ANALYS Det vore kanske ingen dum idé att bjuda in ryska valobservatörer inför riksdagsvalet nästa år. Det menar Chang Frick som på plats i Ryssland studerat regionvalet i Moskva för en vecka sedan och jämfört med söndagens kyrkoval.

Den senaste veckan har jag hållt ett öga på två val som på flera sätt liknar varandra. Söndagens kyrkoval i Sverige och valet i Moskva-regionen exakt en vecka tidigare. I Sverige fungerar kyrkovalet som en generalrepetition inför det betydligt viktigare riksdagsvalet om ett år. På samma sätt fungerar det ryska valet, det ses som en informell generalrepetition inför landets presidentval i mars nästa år.

De bägge valen liknar varandra på fler sätt. Anklagelser om valfusk förekommer både här och där. I Ryssland finns en historia med långtgående misstankar om valfusk, korruption och oegentligheter. I Sverige är vi mer, vad ska jag säga, ”naiva”.

Under söndagen skrev jag en artikel om att Sverigedemokraternas valsedlar inte låg framme i Hörby, trots att det enligt SD-ordföranden på orten skickats in tusentals valsedlar som valförrättaren kan lägga fram. Och efter klagomål dyker plötsligt valsedlarna upp.

Systemet med valsedlar för varje parti är problematiskt. Om valsedel saknas får den röstberättigade istället skriva partinamn på en blank valsedel. Problemet är att om partinamn stavas fel, eller om exempelvis förkortningen ”SD” används, då blir valsedeln ogiltig. Det är inte heller självklart att alla röstande förstår att man kan skriva partinamn på blank valsedel.

Efter att jag publicerat artikeln får jag mejl från flera håll i landet där människor vittnar om liknande saker. En tipsare berättar att valsedlar för SD saknades i Göteborgs centrum, en annan berättar och skickar bild på samma sak i Bollnäs. Även i Jämtland har det, enligt tipsare, funnits en vallokal där SD-valsedlar saknades.

Tidigare i somras berättade Nyheter Idag om en socialdemokrat som öppet erkände att hon gömt Sverigedemokraternas valsedlar i förra kyrkovalet.

Som lök på laxen i årets kyrkoval kan även nämnas att flera personer fick information om att de kan rösta i vilken röstningslokal som helst, något som skapade problem. När människor gick till vallokaler nekades de att rösta, berättar SVT. Det visade sig bero på att vallokal och röstningslokal tydligen inte är samma sak, det är bara i röstningslokaler som alla röstberättigade kan rösta. För att rösta i vallokal måste du vara skriven i samma område. Ungefär så kan man förklara det svenska systemet.

Fast nu är det här Sverige och här förekommer aldrig oegentligheter. Därför behöver vi aldrig oroa oss för valfusk eller allt för jobbiga rubriker i tidningarna.

I Ryssland blir liknande omständigheter rubriker i de stora tidningarna, vilket jag också tror är anledningen till att de har ett mer raffinerat system för röstning.

– I varje rysk vallokal närvarar poliser. Det var svaret jag fick på en rak fråga om detta. De har, vad jag förstår, konstant överblick över lokalen där människor röstar.

– Röstningen sker med en och samma valsedel där den röstande får kryssa i rutor. På så vis finns inte problemet med att valsedlar för ett eller flera partier saknas.

– En maskin scannar in valsedeln och en display med en räknare bekräftar att en ny röst har registrerats. Den som röstat ska då kunna vara säker på att rösten finns med i systemet.

– Alla valsedlar sparas i ett plomberat kärl ifall de skulle behöva räknas manuellt. Alla röster som maskinen scannat in sparas även digitalt på ett flashminne. På så sätt bör det gå att kontrollera om maskinen är korrupt.

– Representanter för varje parti som ställer upp i ett val får lov att närvara och övervaka i vallokalerna, vad jag förstod. Ungefär likadant är det i Sverige.

Nu skyddar ju inte de här omständigheterna från att det förekommer valfusk eller oegentligheter. Däremot kan de bidra till att valfusk lättare upptäcks. Den ryska oberoende valövervakaren Golos hade på söndagseftermiddagen fått in 1304 klagomål. Det rapporterar tidningen The Moscow Times.

Det låter förstås som en skrämmande hög siffra, men det avser klagomål från, vad jag förstår, regionval i hela Ryssland – ett land med ungefär 14 gånger så stor befolkning. Det skulle motsvara drygt 90 klagomål i svenska kyrkovalet, egentligen ännu mindre då färre personer är röstberättigade i kyrkovalet jämfört med riksdagsvalet. Valdeltagandet för de bägge valen ligger på ungefär samma nivå, någonstans mellan 15 och 20 procent om jag läst rätt siffror.

När jag besökte vallokaler i Ryssland var det uppenbart att det fanns en stor vilja att vara transparent. Vilka kluriga och kniviga frågor jag än ställde om hur valet arrangeras, vilka kontrollmekanismer som finns, hur människor för den egna valövervakningen väljs och så vidare, fick jag alltid detaljerade svar. Jag anade till och med att de var lite stolta över att kunna redogöra för sitt valsystem.

De har till och med en sajt, nom24, med en hotline dit ryssarna kan rapportera problem vid röstning. Nu är jag inte närmare bekant med nom24, men det är i vart fall mer än vad vi har i Sverige.

En annan detalj, värd att nämna om Ryssland, är deras önskemål om kritik. Att jag över huvud taget befann mig i ryska vallokaler beror på att jag som journalist följde med riksdagsledamoten Pavel Gamov (SD) som var inbjuden som valobservatör i Ryssland. På det officiella programmet för Gamovs besök fanns flera möten där de inbjudna valobservatörerna skulle rapportera vad de sett, vad de tror kan bli bättre och eventuell kritik.

I ett möte med någon sorts rysk valkommission, jag uppfattar det som en motsvarighet till svenska valmyndigheten, underströks det med bestämdhet att ryssarna verkligen ville ha kritik och att de inbjudna observatörerna inte skulle dra sig för att säga sin hjärtas mening. I allt väsentligt, av vad jag kunde se och uppfatta, var inte valobservatörerna bara inbjudna för att ”legitimera” valen – en kritik som framförts i svenska medier.

Och kanske var valet i Moskvaregionen ett fall framåt för Ryssland? Tidningen The Guardian rapporterar att en liberal koalition av Putin-motståndare lyckades vinna i centrala Moskva över kandidater från Putin-partiet Enade Ryssland – detta alltså i samma valkrets där Putin själv röstar. Lite nesligt för presidenten.

Jag vill med detta inte dra några långtgående slutsatser. Däremot är mitt intryck att misstanke om valfusk inte anses i närheten lika allvarligt i Sverige som i Ryssland. Jag har ännu inte sett några andra medier än Nyheter Idag rapportera om att det exempelvis saknats valsedlar i vallokaler.

Kanske borde vi ta våra svenska val på större allvar? Och kanske är det Sverige som istället bör bjuda in valobservatörer från Ryssland?