Tre kvinnor som en gång anslöt sig till Islamiska staten har kommit tillbaka till Sverige. De är inte de första. De tidigare kvinnorna som kom hit släpptes ut i samhället och det ter sig troligt att dessa tre nya inte heller kommer att hållas frihetsberövade av svenska myndigheter. Detta trots att de utvisas av kurderna för att de bedöms utgöra en säkerhetsrisk, skriver Ronie Berggren.

Den svenska regeringens främsta plikt är att skydda sina egna medborgare mot yttre och inre hot. Islamisk terrorism är ett hot mot Sverige. Det fick vi se 2017 när en efterlyst illegal immigrant tillika jihadist begick ett fruktansvärt terrordåd på Drottninggatan i Stockholm. Den svenske konstnären Lars Vilks utsattes för mordförsök och fick leva sitt liv med livvakter för att han, i det land som anser sig vara det mest sekulära på jorden, drev gäck med religion.

Att ta lätt på hotbilden är att spela med svenska folkets säkerhet. Därför bör de som återvänder från det fallna terrorkalifatet välkomnas med bom och galler. Sverige behöver fängelser för terrorister, likt USA:s fängelse på Guantanamo. En plats där information kan utvinnas och jihadister hållas inspärrade preventivt i väntan på utredning.

Om de har begått brott så kan dessa utredas i lugn och ro varefter de sedan kan ställas inför rätta. Om de inte begått brott men är övertygade fanatiker, så bör de av säkerhetsskäl hållas fortsatt inspärrade. Visar det sig sedan att det faktiskt också fanns oskyldiga som åkte ner till kalifatet, som inte begått några brott och inte utgör något hot mot Sverige, så bör dessa slussas ut i samhället igen, men först efter grundlig granskning.

Detta är vad Sverige borde göra, men det är inte vad Sverige har gjort. När jag föreslog denna lösning på SVT:s Utrikesbyrån den 14 september, replikerade före detta justitieminister Thomas Bodström med att säga att det ”inte går att förbjuda åsikter”. Men det handlar förstås inte om att förbjuda åsikter.

Den teoretiska åsikten att förespråka diktatur eller teokrati bör finnas i en demokrati. Men när dessa åsikter kopplas till fanatism, som inspirerar individen att bruka våld, då handlar det inte längre om en åsikt utan om en fanatisk övertygelse som står konflikt med demokratin, eftersom den även i praktiskt handling motsätter sig det demokratiska systemet.

Demokratier kan och bör tolerera teoretiska dissidenter, men inte våldsverkare. Vare sig våldsverkare i form av diktatorer eller imperiemakter som vill kväsa demokratier och kuva fria medborgare, eller interna individer som med terrorism som vapen vill göra samma sak.

Återvändande IS-anslutna måste hållas inspärrade för att utröna om de har kvar den glödande fanatism som många av dem öppet visade på film nere i Syrien. En av de kvinnor som nu återvänder tillfrågades av en reporter från Sveriges Radio om vad hon ansåg om de brutala straffen mot exempelvis homosexuella som Islamiska staten implementerade. Hon svarade bara: ”Det står i sharia det som står, och jag följer islam.”

Av det skälet är ett fängelse i likhet med USA:s Guantanamo vägen framåt även för Sverige.

Men sådana förvar låter sig inte skapas i en handvändning. Därför bör även andra lösningar ses över, som möjligheten att spärra in de IS-anslutna i fängelser utomlands, där lagstiftning redan finns som tillåter inlåsning likt det ovan beskrivna. Detta bör regeringen låta undersöka snarast.

Att inte göra det är att sätta andra saker högre upp på prioriteringslistan än svenska folkets säkerhet. Ett tecken på en form av naivitet vi inte har råd med.

Läs även: Bodström (S) nobbar svenskt Guantanamo: ”Att spärra in folk för att de har åsikter går ju inte”

Läs även: Han gick från S till SD: ”Det är ju arbetare, de jag mötte i sossarna för 20 år sedan ungefär”