LEDARE Att asylboenden brinner börjar bli ett tecken i tiden, precis som att det brinner bilar i förorterna. Allt mer pekar på att människor tappar förtroendet för samhället och det sker nu mycket snabbt. Nu brinner det inte bara i förorterna och på asylboenden, det brinner även i huvudet på folk.

Det har hänt något den senaste tiden i Sverige. De hatiska kommentarer som tidigare skrevs i skydd av anonymitet skrivs nu helt öppet på Facebook. Folk är arga och det tycks mig som om fler ger upp tanken på att det över huvud taget går att påverka politiskt. I viss mån har de rätt, är man kritisk till hur nuvarande migrationspolitik fungerar, eller inte fungerar, kan det tyckas hopplöst att gå den politiska vägen.

Den nya migrationsöverenskommelsen, MÖK, var ett slag i luften. Sverigedemokraterna fick ens inte vara med. Regeringens budskap till alla de människor som länge varnat för att vad som nu sker är att de ska hålla käften. Jag tror inte de här människorna litar på samhället.

Asylboenden brinner. Kanske för att folk inte ser en annan utväg. Jag vet inte, men de är arga. Men de är inte bara arga, de har tappat förtroendet för det mesta.

Nyligen spreds bilder från Trollhättan från en manifestation efter den fruktansvärda händelsen på en skola. Folk höll upp ett pekfinger i luften, en hälsning identisk med den islamiska staten använder. Ryktet spred sig som en löpeld över sociala medier och ingenstans fanns svaret att finna på varför denna gest användes.

Ryktet var på väg att bli en sanning. Alla som var i Trollhättan var islamister och i vanlig ordning har PK-media låtit sig luras medvetet. För de gullar som sagt med islamister, det vet ju alla.

Men det var inte sant fick jag veta. Och jag skriver en artikel, jag visar att nej – människorna har kurdisk bakgrund och jag har talat med en kusin till ett av dödsoffren. Hon var på plats. Även en annan person har jag talat med som var på plats. Bilden är entydig, det hade ingenting med en terrorhälsning att göra. Det fanns en helt annan förklaring, om än att gesten såg exakt likadan ut.

Budskapet var att vi är alla en. Att det inte är skillnad på invandrare och svenskar. Att man ska hålla ihop.

Men i sociala medier får jag veta att jag är naiv. Jag är lättlurad. Fingret ska likställas med en nazist som heilar. Bara för att man ger en helt annan förklaring är ett heilande fortfarande inte en okej gest, argumenteras det. På samma sätt ska jag alltså betrakta de här som anklagas för islamism.

Trots att de är kurder, den folkgrupp som hårdast av alla krigar mot ISIS.

En av anledningarna till att jag började skriva på den här sajten var att granska vad som framförs i den offentliga debatten. Jag är inte ensam om att göra det. Ett exempel var när Dagens Nyheter påstod att Sandviken tjänar över en halv miljard om året på invandring – det var lögn.

Likaså när samma tidning, i samband med IKEA-morden, påstod att vi har blivit tryggare. Motiveringen till det påståendet handlade om att färre dör av våldsbrott – tesen var alltså att om du inte dör så kan du inte bli otrygg. En grov misshandel, hot eller rån gör dig inte otrygg om du bara överlever. Ja, vi uppmärksammade givetvis detta falsarium.

Men på samma sätt skriver jag givetvis om en grupp människor felaktigt pekas ut som islamister som gör en terrorhälsning. Problemet här är att folk vägrar tro på det jag skriver, de har redan bestämt sig för vad som är sant. Jag ser inga belägg i diskussionerna för att det verkligen skulle handla om en grupp terrorsympatiserande människor där i Trollhättan på den här manifestationen.

Det jag ser är märkliga resonemang som försöker bekräfta den egna världsbilden. Precis så som Dagens Nyheter och många andra medier tyvärr arbetar. Nu står vi i ett läge där ingen förefaller lita på någon, allra minst det etablerade samhället.

Och visst, det etablerade samhället har misslyckats. Och fortsätter misslyckas. Jag är rädd att vi får vänja oss vid att asylboenden brinner precis som med bilarna i förorterna.

Inte minst brinner det i huvudet på folk.