BLOGG Efter att jag meddelade på Twitter att jag löst medlemskap i Moderaterna har jag fått många positiva reaktioner från flera håll, inte minst från många nya partikamrater. Och det skriver jag helt utan ironi. Men vad vill jag egentligen med mitt medlemskap? Är det bara för att småjävlas lite, eller finns det någon annan tanke bakom?

”Tack för att du har blivit medlem i Moderaterna” skriver partiledare Ulf Kristersson i ett signerat brev till mig där det poängteras att jag är ”viktig och värdefull”. Det är ett oerhört glädjande besked. Det kändes ett tag som att det var lite groll mellan mig och partiet när det var liv runt Hanif Bali. Därför går det inte tolka det personliga beskedet från Kristersson på annat sätt än att vi lagt det där bakom oss.

Och de glada beskeden slutar inte där. Efter att jag annonserade mitt nya medlemskap tog det inte många dagar förrän jag bjöds in till föreningen Heimdal för att diskutera högern och medier med Per Gudmundson och min nya partikamrat Stefan Olsson. Det var kul. Men det slutar inte där, nu är jag även inbjuden till Eskilstuna där jag ska delta i en talkshow som heter Borgarbracka bar. Det har redan uppmärksammats av Eskilstuna-kuriren.

Lite på skoj och lite på allvar. Men många inom Moderaterna har hört av sig och tycker det är jättekul att jag gått med, de följer det här dramat med spänning. Inte minst eftersom jag har viss förmåga att skapa rubriker och det inte bara i min egen tidning. Samtidigt tror jag det väcker en hel del frågor, vad vill jag egentligen med mitt nya partimedlemskap?

Å ena sidan är det för att jävlas lite. Med jävlas menar jag sådär lite oskyldigt. Jag är alltså inte ute efter att på riktigt vara någon form av belastning för Moderaterna och det hoppas jag att Moderaterna förstår. Rent ideologiskt står jag, på riktigt, närmare Moderaterna än exempelvis Sverigedemokraterna, något som knappast varit en hemlighet.

Men, eftersom jag numera – om än enbart som en betalande partimedlem – i någon mening blir en röst som kan kopplas till Moderaterna får jag nog ge svar på några frågor.

Hur ser min relation till SD ut?

Jag har inte varit medlem i SD, eller någon organisation kopplad till SD, på många år. Jag har kontakt med flera personer i SD mellan varven på samma sätt som jag har kontakt med människor i flera andra partier också, inte minst i Moderaterna.

Det finns en affärsmässig relation till SD där de köper bilder och videomaterial av mig. Det är inte omöjligt att det dyker upp annonser från SD på Nyheter Idag heller, precis som att vi har annonser från Medborgerlig Samling. Den kontaktytan finns mellan mig och SD.

Hur ser min relation till Medborgerlig samling ut?

Jag är nära vän med Ilan Sadé som är partiledare i Medborgerlig samling. Vi känner varandra sedan tiden innan MED startades genom hans roll som affärsjurist. Det är i den rollen han idag äger och hanterar aktiebolaget bakom Nyheter Idag. Vi är båda överens om att Nyheter Idag inte ska vara ett partiorgan för något parti, däremot vara en plattform för borgerliga idéer.

Hur ser min relation till Moderaterna ut?

Jag började min politiska bana i MUF för många år sedan och har alltid sett mig som borgerlig. Lite beroende på vad som diskuteras kallar jag mig libertarian eller liberalkonservativ. Jag har kontakt med folk i olika nivåer i Moderaterna med jämna mellanrum.

Idag är jag medlem i partiet men jag har inga förtroendeuppdrag och jag är inte formellt på något sätt en röst som företräder partiet. Inte än så länge iallafall.

Ja, men vad fan vill jag med Moderaterna då?

Jag experimenterar lite. Funkar det att vara Chang Frick och samtidigt vara med i Moderaterna? Frågan är inte ointressant. Jag har hundratusentals läsare – egentligen runt en miljon unika räknat på en månad – som alltså läser Nyheter Idag. Väldigt många av dessa läsare tycker såklart det är jättespännande vad jag nu hittar på. På samma sätt som Bert Karlsson nu hjälper Kristdemokraterna i valrörelsen försöker jag undersöka vad som händer om jag lånar ut mig själv till Moderaterna.

M har tidigare tappat en inte oansenlig mängd röster till SD. Jag var en av dom. Idag kommunicerar partiet att de vill gärna vill ha tillbaka dessa väljare. Denna ”målgrupp” råkar också vara mina läsare – eller kanske rentav lite av en ”fanbase” i vissa avseenden.

Jag ser mitt partimedlemskap som ett lackmustest. Min underliggande baktanke är såklart att se vilka reaktioner jag får, inte minst från partiet. De tidigare högerväljarna som står och väger mellan M och SD är inte osäkra på grund av Moderaternas politik. De är osäkra eftersom de inte vet om de kan lita på partiet. Och om de kan lita på partiet beror ytterst på Moderaternas eget självförtroende.

Ett parti med självförtroende klarar av att hantera mig och använda mitt medlemskap till något positivt. Om så sker skulle det skicka en viktig signal till hundratusentals väljare.

Samtidigt, om de upplever att jag är en belastning, räcker det med ett telefonsamtal eller ett mejl från officiellt håll i partiet där de ber mig lämna, så kommer jag också göra det – ögonaböj. Jag har inget intresse av att skada Moderaterna genom att vara ett sänke i egenskap av partimedlem.

Men jag, och väldigt många av de som läser och följer mig, är minst sagt nyfikna på att se vart det här tar vägen. Det kan också bli något riktigt bra ur detta. Det finns bara ett sätt att ta reda på det.

Med detta följer att jag kommer vara seriös i de sammanhang där jag på något sätt kopplas till Moderaterna. Jag har inga ambitioner att bli förtroendevald på någon nivå, däremot hjälper jag gärna till på alla sätt jag kan med opinionsbildning, interna träffar, debatter, medieträningar eller vad som helst där jag kan vara till någon nytta. Jag kör på, helt utan ironi, tills den dagen någon från högre ort ber mig lämna – alternativt att jag tröttnar.

Jag vill helt enkelt se vad som händer.