Tre misslyckade unga män får alla för sig att begå ett fruktansvärt dåd i Oliver Dagnås debutroman ”Hata dig själv som du hatar andra”. Men trots att berättelsen handlar om ensamhet och ilska är grundtonen i skildringen av en radikalfeministisk aktivist, en gymnasienihilist och en kroppsbyggande machoman humoristisk och satirisk. Nyheter Idag har talat med författaren.

I ”Hata dig själv som du hatar andra” bestämmer sig tre unga män för att mörda statsminister Stefan Löfven, som blir en projektionsyta för missnöjet med deras egna misslyckade liv.

– De är väldigt arga på sin situation, de känner inte riktigt att de passar in någonstans, de har svårt att se hur exakt de ska ta sig framåt, att samhället alltid går emot dem i deras strävan, berättar Oliver för Nyheter Idag.

Samtidigt menar Oliver att bokens karaktärer inte kan skylla sina misslyckanden på samhället eller Stefan Löfven, utan själva har ansvaret att ta tag i sina liv.

– Det tycker jag är den generella inställningen man bör ha som människa, att man själv ska reda ut sin egen situation, istället för att alla andra ska göra det åt en. Med det sagt så är det ju självklart saker som går emot med alla tre, saker som är jobbiga.

– Om vi tar Alex, radikalfeministen, hans farsa lämnade honom när han var ganska ung, tog inte sitt ansvar. Han har inte så många kompisar i skolan och sådär, känner sig lite utanför. Så det är klart att det finns den aspekten med. Men nej, jag tycker det ligger hos dem.

Läs även: ”Dagens intellektuella vänster är inte intellektuell överhuvudtaget”

Att just den impopulära Stefan Löfven blivit måltavla för karaktärernas ilska är enligt Oliver en slump.

– Jag tror boken hade kunnat fungera med säg Ulf Kristersson till exempel, eller Fredrik Reinfeldt, eller vem som helst. Sen när jag började skriva in den idén så var ju inte Löfven lika impopulär som han är nu. Så det var väl mer spänningen i att ha en sittande statsminister som namn.

Bokens huvudpersoner är Alex, en radikalfeministisk aktivist som hatar manssamhället, Petter, en steroidmissbrukande kroppsbyggare som hatar det feminiserade samhället, och Andrée, en gymnasieradikal nihilist som hatar alltihop.

Alla saknar de närvarande fäder i sina liv, något Oliver insåg först när han skrivit klart boken.

– Så det är ett väldigt genomgående tema på alla tre. Sen är dom väldigt olika i hur de ser på världen, vad de har för politiska åsikter och sådär.

– Där är den stora skillnaden att Alex har en mer ideologisk drivkraft, och det har ju inte riktigt de andra. Andrée är mer nihilistisk, Petter vill egentligen bara ha pengar och göra ett snabbt jobb för att köpa sitt gym i Hökarängen och så vidare.

– Det är väl där jag tror att människor drivs längst, till att begå terrorattentat eller andra sjuka dåd, att det är de som är mest radikalt ideologiskt drivna som är redo att gå längst.

Läs även: Verkligheten kom ikapp – Ganman tillbaka med ny bok

Men det är inte bara ideologin som får karaktären Alex att haverera, utan ett drivande tema i boken är också hur hatet får näring av ensamheten och bristen på sociala sammanhang

– Ja, i början av historien är ju Alex den som har mest sammanhang, med den här feministgruppen som han är med väldigt mycket. Men han drivs ju under historiens gång mer och mer bort från det. Medan de andra två kommer mer in i värmen, Andrée får en flickvän, Petter blir till sist kompis med Ahmed som han avskyr i början. Även relationen med hans katt där blir ju bättre.

Är hatet i boken något som är typiskt för vår tid?

– Ja, folk är kanske mer avkopplade från sociala sammanhang, och då är det väldigt lätt att bli en hatisk och bitter person. Men jag vet inte, den där debatten om näthat, att alla skulle vara så mycket mer hatiska idag. Som att utvecklingen vi har fått med internet plötsligt skulle ha gjort folk helt galna.

– Jag tror bara det som redan fanns blir mer tydligt idag, det finns mer forum där man kan uttrycka sig. Det sade säkert mycket grova saker på fikarummen på 80-talet, men idag kan man gå in på Flashback forum och läsa alltihop.

Läs även: ”Jag var precis rätt sorts tjej för att falla för feminismens lögner”