”I valrörelsen 2026 kommer det att heta att Socialdemokraterna alltid har stått upp för en hård kriminalpolitik och stramast möjliga asylpolitik. Kanske kommer man till och med att försöka övertrumfa Kristersson & Co. Kanske blir det en flört med Åkesson. Och Aftonbladets bandhundar till ledarsida kommer förstås att heja på. Kom ihåg var du läste detta först” skriver Nyheter Idags krönikör Ilan Sadé om utvecklingen i Sverige efter Tidöavtalet.

För tjugo år sedan satt den dåvarande partiledaren för Liberalerna, Lars Leijonborg, i dansk TV och debatterade mot Dansk Folkepartis Pia Kjærsgaard. I Danmark hade de borgerliga partierna med Venstre i spetsen (ungefär Danmarks svar på Moderaterna) tagit regeringsmakten med stöd av just Kjærsgaards parti, som visserligen inte ingick i regeringen, men däremot hade stort inflytande över politiken.

Maktskiftet i Danmark väckte stor uppmärksamhet. Svenska politiker från alla dåvarande riksdagspartier och en enad tyckarkår satte näsan i vädret och förklarade hur främlingsfientligt Danmark minsann hade blivit och hur den blågula humanitära stormakten skulle påvisa en annan samhällsmodell.

Under debatten mot Kjærsgaard rev Leijonborg sönder en valaffisch från Dansk Folkeparti, för att visa hur upprörd, from och rättrådig han var. Det hela kan beskådas på Youtube och ser helt bisarrt ut.

Läs även: Blågula partierna överens – ny regering redo

I går, tjugo år senare, stod Liberalernas nuvarande partiledare Johan Pehrson och berättade att han kommer att ingå i en borgerlig regering som har startat ett långtgående samarbete med Sverigedemokraterna. O tider, o seder. Den danska modellen kom till slut, tjugo år senare – eller kanske snarare tjugo år för sent – att trycka undan den tidigare storsvenska uppblåstheten.

Danmark och dansk politik nämns visserligen bara fyra gånger i det så kallade Tidöavtalet mellan de fyra partierna (förledet ”samarbet-” förekommer däremot 220 gånger – texten är rent stilistiskt en plåga att plöja igenom). Den danska modellen genomsyrar dock mycket av det som kommer fram – inte minst när det gäller invandringspolitik, integration och brottsbekämpning. Visitationszoner, fördubblade straff för gängbrottslingar, kulturkanon samt – inte minst – den nya, strama invandringspolitiken för direkt tankarna i dansk riktning.

I många fall känns förslagen dessutom igen från de dokument som jag själv har varit med och tagit fram under framförallt åren 2017-2018, då flera av Medborgerlig Samlings tunga politiska program antogs. Förslaget om kraven för att få medborgarskap är nästan kopierat rakt av från MED:s integrationspolitiska program: avsevärt längre vistelsetid i Sverige före ansökan, krav på språk- och samhällskunskaper, egen försörjning och skötsamhet. Då möttes vi av helt barocka påståenden om främlingsfientlighet, vilka har hängt kvar i olika tappning hos de större mediehusen.

Lyssna även på: Rödgrön skymning, blågul gryning

Men jag antar att det är historia nu. För Jimmy Åkesson hade rätt vid presskonferensen, när avtalet presenterades. Det vi ser är i sanning ett paradigmskifte i svensk politik. Og det var Danmark, og det var Danmark, olé olé olé. Tidöavtalet är en ny huvudlinje som alla kommer att förhålla sig till och – tro mig – Socialdemokraterna kommer snällt att anpassa sig.

I valrörelsen 2026 kommer det att heta att Socialdemokraterna alltid har stått upp för en hård kriminalpolitik och stramast möjliga asylpolitik. Kanske kommer man till och med att försöka övertrumfa Kristersson & Co. Kanske blir det en flört med Åkesson. Och Aftonbladets bandhundar till ledarsida kommer förstås att heja på. Kom ihåg var du läste detta först.

Hur är då läget i dagens Danmark? Tja, landet går faktiskt till val den 1 november. Socialdemokraterna som är i regeringsställning vill riva socialt utsatta förorter och upprätthålla den strama asyl- och integrationspolitiken. Där ligger konsensus och de partier som vill se uppluckringar samlar inte särskilt många mandat.

Och hur är läget med Dansk Folkeparti? Jo, partiet för i dag en tynande tillvaro och har krympt till en dvärg som mycket väl kan åka ut ur folketinget den 1 november, med mindre väljarandel än två procent. Så kan det också gå, när de andra anammar ens linje och gör den till sin. Man segrade sig till döds.

Hur det ser ut i Sverige om tjugo år återstår att se.

Läs även: Vänstervrede när blågula bildar regering: ”En skammens och mörkrets dag”

Läs även: Arnstad: Sverige inte längre en demokrati om Tidöavtalet genomförs

Lyssna även på: Den humanitära stormaktens fall