Sverige har ett ansvar för att ta emot de som reste härifrån för att ansluta sig till Islamiska staten – men när de kommer tillbaka hit borde de låsas in på obestämd tid. Det menar Nyheter Idags krönikör Ronie Berggren.

I höst kommer det kurdiska självstyret i norra Syrien att utvisa många av de utlänningar som nu sitter inlåsta för samröre med terrororganisationen Islamiska staten. Det finns inte bevis för att döma dem för brott på plats, men eftersom de utgör ett säkerhetshot, kommer kurderna att skicka tillbaka dem. De som kommer från Sverige kommer att skickas hit.

Redan när kalifatet krossades 2019, lyfte USA:s dåvarande president Donald Trump fram nödvändigheten för Europa att ta hand om de terrorister som de själva exporterat till Mellanöstern, som USA tillsammans med kurderna tillfångatagit. Om detta inte gjordes skulle kurderna sannolikt tvingas att med tiden släppa ut dem.

Men Europa lyssnade inte och gjorde ingenting, vare sig för att stärka det existerande förvaret av IS-anslutna i Syrien eller för att förbereda sig för den dag när fångarna skulle bli utsläppta. Nu närmar sig den dagen snabbt, och Europa står lika handfallet nu som för två år sedan.

Det är allvarligt.

Det vet vi eftersom somliga IS-anslutna redan har återvänt hit till Sverige. Många går lösa på gatan med ny identitet, som om ingenting har hänt, som att det enda de gjorde på sin höjd var att titta på när någon kompis pallade äpplen.

Många har också fortsatt brottets bana i Sverige. 2019 kartlade SVT 41 av de dåvarande återvändarna. Brott som narkotikabrott, penningtvätt, misshandel men också mord förekommer. Några har även dömts till fängelsestraff efter att det kunnat bevisas att de begick krigsbrott i Syrien.

Det är allvarligt. Men ännu allvarligare är den inneboende våldspotentialen.

För en tid sedan rapporterade nyhetssajten Samnytt om hur en kvinna som återvänt till Sverige från kalifatet hotade en vårdare på den rättspsykiatriska avdelning där hon var inlåst. Hon frågade om vårdaren hade familj. När han svarade ja, sa hon:

– Vad bra! Jag skall döda dem! Och din far ska jag skära halsen av medans du tittar på! Jag kommer att hitta er!

Det sistnämnda upprepade hon fyra fem gånger. Är kvinnan bara psykiskt sjuk? Svaret är sekundärt eftersom hennes hot inte kom från tomma luften. Hon har tillhört en rörelse som utfört folkmord, våldtagit och skurit halsen av otaliga familjefäder.

Ingen svensk vill ha sådana lösspringandes på gatorna. Därför måste de frihetsberövas även om de inte har begått brott. Vilket kräver en uppgradering av svensk anti-terrorlagstiftning.

Svensk lag bygger på att man är oskyldig tills man är dömd. Det är en sund filosofi i samhällen med en så gott som absolut majoritet av likasinnade, förenade i demokratiska värderingar och respekt för människoliv. Grundläggande värderingar som togs för givna när grunden för svensk lag lades. I samhällen där denna grundsyn inte finns, eller är under påtaglig uppluckring, är en sådan syn däremot naiv och farlig. Det gäller i synnerhet i förhållande till fanatiker och jihadister.

De som anslöt sig till kalifatet har inte svenska värderingar. De tror på terroriströrelsens teologi, där världen delas in i rättrogna och otrogna. Att vara brottslig är i deras ögon att vara otrogen, att vara otrogen är att begå brott inte mot svensk lag, utan mot Allahs lagar.

Vad svensk lag säger blir oväsentligt, särskilt i ett land där brott mot svensk lag inte får ens tillnärmelsevis samma konsekvenser som brott mot Allahs lagar. Ett medborgarkontrakt, som de aldrig skrivit under, är inte mycket värt i jämförelse med det himmelska kontrakt de skrivit under med fanatisk övertygelse.

Därför går det inte att bara blunda och hålla tummarna för att allt ska gå bra när dessa återvänder till Sverige. Till Syrien reste de frivilligt. Till Sverige kommer de tillbaka för att deras kalifat krossades och för att livet i Al-Hol-lägret inte direkt är femstjärnigt. De återvänder således inte för att de med säkerhet har avvisat kalifatets idéer. Därför går de inte att lita på och därför behövs preventiva säkerhetsåtgärder.

Att bara stänga gränsen och stänga dem ute är ett alternativ, men inte ett ansvarsfullt sådant. De kom nämligen härifrån. Sverige tillät dem radikaliseras, tillät dem ansluta sig till kalifatet. I åtminstone ett fall lät vi till och med en terrorist komma tillbaka till Sverige för att få sjukvård, varefter han sedan återvände till Syrien för att strida för kalifatet.

Eftersom vi exporterade jihadismen måste vi ta ansvar. När jihadiströrelser förlorar mark söker de sig till nya fronter. Vi kan inte låta dem resa till svaga länder i Afrika eller Afghanistan för att där starta om ondskans cykel på nytt.

Därför måste vi ta emot dem. Men när de kommer hit ska de låsas in på obestämd tid.

När de sedan sitter i förvar kan utredningar av vilka de är och vad de gjort i kalifatet göras i lugn och ro. De som mot all förmodan bara hamnade i kläm och verkligen är oskyldiga kan slussas ut i samhället. De som begått krigsbrott kan åtalas. Och de som inte begått brott men är övertygade jihadister, kan fortsätta hållas i förvar på obestämd tid. Det är genom preventiv inlåsning man stävjer jihadism. Det var så USA gjorde på Guantanamo och det är också så Sverige måste göra.

Vi borde ha börjat tidigare, men bättre sent än aldrig. Nu måste lagstiftning och nödvändiga resurser snabbt komma på plats. Vi kan inte stoppa huvudet i sanden en gång till.

(För en mer ingående förklaring till varför Guantanamo är ett föredömligt förvar, se Berggrens artikel ”Guantanamo-fängelser behövs också i Europas kamp mot terrorismen”.)

Ronie Berggren är konservativ samhällsdebattör, redaktör för Amerikanska nyhetsanalyser och krönikör på Nyheter Idag