SVERIGE Polisen saknar den närvaro som de enligt myndighetens egna riktlinjer ska ha i utsatta områden. Det framgår av Riksrevisionens nya granskning om polisarbetet i utsatta områden, något som Sveriges Radio var först att rapportera om.

Ett av tre lokalpolisområden med utsatta områden har ej den polisnärvaro som myndigheten själv bestämt att det ska ha. Detta enligt en ny granskning från Riksrevisionen av polisarbetet i utsatta områden.

Sedan 2015 har polisen sammanställt en lista över utsatta områden. Den nuvarande listan nämner ett sextiotal områden som utsatta, där 22 definieras som särskilt utsatta.

I varje lokalpolisområde med ett eller flera utsatta områden ska det finnas en ”områdespolis” per 5 000 invånare vars uppgift det är att framför allt fokusera på långsiktigt arbete som kontaktskapande eller brottsförebyggande insatser.

Enligt Riksrevisionens rapport är det här dock ett krav som inte har kunnat efterlevas.

”Områdespolisernas arbetsuppgifter varierar mellan lokalpolisområdena, vilket innebär att det utifrån tillgängliga uppgifter inte är möjligt att veta hur många som arbetar enligt uppdragsbeskrivningen med kontaktskapande, brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Utifrån tidredovisningen är det heller inte möjligt att ta reda på i vilken grad områdespoliserna arbetar fredat”, står det i rapporten.

Den visar också att poliser som arbetar i utsatta områden anser att de inte har tillgång den utrustning som efterfrågas, där det i synnerhet saknas kroppskameror och fasta bevakningskameror.

I rapporten framgår även att polisen har svårt att utföra sitt uppdrag i särskilt utsatta områden. Det framkommer också att poliser ofta hindras i sin tjänsteutövning.

I en enkätundersökning som det hänvisas till i rapporten uppger 53 procent av lokalpolisområdescheferna att angrepp mot polisen är ganska eller mycket vanligt. Bland typen av angrepp anges bland annat hot, stenkastning, otillåten påverkan, trakasserier och skadegörelse.