Den som hoppas på ett blågult regeringsskifte måste ta sig en rejäl tankeställare. Det finns inget syfte med att hålla Liberalerna vid liv när historien säger att de ändå kommer krypa tillbaka till Socialdemokraterna, skriver Emil Eneblad, talesperson på SD:s ungdomsförbund Ungsvenskarna.

Det finns få saker som är så intressanta att bevittna som när en organisation imploderar. Ni som sett scenen ur Titanic då skeppet sjunker kan påminnas av hur vissa stressade till livbåtarna, vissa spelade fiol som om allt var i sin ordning medan andra följde med skeppet ner till havets botten. Inom Liberalerna händer samma sak just nu, fast det kanske vore mer passande att likna dem vid en skruttig liten jolle som tar in vatten snarare än en oceanångare.

Interna ideologiska splittringar och osäkerhet inför om partiet finns kvar efter valet har gett Sverige ett parti som präglas av otydlighet och halvmesyrer samtidigt som råttorna flyr skeppet och tar jobb på Timbro, besättningen bråkar om vem som ska hålla i rodret när skutan sjunker och det gamla gardet ute i landet spelar folkpartistisk fiol som om allt var i sin ordning. Otydligheten och bristen på tydliga vägval kommer äntligen kosta Liberalerna sin plats inom svensk politik. Det är inget dåligt, bara ett konstaterande.

Det finns de som hävdar att Liberalerna kommer utgöra en nödvändig del i ett blågult block, att utan Liberalerna når vi aldrig upp till de 175 mandaten som krävs för att regera Sverige. Den senaste Demoskopmätningen visar på motsatsen, svenska folket är trötta på Liberalerna och vore det val idag skulle vi få ett blågult maktskifte samtidigt som riksdagen skulle bli fritt från Liberaler. Svenska folket vill inte företrädas av liberala ytterligheter eller otydliga partier.

Men låt oss för en sekund låtsas att Liberalerna ändå på något mirakulöst sätt klamrar sig kvar i riksdagen, att svenska folket trots åratal av otydlighet, svek och lögner ger Liberalerna förnyat förtroende. Varför skulle någon vilja samarbeta med ett parti som knappt tycks veta vad de själva tycker och som är så tudelat ideologiskt som Liberalerna? En överväldigande del av Liberalernas riksdagsmandat kommer från Stockholmsområdet, falangen som kraftigt motsatt sig allt samröre med Sverigedemokraterna och som nära inpå orsakade en delning av Liberalerna för inte så länge sedan.

Samarbetar man med Liberalerna köper man grisen i säcken, Nyamko Sabuni lovar förändring men när man öppnar säcken får man Joar Forssell och andra liberaler som inte ens Sabuni kan lita på. När det kommer till kritan kan med andra ord Sabuni inte lova att hennes riksdagsgrupp och parti håller sig till ett samarbete.

Även om Sabuni på något sätt både lyckas hålla partiet i riksdagen och samtidigt tygla de tokigare falangerna inom sitt parti så kommer alltid ungdomsförbundet finnas där som en nål i ögat. Ska Liberalerna gå till val på ett blågult block samtidigt som deras ungdomsförbund skyr moderpartiets samarbetspartners som pesten och hotar med att avstå från att kampanja?

Det är vår upplevelse att folk inte riktigt är medvetna om hur tokiga det liberala ungdomsförbundet är, varför det bör redogöras för lite kort.

Får LUF vara med och bestämma ska monarkin avskaffas, i princip alla utvisningar stoppas och invandringen ska vara helt fri – de lever fortfarande kvar i fantasin om en värld utan gränser. De kämpar för avskaffandet av Sverige som nationalstat, de vill att all makt ska utgå ifrån Bryssel – inte det svenska folket. Som att allt det inte är tokigt nog vill de även låta personer utan svenskt medborgarskap väljas till statsminister, avskaffa EU:s yttre gräns och inom vissa av förbundets distrikt har det kämpats för att sex med djur, syskon och döda ska bli normaliserat. Vi kan aldrig låta den typen av ”politiker” få inflytande över hur Sverige ska styras.

Det är enkelt att konstatera att Liberalerna inte är ett parti som går att lita på. Liberalerna tycks inte ens själva veta var de står politiskt och de enda som gör det inom partiet är skogstokiga.

Liberalerna har två gånger denna mandatperiod sålt ut sin själ, svikit sina vallöften och satt sig i knäna på Socialdemokraterna för att sedan krypa tillbaka till borgerligheten och be om förlåtelse. Det finns inget som talar för att de inte kommer göra det igen och därigenom hugga det blågula blocket i ryggen. Nyamko Sabuni går till val på samarbete med SD, M och KD – resten av partiet stretar emot, de vill vara Socialdemokraternas knähund.

Den som hoppas på ett blågult regeringsskifte måste ta sig en rejäl tankeställare. Det finns inget syfte med att hålla Liberalerna vid liv när historien säger att de ändå kommer krypa tillbaka till Socialdemokraterna. Man ska dessutom ha med sig att varje gynnande av Liberalerna innebär ett gynnande av deras radikala falanger och ungdomsförbund. Det blågula blocket ska inte hålla liberala ytterligheter vid liv. Tvärtom vore det rimliga att se på Liberalerna som vi ser på Miljöpartiet. En partipolitisk relik som bäst förpassas till historien.

Liberalerna får ofta frågan om hur de ställer sig till SD, från Ungsvenskarna är det dock tydligt hur vi anser att Sverigedemokraterna ska ställa sig till Liberalerna.

Emil Eneblad, vice nationell talesperson, Ungsvenskarna