Den beräknas ha varit cirka 1,5 grader varmare än snittet för åren 1850–1900, enligt EU:s klimattjänst Copernicus. Sommarens observationer sätts här i historisk kontext” skriver Wolodarski bland annat.

”När jag lyssnar på Lena Andersson i P1:s ’Studio ett’, eller läser henne i Svenska Dagbladet, ser jag inga referenser till dessa grundläggande för­hållanden. Eller till forskningens etablerade samband mellan kol­dioxidutsläpp och stigande medel­temperatur. I stället vill hon ’ifrågasätta’, vara skeptisk” fortsätter han sedan.

Wolodarski tar sedan upp andra exempel på Lena Anderssons ”stolligheter”, som en text om Palme-mordet som DN refuserade, och Andersson valde att publicera i krönikesamlingen ”Resten av verkligheten” (Polaris), eller ett försvar av den för våldtäkt dömda ”kulturprofilen” Jean-Claude Arnault, som DN valde att publicera.

”Lena Andersson vederlägger med sina texter tesen om att kontroversiella uppfattningar inte tillåts i den svenska offentligheten. Likt havregrynsgröt finns dessa enkelt att tillgå, och kan konsumeras av dem som så önskar. Men det är avgörande att skilja mellan åsikter och kunskap, och när hypoteser upphör att vara djärva och i själva verket är tokerier” skriver Wolodarski vidare, med ett resonemang som verkar ha lånats av författaren Jens Liljestrand, som i ett inlägg på plattformen X menade att det är ”ett styrkebesked för åsiktsmångfalden i Sverige” att Lena Andersson ”fortfarande tas på allvar”.

”Klimatkrisen är inte en åsikt. Den är sedan många år ett faktum, precis som sambandet mellan cancer och rökning är erkänt i offentligheten, trots tobaksindustrins mångåriga och intensiva förnekelse” skriver Wolodarski avslutningsvis.

Läs även: Magda Gad rasar mot Lena Andersson efter klimat-krönika: ”Otroligt äcklig människa”

Läs även: Lena Andersson: ”Att säga ’normal sommar’ har blivit kätterskt, och straffas just så”