STOCKHOLM Medan politiker och deras följen vandrade från slottet till riksdagen möttes de av ett tydligt budskap från en klunga demonstranter. ”Avkriminalisera cannabis” stod det på banderollen, och för initiativtagaren Angela de Cabo som för två år sedan fick beskedet att hon led av obotlig cancer är det uppenbart vad som måste göras. – Vi behöver ändra vår narkotikapolitik, för alla blir straffade och ingen får vård, säger hon.

Ett 60-tal demonstranter från skilda delar av landet hade på tisdagen samlats i Stockholm för att använda riksdagens öppnande för att visa upp sig och sprida budskapet att narkotikapolitiken är åt helvete och bara leder till lidande, inte minst för dem som lider av smärtsamma sjukdomar men förvägras hjälp av läkarkåren.

Från en yppig cannabisplanta fick deltagarna plocka på sig kvistar med blommor för att pryda sig denna soliga dag. Demonstrationen samlade i första hand medlemmar från facebookgruppen ”Sativexuppropet” som fokuserar på medicinsk cannabis och som startades av Göteborgsbon Angela de Cabo som för två år sedan diagnosticerades med obotlig skelettcancer och har bedrivit en hård kamp för att få rätt att använda cannabis för att lindra smärtorna. Idag har hon lyckats få både Sativex och Bedrocan utskrivet, trots motstånd inte minst från Läkemedelsverket som hellre rekommenderar opioider.

Läs mer: Försäljning av CBD-produkter förbjuds – kunderna är för pålästa

– Jag har fått fentanyl, oxycontin, metadon och palexia, men jag tål inte opioider. Jag kräks av dem och mår inte bra över huvud taget. Det är så mycket biverkningar som jag inte alls har av cannabis, som faktiskt hjälper mot min smärta, säger Angela.

Hon berättar att hon bad om cannabis redan när hon drabbades av bröstcancer för sju år sedan men att hon då inte fick någon hjälp trots att medicinen Sativex blev laglig i Sverige samma år, 2012, men då bara för MS-patienter.

– De menar att opioider är det enda de har att tillgå, men det finns ju en annan medicin som man använder runt om i världen. De pratar fortfarande om att det inte finns tillräckligt forskningsunderlag, men det finns det.

Angela de Cabo tar som exempel upp doktor Cristina Sanchez, en spansk molekylärbiolog som forskat mycket om cannabinoider och även kunnat visa att de har potential att bli ett botemedel mot vissa former av cancer, som bröstcancertumörer.

– Jag har inte fått någon smärtlindring från sjukhuset från det att jag fick min diagnos 2017. Den har jag fått fixa själv med hjälp av privatläkare och läkare utomlands.

Det är svårt att förlika sig med tanken på att Angela, som denna dag tycks ha oändligt med energi lever med en dödsdom och ständig smärta. Men energin smittar av sig. Medan politikerna i sina finkläder defilerade förbi från slottet till riksdagshuset överröstade cannabisaktivisterna sina demonstrationsgrannar trots att dessa var både fler och utrustade med en megafon.

Angela de Cabo är själv nöjd med dagens demonstration.

– Från början trodde jag att jag var helt ensam, och när jag hittade Cannabismedicin i Norden blev jag förvånad att det var så många i de här grupperna. Samtidigt är jag förvånad att det är så få som är beredda att stå upp för detta på riktigt. Mycket snack liksom, men det är för att man är rädd att förlora jobb och familj. Så de flesta lever dubbelliv, vilket är väldigt tragiskt. Idag tycker jag att det känns superdunderbra med uppslutningen. För att vara i Sverige är det väldigt fint.

Hon är också nöjd med bemötandet från ordningsmakten som har hjälpt dem att kunna visa upp sig och föra fram sin ståndpunkt.

– Jag tror att dettta kommer att bli större och större. Att vi har stått ute med cannabisblad och ordet cannabis på gatorna i Sverige idag, det är ett stort steg, för vi har inte ens vågat nämna den här plantan, vi vågar inte säga ordet cannabis, därför att grannen kan liksom… eller någon kan tro att jag skulle eventuellt, kanske…

Visst finns det risker förknippade med cannabisaktivism, och Angela har själv fått uppleva det på nära håll. När hon fick beskedet att hon skulle dö vände hon sig till en kurator inom sjukvården, men bemötandet var inte vad hon hade väntat sig.

– Jag säger att jag inte vill ha de här medicinerna och att det här är väldigt jobbigt för mig. Då gör hon en orosanmälan till socialkontoret för att hon tror att jag kanske inte kan ta hand om mitt barn. Och pappan till mitt barn har gjort samma sak för att han tycker att jag är för drogliberal och pratar med min dotter om det här.

Hon förklarar att hennes vardag just nu består av sjukdom, 24 timmar om dygnet. Hon lever med beskedet att hon kanske skall dö, och hon måste förbereda sin dotter – tio år gammal – på att hennes mamma kan dö inom ett år. Att smyga och ljuga är inte ett alternativ. Att vara öppen med vad hon gör är därför en nödvändighet.

– Vad som hände var att jag fick sätta mig på socialkontoret och plocka upp min cannabisburk och tala om för dem att här har ni ingenting att hämta. Det här är min medicin och vill ni prata med någon ska ni göra det med min läkare och ni ska inte ens blanda er i detta. Nu har man lagt ned utredningen för det fanns ingenting där. Man har bara gjort mig orolig i en redan djävligt orolig situation. Vad är det här för hjälp? Att man efter en pratstund på sjukhuset gör en anmälan mot sin patient? Ska de ta min dotter ifrån mig den sista tiden jag har att leva?

– Vad ska man säga till de barnen efteråt? ”Vi tog din mamma ifrån dig när hon var döende. För hon valde inte rätt medicin.” Och jag tänker att jag kanske kan överleva istället, och vara där för min dotter.

När hon får frågan om det finns något hon vill framföra till läsarna funderar hon en stund innan hon tar till orda.

– Gå inte i onödan och ha ont. Det finns en planta som heter cannabis, och jag har sett så många som har blivit påverkade så fort, och blivit av med smärtor som varit långvariga, tio–tjugo år, där man inte kunnat hitta någon form av lättnad tills den här personen får prova cannabis. Det tar fem minuter, så har den här personen blivit av med något som påverkat denna i tio–tjugo år. Och det tycker jag är djävligt onödig tid att gå runt och lida i livet. För det finns inga biverkningar, det finns inga risker med cannabis. Du kan inte ta en överdos. Ingen har dött av cannabis.

– Så be om cannabis, sluta inte, fråga er doktor, säg till er doktor att ni har rättigheter. Alla har rättigheten att få smärtlindring, att få något som hjälper dem. Det finns på våra apotek, det är lagligt, inte kriminellt. Så go, liksom!

Uppdatering 2019-09-12: Namnet på ett läkemedel blev fel i den ursprungliga artikeln. Det har korrigerats.