LEDARE Givetvis ska etablerade socialdemokrater och vänsterprofiler kunna intervjuas i Nyheter Idag. Tyvärr sker det sällan, mycket på grund av att debattörer normalt håller sig till ”sina” medier och till ”sin” egen kant. Men jag är beredd att sträcka ut en hand och varför inte då börja med Annika Strandhäll nu när ämnet ändå är på tal?

Kan Annika Strandhäll intervjuas i Nyheter Idag? Frågan ställs av Ivar Arpi, först i Studio Ett och senare i en ledare i Svenska Dagbladet. Bakgrunden är den obligatoriska metadebatten där flera färgstarka offentliga profiler ställt upp i allsång i humorprogrammet Svenska Nyheter, varav en av dem var jag.

Arpi ringde mig inför radioprogrammet för att bolla idéer. Han menar att Strandhäll förmodligen ställde upp i Svenska Nyheter med någon slags spelad självdistans, eller fejkad folklighet om man så vill. Det är mycket möjligt att Arpi har rätt, jag känner inte Strandhäll och har faktiskt aldrig träffat henne. Ett slags lackmustest skulle vara att fråga Strandhäll om hon nu kan tänka sig att bli intervjuad av undertecknad i Nyheter Idag.

Om inte, varför då ställa upp i ett humorprogram där hemskingen Chang Frick medverkar? Sagt och gjort, frågan dundrades fram av Arpi i direktsänd radio och Strandhäll var, av naturliga skäl där och då, på defensiven.

Men frågan är egentligen inte tokig. Nyheter Idag må vara något slags punkhöger och jag må vara provokativ. Samtidigt har vi en erkänt stor publik som läser oss, vi har i princip sedan start varit anslutna till det pressetiska systemet och vi har flera gånger tidigare låtit våra kritiker komma till tals. Vi är ju trots allt en publikation som vilar på normala publicistiska principer.

Våra läsare och vår publik borde intressera en person som Strandhäll. Det är de arga unga männen i bruksorter, grabbarna som gillar EPA-traktorer och folköl. Det är pensionärerna som drömmer tillbaka till Folkets park, på den tiden fyra generationer gemensamt dansade bugg, blev fulla och åkte raggarbil.

Det är föräldrarna som stressat åker på semester i likadana rosa träningsoveraller med extra breda backspeglar för att se husvagnen där bak. De är ensamstående morsor som sliter i vården. Det är grävmaskinisten med en mindre airbag grov lös under överläppen och det är den lokala fackbasen som i smyg, när ingen ser, klickar sig in för att uppdatera sig om det senaste politiska skvallret.

Dessa människor röstade en gång på Annika Strandhälls parti. Men vad röstar de på idag? Och varför? I den senaste opinionsmätningen från Sentio hade Sverigedemokraterna återigen krupit förbi Socialdemokraterna som sveriges största parti. Man kan såklart invända att Sentio tenderar att ge SD extra höga siffror, men å andra sidan följer de mätningarna samma trender som alla andra mätningar.

Det är ingen hemlighet att Socialdemokraternas traditionella väljarbas i arbetarklassen rör sig bort från partiet, hur många korvar Stefan Löfven än äter i reklamfilmerna. Och även om människor med lite skit under naglarna kanske inte alltid är salongsfähiga har detta aldrig tidigare hindrat Socialdemokrater från att låta sig synas och höras i sådana sällskap. Tvärtom, en gång i tiden var de här människorna rentav partiets själ.

Strandhäll gör givetvis som hon vill. Hon kanske ser mig som en elak näthatare, en demokratins dödgrävare och nationens fiende. Men visst vore det progressivt om Strandhäll kunde chocka Arpi och göra precis det som han bestämt tror att Strandhäll aldrig skulle göra?

Därför erbjuder jag Strandhäll en halvdag i Bålsta framåt vårkanten för att åka med i min Chevrolet Impala -65. Vi kan skippa den vanliga tråkiga vaniljintervjun och göra något annorlunda. Hon kan få möta pensionären som tillbringar dagarna i skitig overall och den pratglade byfånen som försörjer sig på att hämta skrotbilar. Vi kan åka på somriga vägar till Skokloster där det konservativa gänget smider planer på att hålla akademi. Och hon kan få träffa invandrarna från mellanöstern som driver den lokala kiosken.

De här människorna har något gemensamt. De borde, teoretiskt, rösta på Strandhälls parti. Men både du och jag vet vad de egentligen röstar på och det är knappast något de hymlar med om de får frågan.

Sådana samtal, varvat med frågor i framsoffan på en gammal raggarbil, skulle kunna vara den fortsättning som producenterna bakom Svenska Nyheter bara vågar drömma om.

Jag är game! Och även om äventyret sker i en raggarbil lovar jag att behålla byxorna på.