När det blågröna styret i Stockholm ska ordna fram tillfälliga bostäder åt nyanlända invandrare ger man sig på en värnlös grupp – våra äldre som bor på äldreboenden. I äldreboenden som ska byggas om ges nyanlända företräde. Det ansvariga vore istället att säga nej till fler nyanlända i bostadsbristens Stockholm, skriver Peter Wallmark, SD Stockholm.

Då var det dags igen. Den sorgliga tradition som Stockholms stad har etablerat med att tömma äldreboenden till förmån för nyanlända förs vidare när Fruängsgården i Fruängen nu ska renoveras. Vintertullen på Södermalm, Dianagården på Östermalm och Vasens äldreboende i Vasastan är andra äldreboenden som gått samma öde till mötes. Åter tvingas äldre bort från sina bostäder och sin trygghet.

Läs mer: Servicehus för äldre blir bostäder till nyanlända

Fram till dess att arbetena med renoveringen inleds så flyttar nyanlända in i lägenheterna. Det naturliga borde vara att man bor kvar i sin bostad fram till att renoveringen startar, och att man då flyttar till ett tillfälligt eller permanent boende i samma fastighet. Det finns ju uppenbarligen tomställda lägenheter att tillgå, och det normala är att renovera en uppgång åt gången.

Den enda slutsatsen som det går att dra av handlandet är att Stockholms stad ska ha någonstans att göra av de nyanlända i bostadsbristens Stockholm.

Äldre människor på våra äldreboenden är ofta svaga och orkar inte ta strid för rätten till sitt eget hem. Det är därför enklare för politikerna att ge sig på denna grupp än andra. Det är för övrigt samma andas låga prioritering vi ser när det gäller tillgången till adekvat skyddsutrustning på våra äldreboenden, vilket har fått katastrofala följder.

De nyanlända som flyttar in i de tömda äldreboendena ska endast bo där tillfälligt. I Stockholms stad har man i skymundan bestämt att ”tillfälligt” är 5 år trots att etableringtiden, det vill säga den tid som staten ger ersättning till kommunerna för mottagandet, är 2 år.

De styrande i Stockholms stadshus har alltså bestämt att Stockholms skattebetalararna ska betala de nyanländas boende i 3 extra år.

Under dessa år ska de som flyttat in i stadens boenden lösa sin boendesituation. Den stora frågan som alla bör ställa sig är om man som nyanländ ens har en rimlig möjlighet att hitta en egen bostad i bostadsbristens Stockholm ens efter 5 års boende i staden. Socialborgarrådet Jan Jönsson (L) anser att köande i bostadskön löser problemet efter etableringstidens slut.

Det lär det inte göra. Ska de då tillåtas bo kvar i seniorbostäderna, ska de får förtur till stadens hyreslägenheter med motiveringen att det finns ”starka sociala behov” och att de därför ska gå före i kön, flytta in som inneboende och troligen bo trångt i ett utanförskapsområde, eller kanske flytta till en annan kommun, troligen till permanent arbetslöshet. Alla alternativ är lika dåliga, och undanträngningseffeterna på stockholms äldre och yngre medborgare är monumental för de två första alternativen.

Stockholm har unga vuxna som tvingas bo kvar hemma på grund av politikers felprioriteringar och underlåtenhet under decennier och vi har varken resurser eller bostäder för att ta emot fler nyanlända invandrare, det är varken fördomar eller främlingsfientlighet, det är verklighetens Stockholm. När resurserna inte längre räcker till då är det politikernas ansvar att ta nödvändiga beslut för stockholmarnas välmående, alldeles särskilt för unga och äldre.

Därför säger Sverigedemokraterna nej till att ta emot fler nyanlända. Allt annat vore oansvarigt.