KRÖNIKA Den nye medieägaren Mats Qviberg ”bollar med en lättstyrd flock” av journalister och skapar gratis PR åt Metro. Det menar Katerina Janouch som nu kommenterar reaktionerna efter en intervju i Nyheter Idag. Hon riktar även en rejäl känga mot Dagens Samhälles chefredaktör Olov Carlsson som piratkopierar intervjun för att Nyheter Idag inte ska få några intäkter.

Det minsta man kan säga är att intervjun med Mats Qviberg här i Nyheter Idag rört upp känslor. Polariseringen i medier syns tack vare denna intervju tydligt: Å ena sidan vänsterfalangen där indignationen står högt i tak. Å andra sidan de mer liberala rösterna, som applåderar Qvibergs frispråkighet. Däremellan alla de som inte riktigt vet vad de ska tycka, men som med intresse följer debatten.

Reaktionerna har varit minst sagt blandade. Mats Qviberg är en kontroversiell, till stor del osvensk medieägare, det går inte att komma ifrån. Tonfallet i hans uttryck skiljer sig radikalt från den retorik vi är vana vid när samtalet rör sig i mediemaktens korridorer. Det brukar låta mer återhållsamt, diplomatiskt, försiktigt. Qviberg verkar obrydd om hur han uppfattas och tar ut svängarna som det passar honom.

Han pratar om att rensa ut stalinister och skräder inte orden när han beskriver till exempel Dagens Nyheter som den politiska korrekthetens högborg. Inte underligt att det svenska etablissemanget sätter kaffet i halsen. Uppfriskande, tycker somliga. Galet, menar andra.

Själv noterar jag hur skickligt Qviberg bollar med en lättstyrd flock och ger därmed sitt nyförvärv PR. Har någon ens brytt sig om Metro innan Qviberg tog rodret? Gratispublikationen har väl knappast betraktats som någon särskilt relevant journalistisk produkt, oavsett en och annan asyladvokats tyckande i spalterna. Men nu när Qviberg beter sig som en enfant terrible höjs upprörda stämmor från snöflingevänsterns läger. Som om Metro var något slags svenskt svar på New York Times.

Men tidningar och dess ägare mår inte illa av att diskuteras, så långt allt väl. Det som är mindre klädsamt är att intervjun med Qviberg blottar obehagliga mekanismer inom det som kan kallas mainstream-media.

Till exempel går Dagens Samhälles chefredaktör Olov Carlsson ut och kopierar intervjun med motiveringen att Nyheter Idag inte ska få annonsintäkter och att han gärna skickar över den egenhändigt piratkopierade intervjun med Qviberg till den som vill läsa. Att försöka strypa de ekonomiska förutsättningarna för den fria pressen är en taktik som än idag tillämpas i totalitära regimer.

Carlsson är gift med Aftonbladets chefredaktör Sofia Olsson Olsén. Såväl Aftonbladet som flera stora medieaktörer har plusmaterial bakom betalväggar, material som man tjänar miljoner på. Bra journalistik kostar, brukar det heta, och jag antar att Olov Carlsson själv uppbär lön från sin uppdragsgivare Sveriges kommuner och landsting, som står bakom Dagens Samhälle. Hur skulle Carlsson själv känna om någon tyckte att hans arbete inte borde generera en krona? Att han borde svältas ut så han inte kan sprida sin publikation och skribenternas åsikter framöver?

Röster höjs mot att Qviberg lägger sig i sin publicistiska produkt, men i mina ögon är det mer anmärkningsvärt att chefredaktörer och journalister för kampanjer mot konkurrerande medier. Genom att bemöda sig om att strypa de ekonomiska förutsättningarna för konkurrenter ger man sig in i ett mycket otäckt spel.

Att Qviberg kan komma att rita om det mediala klimatet i Sverige är en möjlighet. Att etablerade publicister ägnar sig åt rena diktatorsfasoner mot sina konkurrenter är inget annat än ett hot mot det fria ordet.