DEBATT Att de återvändande IS-terroristerna skulle ställas inför rätta i en internationell krigstribunal låter bra men är orealistiskt. Därför bör vi vara extra vaksamma när statsminister Stefan Löfven nu börjat prata om tribunalen som lösning för att ta hand om IS-terroristerna. I själva verket handlar det sannolikt om att kratta manegen för att släppa hem terroristerna utan att begå politiskt självmord, skriver John Gustavsson, nationalekonom och konservativ debattör. 

Stefan Löfven har nyligen presenterat en någorlunda konkret plan för vad västvärlden bör göra med de återvändande IS-terroristerna. Sedan tidigare har han lovat dyrt och heligt att ingen terrorist ska få hjälp att återvända hit, men nu har han även kommit på en mer långsiktig plan än att bara hoppas att IS-terroristerna inte lyckas lifta tillbaks till Sverige: En internationell tribunal bör åtala och döma IS-terroristerna.

Att denna plan är en fantasi är så uppenbart att till och med Aftonbladet inte kan undgå den slutsatsen. De flesta andra länder terrorlagar som gör att återvändarna kan dömas där, så varför skulle man vilja blanda in en internationell tribunal som ju i värsta fall kan fria dem? I teorin skulle förbrytarna såklart kunna dömas i Haag, men det faller på att Syrien, Irak och flera andra länder aldrig ratificerade Romstadgan och därför inte utlämnar sina medborgare till Haag-domstolen. Dessutom brukar internationella domstolar som Haag mest ta sig an ledare, inte fotfolket – och mig veterligt kommer ingen av IS ledare från Sverige, så det löser inte problemet.

Allt detta förstår såklart Löfven också. Det är inget nytt att politiker ibland lägger förslag som de vet inte kommer förverkligas, som en del av en politisk strategi. Nu när vi etablerat att Löfvens tribunal inte kommer att bli verklighet och att idén är så absurd att till och med Löfven måste veta att den inte kommer att bli verklighet, måste vi därför fråga oss vad som är strategin bakom att han ändå lägger fram förslaget.

Den enklaste förklaringen är att Löfven försöker låta IS-terroristerna komma hem utan att samtidigt begå politiskt självmord. Han har redan gjort klart att Sverige inte kommer dra tillbaks terroristernas medborgarskap, vilket innebär att de kommer att få återvända. I takt med att allt fler återvänder, så kommer regeringen behöva ha en bra ursäkt för varför man tillåter detta. Löfven har just kommit med en sådan: ”Vi låter dem bara komma tillbaka så att vi kan hålla koll på dem i väntan på att de åtalas av tribunalen”.

Att tribunalen inte existerar och att ingen tribunal är planerad är detaljer i sammanhanget.

Vi måste låta terroristerna komma hit så att socialnämnden kan bli brevvänner med dem, för när de väl är brevvänner så måste ju terroristerna säga till innan de byter adress; man kan ju inte byta adress utan att säga till när man har brevvänner som måste kunna skriva till en, det är ju typ den gyllene regeln för brevväxling (och vi vet ju alla hur mycket IS-terrorister bryr sig om gyllene regler). Således kommer de inte kunna gå under jorden, och de blir därför lätta för tribunalen att hitta.

Man får också en ursäkt för varför inga IS-terrorister åtalas i Sverige.

I själva verket beror det såklart på att vi på grund av etablissemangets slapphet och rädsla för islamofobistämplar inte gjorde terrorresor olagliga förrän det var alldeles för sent. Men Löfven och hans regering kan istället hävda att det beror på att de ”inväntar inrättandet av en tribunal” och att man helt enkelt inte bör åtala IS-terroristerna här i Sverige då det vore att ”föregå tribunalens utredning”.

Men, invänder någon, denna ursäkt kan man väl inte hålla på att upprepa i all evighet? Det blir ju inte trovärdigt till slut.

Det stämmer såklart, men det behövs inte heller. Målet med denna strategi är bara att vinna tid tills IS och dess fruktansvärda dåd inte längre finns på allas näthinnor.

När väljarna inte längre har halshuggningar och sexslavar i närminnet, så kan regeringen subtilt börja övergå till att säga nåt i stil med att ”det där med IS var ju länge sen, varför pratar vi om det nu?” och ”De nya fritidsgårdarna vi byggt kommer säkerställa att ingen grupp som IS någonsin kommer kunna uppstå igen, så det är ett avslutat kapitel. Låt oss glömma och förlåta nu”.

Det må låta absurt, men med tanke på hur snabbt de flesta svenskar glömde migrantkrisen 2015 så är det inte alls otänkbart att denna strategi kan lyckas och att IS är lika bortglömda 2022 som massövergreppen på festivalerna var 2018. I slutändan är det upp till oss att hålla minnet vid liv, och jag hoppas verkligen att vi lyckas.