Våldtäktskultur hos hundar och Hitler för feminister – så lurade de vänsterakademikerna

James Lindsay och Helen Pluckrose. Bild: Faksimil Twitter
  • Onsdag 3 Okt 2018 2018-10-03
E-post 337

USA Råder en ”våldtäktskultur” på hundrastgårdar? Är bodybuilding fetma-exkluderande? Är Adolf Hitler ett föredöme för moderna feminister? Är astronomi ett sexistiskt och imperialistiskt ämne, som bör överges till förmån för studier av feministisk astrologi?

Svaret på alla dessa frågor är ”ja”. I alla fall om man ska tro de uppsatser tre akademiker skickade in som bidrag till olika vetenskapstidskrifter inom kritisk teori och studier kopplade till identitet. Deras uppsatser var emellertid en bluff, påhittade parodier skrivna under pseudonym och avsedda att vara så absurda som möjligt. Ändå accepterades de av flera ansedda tidskrifter.

Läs även: ”Trumpångeststörning” nytt hot mot psykisk hälsa i USA

James Lindsay, Peter Boghossian och Helen Pluckrose som ligger bakom projektet förklarade för Wall Street Journal att de betraktar sig själva som ”vänsterliberaler”, men att de samtidigt oroas över att vad de kallar ”klagomålsstudier” – studier med fokus på marginaliserade och diskriminerade grupper som motiveras av ideologi snarare än sökandet efter sanning – tagit över vissa vetenskapliga fält.

– Jag anser att vissa aspekter av kunskapsproduktionen i USA har korrumperats, sade Boghossian till Wall Street Journal.

I en artikel publicerad i Aero Magazine förklarar trion sitt projekt, och skriver bland annat att ”vi hoppas att detta kommer att ge människor – särskilt de som tror på liberalism, framsteg, modernitet, öppen forskning och social rättvisa – en klar anledning att betrakta det identitära vansinne som kommer från den akademiska och aktivistiska vänstern och säga ‘Nej, jag går inte med på detta. Ni talar inte för mig'”

Sokal-affären: postmodern tidskrift publicerade nonsens 

Trion har en känd föregångare i fysikern Alan Sokal, som 1996 skickade in ett bidrag till den postmoderna tidskriften Social Text för publicering. Texten ”Att korsa gränserna: mot en transformativ hermeneutik för kvantgravitation” var avsiktligt ”fylld med nonsens” enligt Sokal, och syftet var att se om Social Text skulle publicera en nonsens-text om den lät bra och passade redaktionens förutfattade meningar.

Texten accepterades, och samma dag den publicerades avslöjade Sokal bluffen i en annan tidskrift, Lingua Franca, där han kallade texten ”en pastisch av vänsterns hyckleri, dyrkan av referenser, grandiosa uttalanden, och rent nonsens”.

Den senaste bluffen är emellertid betydligt mer omfattande och potentiellt förödande för de drabbade tidskrifterna än Sokals spratt. Social Text var en vanlig tidskrift utan peer review, medan trion Lindsay, Boghossian och Pluckrose skickade sina bidrag till tidskrifter med vetenskapliga anspråk och peer review, vilket innebär att alla texter granskas av oberoende forskare inom samma ämnesområde innan publicering.

Hitler för feminister och fetma för bodybuilders

Uppsatsen om våldtäktskultur på hundrastgården publicerades exempelvis i Gender, Place & Culture, en vetenskaplig tidskrift inom ”feministisk geografi”. Författarpseudonymen ”Helen Wilson” erkände visserligen att hennes ”eget antropocentriska ramverk” (på normalt språk: att hon är människa) gjorde det svårt att avgöra ifall djuren samtyckte till sexuella handlingar eller inte, men drog ändå slutsatsen att det krävs ”medvetenhet om de olika sätt hundar behandlas på på grund av kön och avvikande beteende, och det kroniska och återkommande våldtäktshotet hundrastgårdar utgör för kvinnliga hundar”.

Av de tjugo texter trion skrev och skickade in till olika tidskrifter har sju godkänts för publicering. Fyra av dem hade publiceras när trion avslöjade bluffen. I april publicerades en uppsats i Fat studies som drev tesen av bodybuilding var ”fetma-exkluderande” och föreslog termen ”fet bodybuilding” som en ”inklusiv politisk föreställning”. Affilia, en tidskrift om kvinnor och socialt arbete, publicerade Our Struggle Is My Struggle: Solidarity Feminism as an Intersectional Reply to Neoliberal and Choice Feminism, en text som inkluderade en omskriven version av ett kapitel ur Mein Kampf där antisemitismen byttes ut mot intersektionell jargong.

Men även om trions texter var bisarra, menar de att deras texter inte var mycket värre än många andra som publicerats av samma tidskrifter. Gender, Place & Culture har exempelvis tidigare publicerat en allvarligt skriven text som analyserade ”den feministiska posthumana politiken” i ekorrars matvanor. Trion hävdar också att de avsiktligt konstruerat sina uppsatser med uppenbara problem, för att inbjuda till förfrågningar om bakomliggande data vilket hade avslöjat deras bluff. Några sådana förfrågningar har dock inte inkommit från de tidskrifter som accepterat deras texter, enligt trion.

Privilegierade studenter med kedjor – Granskaren: ”Jag tycker mycket om detta projekt”

Trions uppsats som föreslog en undervisningsmetod baserad på ”experiential reparations” refuserades dock av Hypatia. Uppsatsen föreslog att lärare ska gradera studenternas förtrycksnivå på grundval av ras, kön, klass och andra identitetskategorier. Studenter som bedöms som privilegierade skulle enligt uppsatsen förhindras från att kommentera, avbrytas när de ändå talade, och erbjudas att sitta på golvet samt ”bära lätta kedjor runt axlar, handleder eller fötter under kursen”.

Uppsatsen refuserades emellertid inte för att de föreslagna metoderna var kränkande. Tvärtom skrev en av granskarna att ”jag tycker mycket om detta projekt”, medan en annan granskare undrade hur man skulle få privilegierade studenter att ”känna sig ordentligt obekväma på ett sätt som är ödmjukande och produktivt” utan att det gick så långt så att de ”motsatte sig med förnyad kraft”. Hypatia kunde tänka sig att publicera en reviderad version av uppsatsen. Men istället kom Hypatia att publicera en annan av trions texter, som argumenterade för att humor och satir enbart skulle användas för att främja social rättvisa.

Trion förväntar sig problem med sina akademiska karriärer

Ann Garry, en av redaktörerna på Hypatia, sade till Wall Street Journal att hon var ”djupt besviken” över att uppsatserna var bluff.

– Granskare lägger ned mycket tid och ansträngning på att skriva meningsfulla granskningar, och tanken att personer skulle skicka in bedrägligt akademiskt material strider mot många etiska och akademiska normer. Det är lika upprörande att granskarnas anonyma kommentarer delats med tredje part, vilket strider mot granskningsprocessens konfidentialitet, sade Garry.

Trion försvarar sig dock med att avsikten med bluffen varit att avslöja en problematik de inte kunde komma åt på något annat sätt. Samtidigt förväntar sig alla tre att få problem med sina akademiska karriärer i framtiden. Boghossian räknar med att hans universitet kommer att avskeda eller straffa honom på något annat sätt, Pluckrose förutspår att hon kommer att få problem med att antas som doktorand, och Lindsay tror att han kommer att bli en ”akademisk paria”.

Ändå menar Lindsay att det var värt det.

– Riskerna med att låta partisk forskning fortsätta påverka utbildning, media, politik och kultur är mycket större än någonting som kan hända med oss för att vi gjort det här, sade Lindsay till Wall Street Journal.

I filmen nedan förklarar Peter Boghossian trions projekt.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag