När Centerpartiets Abir Al-Sahlani och Cuf:s ordförande Ida Alterå i en debattartikel kräver att asylsökande från coronadrabbade flyktingläger ska flygas till Sverige och andra EU-länder är det ytterligare ett exempel på C:s oansvarighet och brist på konsekvenstänk inom migrationspolitiken. Centerpartiet har uppenbarligen inte lärt sig något av fiaskon som ”gymnasielagen”, skriver Jonas M Andersson och Jessica Stegrud, Sverigedemokraterna.

Att inte se skogen för alla träd, är en välkänd metafor. Det är ofta även känslan man får när Centerpartiet tänker till och kommer med förslag rörande svensk migrationspolitik. Mycket tomt prat om ansvar och anständighet, fram tills att verkligheten knackar på dörren.

Något som blev tydligt under migrationskrisen 2015, som blivit ännu tydligare i integrationskrisen därefter, och väldigt konkret när de negativa konsekvenserna av ”gymnasielagen” uppenbarats.

Konsekvensanalyserna lyser allt som oftast med sin frånvaro, så även denna gång när Abir Al-Sahlani, Europaparlamentariker för Centerpartiet, tillsammans med Centerpartiets ungdomsförbund (Cuf), nu föreslår att Sverige och Europa måste ta emot fler asylsökande.

Mitt under brinnande coronapandemi, när Sverige och övriga EU går mot en ekonomisk kris med börsras, exploderande arbetslöshet och tiotusentals avlidna, vill Centerpartiet öppna upp för ett nytt 2015. Det blir nämligen den logiska konsekvensen av partiets känslomässiga behov av att ”tvätta bort skamfläcken från unionens samvete” på det sätt som föreslås.

Migrationskrisen 2015 visade oss vad som händer när vackra ord som ”öppna gränser” ställs inför den bistra verkligheten. Det blev verkligen öppna gränser, vilket ledde till att hundratusentals migranter fritt kunde välja destinationsland. Föga oväntat för de flesta, blev detta i första hand länder som naivt trodde att skattefinansierad välfärd var en oändlig resurs. Utan en första-säkra-landsprincip devalverades själva begreppet ”asyl” till en tom fras utan innehåll.

Den mer konservativa hållning som flertalet EU-länder visat sedan dess inom migrationspolitiken, är att ta ansvar. Att lära sig av misstagen och agera resolut är att ta ansvar. Att göra konsekvensanalyser och titta på alternativkostnader är att ta ansvar. Att förstå vikten av att även Sverige prioriterar våra nationella intressen, våra egna medborgare och våra skattebetalare i svåra tider – det är att ta ansvar.

Vad Centerpartiet föreslår är raka motsatsen till att ta ansvar, det är en verklighetsfrånvänd liberal utopi som redan visat sig vara katastrofal i praktiken.

Att sätta 40 000 migranter i den grekiska övärlden på flygplan och sprida ut dem över hela Europa, är en lovvärd idé som dock saknar all verklighetsförankring. Det absolut sämsta vi kunde göra under en pandemi, vore att riskera att sprida en livsfarlig smitta.

Är det på något sätt EU kan agera resolut och ta ansvar just nu, så är det genom att hjälpa Grekland att på bästa sätt hantera de svåra fall av corona som kan uppstå i migrantlägren. Går det omfördela resurser utan att riskera nationell säkerhet, så finns där en oerhört viktig humanistisk uppgift att utföra.

Slutligen, i en kommentar till Nyheter Idag förtydligar Centerpartiet att den migrationspolitiske talespersonen Jonny Cato inte uttalat sig i frågan. Det föranleder frågan var Centerpartiet egentligen ställer sig i frågan.

Centerpartiet är en del av regeringsunderlaget, så visst vore det av stort intresse att veta om de under brinnande pandemi vill omfördela 40 000 migranter från Grekland eller inte. Och då även hur stor andel av dessa som Centerpartiet tycker borde landa i Sverige.

Eller står inte Centerpartiet alls bakom sin EU-grupp och sitt ungdomsförbund? Om de håller med oss sverigedemokrater om att detta är en usel idé, så är det säkert också något som centerväljarna vill veta.