”De politiker, företrädare för det så kallade civilsamhället och myndighetslobbyister som har drivit kampanj för att barnkonventionen skulle vara så fantastisk att den borde bli svensk lag borde vara så vänliga och förklara sig. Er kära konvention har nämligen länge kommit att användas som ett verktyg för att åsamka den ena ohyggliga skadan efter den andra” skriver Nyheter Idags krönikör Ilan Sadé.

Sedan den 1 januari 2020 har den internationella barnkonventionen upphöjts till lag i Sverige. Svenska staten brukar inte göra på det viset när det gäller folkrättsliga fördrag. I stället för att göra själva fördraget till lag, är det vanligast att staten ser över sin lagstiftning och praxis för att därefter eventuellt göra de ändringar som bedöms som nödvändiga.

Men inte när det gäller barnkonventionen, trots varningar från Lagrådet och andra sakkunniga remissinstanser. Påhejad av ett antal skattefinansierade organisationer inom det så kallade barnrättsområdet och av staten själv, genom lobbymyndigheten Barnombudsmannen, valde riksdagen att stifta lagen om att barnkonventionen skulle bli en del av Sveriges rikes lag.

Konventionen, som består av en uppsättning fluffiga målparagrafer, kan sammanfattas med målet att ”barnets bästa” alltid ska gå först och att barn har en stor uppsättning rättigheter. Vad som är barnets bästa är förstås inte helt lätt att utröna. Med tanke på att konventionen i dagsläget har ratificerats av alla världens stater utom en (vilken det är avslöjas i slutet av denna krönika) kan man anta att det förekommer en del skillnader när det gäller tolkningen av dess bestämmelser.

Läs även: Sadé: Får politiker kritisera domar?

Vad som händer i Sverige var dock helt förutsägbart.

Redan innan konventionen blev lag hade de skattefinansierade påtryckningsorganisationerna och myndigheterna fastställt att barnrätt är detsamma som Flugornas herre, identitetspolitik och woke. Naturligtvis är det inte så saken har framställts, men jag är mer intresserad av innehåll än etikett. Barnrätt och barnkonventionen är den perfekta täckmanteln för ren och skär galenskap. För ingen kan väl vara emot barns rättigheter, eller? Va, är du inte för barnets bästa?! Svara!!!

I veckan som gick har vi fått ett exempel på hur barnkonventionen har tillämpats i vårt land. Frunze Saghatelyan, som vid aktuell tidpunkt var 16 år gammal, gick i mars 2022 in på Delta gym i centrala Stockholm för att mörda en annan gängmedlem. I stället ingrep ordningsvakten, tillika Medborgerlig Samlings ordförande i Solna, Fredrik Andersson, som råkade befinna sig på gymmet just då för att träna. Andersson blev under sin heroiska insats skjuten i huvudet och avled någon dag senare av skadorna.

Saghatelyan kunde snabbt pekas ut som misstänkt och anhölls i sin frånvaro. Han är dock medborgare i Armenien och flydde till hemlandet, för att uppehålla sig där några månader. Under tiden beviljade svenska staten honom medborgarskap.

Efter att den nyblivne svenske medborgaren återvände till Sverige greps han av polisen och dömdes den 10 mars 2023 för bland annat mord till sluten ungdomsvård i två år och elva månader. I veckan som gick blev Saghatelyan fritagen när han befann sig utanför en tandläkarmottagning, dit han hade förts av Kriminalvårdens transportörer eftersom han hade klagat på tandvärk. Flera maskerade män hoppade ut ur en bil utanför mottagningen, hotade transportörerna med vapen och fritog Saghatelyan. I skrivande stund är han fortfarande på rymmen.

Den första reaktionen på hela händelseförloppet är förstås att konstatera att Sverige i vissa avseenden är rena bananrepubliken och att vårt rättsväsende inte är anpassat till den typ av grov gängbrottslighet som nu härjar. Om vi håller huvudet kallt och analyserar händelseförloppet i dess helhet, kan vi emellertid se att de mest anmärkningsvärda sakförhållandena i denna historia har en minsta gemensam nämnare: Mördaren är minderårig. Och här kommer barnkonventionen in i bilden.

Hur kommer det sig att en vid aktuell tidpunkt misstänkt mördare på rymmen, med ytterligare brott i såväl misstankes- som belastningsregistret, kan få en ansökan om svenskt medborgarskap beviljad?

Jo, enligt svenska myndigheters tolkning av barnrätt och barnkonventionen måste helt enkelt medborgarskapet beviljas. Man kan ju inte utvisa barn, om vårdnadshavarna bor i Sverige. Det handlar om barn!

Hur kan en person som döms för mord få två år och elva månaders sluten ungdomsvård? Jo, enligt svensk lagstiftning och domstolspraxis är hårdast möjliga straff för en minderårig gärningsman fyra års sluten ungdomsvård. Här fick alltså Saghatelyan en smula rabatt, men även utan rabatten skulle fyra år vara det längst möjliga frihetsberövandet. Det handlar om barn!

Och slutligen – hur kan fritagning av en person som har dömts för mord ske så enkelt? Jo, det står faktiskt svart på vitt i lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård att de intagna som utgångspunkt har rätt att använda elektronisk kommunikation. Ja, du läste rätt. Sedan 2018 har de intagna, vilka ofta är gängmedlemmar dömda för ytterst grova brott, full rätt att fritt kommunicera med världen utanför ungdomshemmet! Denna rätt kan bara begränsas under kortare tidsfrister om fjorton dagar åt gången ifall det bedöms som nödvändigt av ordnings- eller säkerhetsskäl. Dessutom måste Statens institutionsstyrelse beakta – just det – barnkonventionen inför sådana begränsningar av glyttarnas rättigheter. Det handlar om barn!

Som skjuter andra i huvudet.

Läs även: Sadé: Som man sår får man skörda

Fritagningen av Saghatelyan har naturligtvis föregåtts av planering och kommunikation. Det krävs inte särskilt mycket för att lyckas med någonting sådant – några enstaka meddelanden om när och var ett tandläkarbesök (på svenska skattebetalares bekostnad, förstås) ska äga rum, så är saken biff. 2018 var för övrigt det år då riksdagen beslöt att barnkonventionen skulle bli svensk lag.

De politiker, företrädare för det så kallade civilsamhället och myndighetslobbyister som har drivit kampanj för att barnkonventionen skulle vara så fantastisk att den borde bli svensk lag borde vara så vänliga och förklara sig. Er kära konvention har nämligen länge kommit att användas som ett verktyg för att åsamka den ena ohyggliga skadan efter den andra. Normlöshet och upplösning inom barnomsorg och skola. De apatiska flyktingbarnen. Hanteringen av de ensamkommande. Skevheter vid utredningar i vårdnadstvister. Och slutligen ämnet för denna krönika: en fullständigt verklighetsfrånvänd syn på hur grova våldsbrottslingar under 18 år ska hanteras.

Den stat i världen som inte har ratificerat barnkonventionen är Amerikas förenta stater. Det kanske de dessutom gör rätt i, även om jag har en känsla av att deras tolkning hade skilt sig ganska rejält från den svenska. För att inte tala om skillnaderna mellan de olika delstaterna. Hur som helst kan vi nog alla enas om att ratificering av barnkonventionen inte verkar vara något bra mått för hur det är ställt med barns välbefinnande i någon av världens alla stater.

Läs även: Sadé: När Högsta domstolens ställning blir blodigt allvar