Att inte ens kunna återkalla en beviljad förmån är tämligen och minst sagt ”naivt”. Det ska vara möjligt att återkalla naturaliserade personers svenska medborgarskap. Detta är helt i enighet med Sveriges internationella åtaganden, ett beviljat medborgarskap får återkallas till och med när beslutet leder till statslöshet, skriver Nima Rostami, advokat och debattör.

Att få svenskt medborgarskap är en förmån och inte en rättighet. Till och med när villkor för medborgarskap uppfylls har stater i enlighet med principen om diskretionär bedömning i rätten att vägra medborgarskap.

Denna princip utnyttjas sällan i Sverige. Enligt grundlagen får ingen svensk medborgare, som är eller har varit bosatt i riket, fråntas sitt medborgarskap. Sedan grundlagstillägget införande år 2011, har samtliga regeringar hittills vägrat reformera detta tillägg även om medborgarskapet förvärvats genom bedrägligt förfarande, oriktiga uppgifter eller då väsentliga uppgifter som varit avgörande för bedömningen av förmånen till medborgarskap förtigits.

Efter ett uppmärksammat fall, då en kriminell mutade beslutsfattare på Migrationsverket och fick svenskt medborgarskap i början av år 2000, tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen, (september 2004) en kommitté vars syfte var att utreda möjligheten att ompröva ett beviljat medborgarskap.

Kommittén lämnade i januari 2006 sitt betänkande och förordade en grundlagsändring samt en ändring av medborgarskapslagen för att kunna upphäva medborgarskap av ovan nämnda skäl (SOU 2006:2). En sådan grundlagsändring förutsätter dock två likalydande riksdagsbeslut med ett val emellan. Det var tänkt att reformen skulle genomföras år 2011. Dock tog Alliansregeringen över och relativiseringen samt det ologiska mångkulturprojektet fick fortgå med oförminskad styrka.

Två principer styr

Rätten till medborgarskap uppkommer utifrån två principer, härstamningsprincipen eller territorialprincipen. Utlänningar förvärvar medborgarskap i Sverige genom naturalisation. Världens samtliga länder följer endera eller bägge principerna. Sverige tillämpar dock territorialprincipen. I Sverige förutsätter naturalisation inte befrielse av det första medborgarskapet, därmed är dubbelt medborgarskap tillåtet. Denna lagstiftning är unik.

Att återkalla naturaliserade personers medborgarskap är en naturlig del i samtliga nordiska grannländer och vissa EU-länders lagstiftning. I Storbritannien återkallas medborgarskap även då en person som begått en allvarlig handling vilken varit till skada för landets vitala intressen, såvida personen inte blir statslös.

Länder har total autonomi att i enlighet med principen om diskretionär prövning utforma medborgarskapsregler, bl.a. upphävandet av medborgarskap. Det finns två internationella konventioner gällande medborgarskap, 1961 års FN-konvention om begränsning av statslöshet samt 1997 års europeiska konvention om medborgarskap. Enligt artikel 8 respektive artikel 7 i konventionerna tillåts medlemsländer att upphäva medborgarskap för naturaliserade personer, detta under förutsättning att beslutet inte leder till statslöshet.

När medborgarskapet har förvärvats genom bedrägligt förfarande eller osanna och oriktiga uppgifter accepteras, genom en undantagsbestämmelse, att medborgarskapet berövas någon, även om detta leder till statslöshet.

Rättssäkerhet, proportionalitet och barnperspektiv vs landets vitala intressen

Upphävandet av medborgarskap för naturaliserade personer leder även till förlust av bipersonens, barn i familjens medborgarskap. Enligt ovan nämnda konventioner ska dock särskild försiktighet iakttas när ett beslut omfattar även ett barn. Vid förlust av förälders/föräldrarnas medborgarskap kan beslutet leda till statslöshet för barn. Statslöshet bör undvikas men en individuell och proportionerlig bedömning för att värna om landets vitala intressen bör göras. Barnens rätt till medborgarskap ska inte ensamt vara ett tungt vägande skäl för att återkalla medborgarskap.

Vid förlust av svenskt medborgarskap för naturaliserade personer finns risk för statslöshet. Denna typ av statslöshet är dock i många fall självförvållad och det bör vara individens ansvar att förebygga det. Risken med statslöshet uppfattas dock vara försvinnande liten eller ytterst minimal.

Då Sverige tillåter dubbelt medborgarskap innehar den stora majoriteten av naturaliserade personer dubbelt medborgarskap eller de facto har dubbelt medborgarskap. I fall som gäller i Sverige för barn födda här förvärvar barnet eller kan denne de facto och i enlighet med härstamningsprincipen förvärva ett annat lands, det vill säga ursprungslandets medborgarskap.

Medborgarskap bör kunna återkallas för:

·  De som har förfarit bedrägligt för att förvärva medborgarskap

·  De som ansluter sig till terroristgrupper och begår bestialiskt brott mot mänskligheten och krigsbrott

·  De som går utländska agitatoriska makters ärenden, eller utsända av diktatorer för att destabilisera landet och ägnar sig åt systemhotande kriminalitet och spridning av korruption genom infiltration.