Lars Vilks död och hans konstnärliga alster har återaktualiserat läget för yttrandefriheten i Sverige. Han utmanade islam med sina karikatyrer genom att avbilda profeten Mohammed som en rondellhund. Enligt islam är detta hädelse och dödssynd. Lars Vilks konstnärliga alster borde inte i ett demokratiskt samhälle betraktas som kontroversiellt utan istället borde den betraktas som en legitim yttrandefrihetsfråga.

Stödet för Lars Vilks var dock ineffektivt och för trögt. Uteblivet stöd i detta sammanhang underminerar givetvis yttrandefriheten och leder till en oskriven blasfemilag och hederskod som gagnar odemokratiska strömningar. Att tolerera våldsbejakande politisk islam som betraktar yttrandefriheten som världsligt regelverk innebär självcensur, förtryck och ett tydligt avsteg från våra grundlagar.

Enligt 1 kap. 2 § i regeringsformen ska religiösa samfunden främjas. Det är dock svårt att tro att stödet för odemokratiska värderingar som våldsbejakande islamism präglas av gagnar religionsfriheten. I religionsfrihens namn utdelas statligt bidrag till en rad föreningar med kopplingar till politisk islam. Detta står i direkt kontrast till sekularism, demokratis värderingar och är emot den nationella säkerheten.

Läs även: Återblick: Kulturelitens attacker på Lars Vilks

På detta sätt undermineras demokratin med demokratiska medel. Även om religions- och yttrandefriheten går i ett sekulärt och demokratiskt samhälle hand i hand premieras idag islamisters religionsfrihet på yttrandefrihetens bekostnad. Detta blir särskild problematisk då islamister använder religionsfriheten som täckmantel för att experimentera sina odemokratiska, västfientliga och patriarkala strukturer.

I ett sekulärt statsskick förväntas religioner kunna utstå kritik och granskning. Detta inbegriper samtliga religioner. År 1998 gestaltade Elisabeth Ohlson Wallin i Ecce Homo-utställningen bibliska helgedom i homosexuella miljöer. Utställningen kritiserades av kyrkliga företrädare, den stoppades aldrig och utställningslokalerna blev inte utsatta för vandalisering heller. Lars Vilks teckning om rondellhundar fick dock enorma proportioner inte minst mot honom personligen. Detta genomsyrar den annorlunda behandlingen av religioner och stigman med skildringen av islamiskt helgon.

Kritik och granskning av religioner, ideologier, religioners företrädare och politiska makthavare tillhör till rättsstatliga principer och utgör grundbulten för yttrandefriheten. Avsteg från detta är farligt, underminerar demokratin och leder till censur och outtalad blasfemilag. Politisk islams intolerans mot kritik av religionens innehåll är skadligt och passar inte in i den västerländska demokratiska traditionen.

På senare tid har politisk islam i allt väsentligt tillåtits undkomma kritik och har med stöd av de befintliga regelverken i ett demokratiskt samhälle byggt upp sin maktstruktur. Tolerans för denna intoleranta ideologi är farligt. Det är omöjligt att ha en konstruktiv dialog med politisk islam vars intresse är att inskränka och underminera demokratin. Mot islamismen har vi aldrig någonsin tidigare varit i behov av att hålla nivån om yttrandefriheten högt. Det skyddsvärda objektet är demokratin och det sekulära styrelseskicket, inte den våldsbenägna islamismen.

Lars Vilks kommer att vara ihågkommen som en modig konstnär och pionjär i svensk historia. Han betalade ett högt pris för vår yttrandefrihet och förtjänat all heder och respekt.

Nima Rostami

Advokat och debattör

Läs även: Hanif Bali vill resa staty av Lars Vilks rondellhund

Läs även: Islamister jublar över Lars Vilks död