STOCKHOLM/FILIPSTAD I onsdagens Uppdrag Granskning besöks Filipstad där svenskar flyttar ut och nyanlända lågutbildade migranter stannar kvar. Sju procent av skatteintäkterna går till försörjningsstöd. – I en normalt fungerande kommun går ungefär 1 procent till försöjningsstöd. You do the math, säger Johan Westerholm, ansvarig utgivare på Ledarsidorna, i stor intervju om kompetensregn, försörjningsstöd, Alex Schulman och de tuffa åtgärder som måste till.

I en artikel 23 mars 2015, som idag ser profetisk ut, skriver Johan Westerholm – som beskriver sig själv som socialdemokrat av den gamla skolan och karlebyist – om orten Kopparberg i Ljusnarsbergs kommun.

”Jag kan konstatera att om dagens volymer skulle fördubblas, vilket Migrationsverkets aviserade förtätning, skulle vi se hur samhället skulle kollapsa helt. Inte bara skola och primärvård skulle påverkas. Ni kan fundera på hur en tätort med kanske 3 000 invånare skulle påverkas om det tillkom runt 1 000 personer som inte kan språket och inte har någon sysselsättning om dagarna mår.”

Texten är skriven i mars 2015, alltså innan den stora migrationsvågen tog fart på allvar efter sommaren 2015.

Sju mil sydväst om Kopparberg ligger Filipstad. En liten kommun som tidigare i år uppmärksammades efter att kommunalrådet i våras slog larm om att kostnaderna för nyanlända skenade. SVT:s Uppdrag Granskning tar i onsdagens program upp problemen i Filipstad.

“I Filipstad bor cirka 750 vuxna individer med ursprung i Syrien, Somalia, Eritrea, Afghanistan och Irak. […] I denna grupp är arbetslösheten och bidragsberoendet mycket högt, samtidigt som utbildningsnivåerna är mycket låga. Denna grupp riskerar att hamna i ett evigt utanförskap som redan nu belastar den kommunala ekonomin tungt” skriver kommunchefen Claes Hultgren i kommunens senaste ekonomirapport.

Claes Hultgren säger till SVT att många av de migranter Filipstad tagit emot ”har inte förutsättningar egentligen för att komma ut på arbetsmarknaden”.

– Man är för gammal kanske och är analfabet, eller har väldigt låg utbildningsnivå. Vi måste då acceptera att det blir en del människor som kommer att ha behov av samhällets stöd för sin försörjning, säger Hultgren till SVT.

I programmet dyker även poddaren Alex Schulman upp. Schulman är utsedd till Filipstads ambassadör visar det sig, och kallar i inledningen av programmet kommunalrådet för ”pamp”. Johan Westerholm säger att det visar på en bottenlös okunskap och arrogans hos Schulman.

– Nu är det så att kommunpolitiker har att förhålla sig till kommunallagen, förvaltningslagen, RF och framförallt den kommunala redovisningslagen. Schulmans kommentar vittnar om att han har en bottenlös okunskap om samhällsekonomi. Schulman har en avgrund av okunskap.

Vad beror det på?

– Det här beteendet är inte unikt, framförallt i mediakretsar. Du har en oerhört hög koncentration av mediefolk som bor i Bromma eller på Södermalm, eller Östermalm. Där möter man inte de här problemen. Han lever helt i en bubbla. Schulman sitter och poddar och tjänar en massa pengar på det. Det finns ingen förståelse för Filipstads problem, säger Westerholm.

Särskilt en sekvens i programmet med Schulman blir representativ tycker Westerholm.

– Han pekar på sin morfars gamla hem som nu blivit moské och tycker att det är trevligt och fantastiskt. Hade det huset legat i Djursholm hade det kostat runt 20 miljoner. Man kan ju fråga sig varför det har blivit moské. Jo, därför att ingen i Filipstad har råd med uppvärmningskostnaderna. Hade det inte blivit moské hade det stått tomt. Alex Schulmans morföräldrars hems öde är ganska talande för Filipstads utveckling.

Mellan 2012 och 2018 har gruppen inrikesfödda i Filipstad minskat med 640 personer, samtidigt som gruppen utrikesfödda ökat med 963.

Även om problemen i Filipstad är akuta är de inte unika, mängder av andra kommuner runt om i Sverige brottas med liknande problem.

– Det finns en form av white flight. Svenskar som utbildar sig flyttar dit där de kan få jobb. Sedan har vi den här gruppen av nyanlända som inte har adekvat utbildning. I Filipstad betalar man ut 30 miljoner kronor i försörjningsstöd per år. Tittar man enbart på skatteintäkterna, om man rensar bort statliga bidrag och det kommunala utjämningssystemet, då handlar det om sju procent av budgeten. I en normalt fungerande kommun går ungefär 1 procent till försöjningsstöd. You do the math, säger Johan Westerholm.

Problemet förstärks av att när kommunen vill anställa lyckas de inte få rekryteringarna att flytta till kommunen.

– Den lön som du betalar ut som kommunal arbetsgivare får du inte tillbaka någonting av i kommunalskatt. Det tär ytterligare.

Varför har det blivit så här?

– De här kommunerna fungerade som dumpningsplats för nyanlända. De migranter som storstäderna inte ville ha. Det skedde med de här kommunernas goda minne, de var mycket villiga mottagare. Fram tills regeringen ändrade etableringsersättningen till två år.

– Det var helt enkelt så att fram tills man ändrade reglerna var migrationen en lönsam business för de här kommunerna. Det var ett systemfel.

Johan Westerholm pekar också på migrationsöverenskommelsen från 2011 mellan Regeringen Reinfeldt och Miljöpartiet. Fram tills dess låg Migrationsverkets kapacitet på mellan 15 000 och 20 000 årligen.
– Det var precis på gränsen av vad vi klarade, lite högt. Men det gick. Sedan släpptes migrationen fri och vi ser ju hur det har gått efter det. Hade man inte släppt på precis allt då, då hade vi inte varit i den situation vi är i idag.

Det har ju pratats om kompetensregn, bland annat av SVT?

– Ja. Jag tog upp det här redan 2015. En somalisk migrant i arbetsför ålder har i snitt 1,7 års skolgång. För varje person som har motsvarande en läkarutbildning, 17 års studier måste det finnas nio analfabeter. En syrisk migrant har i snitt sju års skolgång.

Det låter som om pratet om att asylinvandringen innebar ett kompetensregn är en lögn?

– Naturligtvis är det det. Naturligtvis är det en stor lögn.

Vad fick du för reaktioner när du tog upp det här 2015?

– Jag kan citera Anders Lindberg på AB. ”Rasist och dysterkvist”. Sedan kan jag tillägga att jag gärna hade velat ha fel om utvecklingen.

Vad säger de som kritiserade dig då, de som argumenterade för att asylinvandringen var hållbar, i dag?

– Merparten är väldigt tysta. Sedan finns en kategori som försöker påskina att de hela tiden har haft en annan uppfattning. Och sedan har du Anders Lindberg. Det enda som hedrar Anders Lindberg är att han står fast vid sin åsikt.

Låt oss prata om vad som väntar kommunerna. Magdalena Andersson har sagt att det finns ett reformutrymme på 25 miljarder kronor i höstbudgeten. Finns det det?

– Om det är så att verksamheten ute i kommunerna ska kunna räddas så finns det inget reformutrymme.

Den stora snackisen har blivit friåret som uppges kosta åtta miljarder kronor att införa. Blir det verklighet eller kommer det att skrotas på grund av det ekonomiska läget? 

– Det är möjligt att det kommer ligga i propositionen. Men när den läggs kommer det bli tydligt för kommunerna vilka tillskott de kommer att få. Och de har redan ett strukturellt underskott 20 miljarder kronor. Det var innan de röda siffrorna kom under sommaren och innan Konjunkturinstitutet varnade om att vi är på väg in i en konjunkturavmattning.

Vad kommer att hända?

– Ska den här regeringen sitta kvar måste 73-punktslistan upp till omförhandling. I den omförhandlingen kommer alla att gå ut som förlorare.

Vad händer om man inte gör det?

– Då kommer vi se samma situation som i Haninge på 1990-talet. Det vill säga kommuner kommer att börja ställa in betalningar och staten får gå in och rädda upp. Jag utesluter inte en regeringskris, däremot tror jag inte på ett extra val.

Vad är lösningen?

– Det finns en rad åtgärder som måste till. Dels måste vi få fart på återvändandeprogrammen. De som går på bidrag men saknar uppehållsrätt. De måste repatrieras. Då pratar vi en storskalig repatriering. De pajar arbetsmarknaden genom svartjobb.

– Vi måste villkora försörjningsstöd. Där kan man jobba efter Trelleborgsmodell. Det innebär att den som söker försörjningsstöd prövas mot hela arbetsmarknaden innan denne blir aktuell för försörjningsstöd. Det kan handla om vilket jobb som helst.

Det kommer vara nödvändigt att tillföra kommuner ytterligare resurser i form av statliga bidrag. Men Johan Westerholm menar också att för att få en mer långsiktigt hållbar lösning behöver kommunerna få större frihet att besluta om hur försörjningsstödet ska betalas ut.

– En del av försörjningsstödet kan betalas ut som mat- eller klädkuponger, som kan lösas in i butiker i kommunen. Allt för att pressa kostnaderna. Långsiktigt, om vi har en familj där mamman är 45 år och har fem barn. Då satsar vi resurserna på barnen i stället. Rent krasst är det där pengarna gör mest nytta, och vi kommer hamna i ett läge där vi behöver välja, säger Johan Westerholm.

Redan idag kan ett antal migranter återföras till sina hemländer. Det är den gruppen som har fått asyl men återvänder till sina hemländer på semester.

– Då kan Migrationsverket riva upp uppehållstillståndet med hänvisning till att skyddsbehov inte längre föreligger. Det är bara det att detta inte tillämpas idag. Men det kommer det att göra.