Nyheter Idag-krönikören Robert Mathiasson menar att det är dags att makthavare ställer in semestern och hjälper till vården under coronapandemin. ”Det skulle inte höja kompetensen inom vården, men det skulle höja kunskapen i riksdagen om hur förhållandena ser ut och varför Sverige har slagit rekord i antalet döda”, skriver han.

Är det någon som minns Maud Ekendahl? Hon tillhör gruppen arbetsskygga ex-politiker. Ekendahl satt i riksdagen för Moderaterna och när hon 2006 avgick ur riksdagen kunde hon se fram emot en månatlig inkomstgaranti på 33 665 kronor. En ersättning för att inte göra någonting. På frågan varför hon inte sökte nytt jobb svarade Ekendahl: ”Är jag då berättigad till, efter de regler som har varit i riksdagen, att få den här garantin, då är man dum om man går ut och jobbar, och söker ett jobb.”

Detta sa Ekendahl för ett femtontal år sedan, samtidigt som hennes moderata parti var i full färd med att slå sönder sjukförsäkring och a-kassa. Det kallades arbetslinjen, en linje som inte gällde den politiska adeln själva.

Jag kom att tänka på Ekendahl när jag efter förra veckans krönika kom i kontakt med en kvinna som ville berätta om sin bild av verkligheten i Corona-Sverige.

Vi kan kalla henne Kerstin. Hon kan inte gå ut med sitt riktiga namn, eftersom det kan påverka hennes möjligheter till jobb och försörjning. Kerstin bor i en mellansvensk stad. För ett och ett halvt år sedan blev hon arbetslös när det företag hon jobbade för köptes upp och verksamheten lades ner.

I våras sa Arbetsförmedlingen till Kerstin att hon måste ta jobb som Coronavikarie i hemtjänst och äldreomsorg. ”Gör du inte det här så drar vi in a-kassan”, var beskedet från Arbetsförmedlingen.

Eftersom Kerstin själv är 61 år och äter mediciner för högt blodtryck har hon sedan Corona bröt ut försökt isolera sig. Hon har hållit sig inomhus, inte varit i folksamlingar, inte åkt någonstans och sett till att handla vid bra tider när det inte är mycket folk. Allt detta har nu varit förgäves.

Kerstin fick tre timmars utbildning på en tisdag och bara några dagar senare skulle hon ut och jobba. Hon förväntas åka hem till ett flertal brukare under en arbetsdag. Hon har ingen rätt att säga nej om hon misstänker att det kan vara hem till någon med covid-19. Nästa dag kan hon bli skickad till ett äldreboende.

Kerstin skrattar uppgivet när hon berättar om de nästan dagliga presskonferenserna där politiker och experter pratar om vikten av skydd och säkerhet. Dessa vackra ord syns inte ute i verkligheten. ”Det enda vi har är visir. Inga munskydd, ingenting. Vi ser plasthandskar ibland. Det finns inte ens handsprit överallt.”

Kerstins berättelse är inget undantag. Den är snarare regel. Det gäller både avsaknad av skyddsutrustning och otrygga anställningar som innebär hög personalomsättning och dåligt utbildad personal. Här finns den avgörande orsaken till massdöden bland äldre i Sverige.

I 30 år har vård och omsorg för äldre monterats ner. Fram till 1990-talet fanns det syrgas på nästan alla äldreboenden. Idag saknas syrgas och för den delen även kompetens att använda den på många boenden. Under Coronakrisen har många äldre med covid-19 istället fått palliativ vård. De har tillåtits dö även om syrgas hade kunnat rädda livet på dem. Personal utan ordentlig skyddsutrustning eller kunskap skickas mellan sjuka och friska patienter.

Under samma 30 år som värdig omsorg och trygga jobb slaktats i namn av att ta ekonomiskt ansvar, effektivisera och modernisera, har de ansvariga politikerna varit ytterst givmilda mot sig själva. Politikerlönerna har skjutit i höjden. Att vara politiker har blivit ett karriärsyrke och en trampolin till fortsatt karriär inom PR-branschen eller den privata välfärdsindustriella sektorn. Sett till inkomst tillhör 91 procent av de folkvalda i riksdagen den rikaste tiondelen i landet, visade en rapport från SCB tidigare i våras.

Känslan av att folkvalda lever i sin egen bubbla och saknar kontakt med verkligheten är inget påhitt från ondsinta populister som mig, det är ett faktum. De har löner och fallskärmar som vanligt folk bara kan drömma om. De har också egna semestervillkor.

När vårdpersonal som slitit hårt under våren nu tvingas avstå eller skjuta upp sina semestrar stänger riksdagen ner sin verksamhet i slutet av denna månad. Den öppnar inte igen förrän i mitten på september.

Det är knappast ett orimligt krav i denna Coronakris att riksdagens damer och herrar avstår sin semester och går ut och hjälper till i vård och omsorg i sommar. Det skulle inte höja kompetensen inom vården, men det skulle höja kunskapen i riksdagen om hur förhållandena ser ut och varför Sverige har slagit rekord i antalet döda.

Och där det saknas händer inom vård och omsorg finns dessutom en hel drös av arbetsskygga ex-politiker som Ekendahl att sätta in som Coronavikarier så att människor som Kerstin, som inte bär något ansvar för eländet i landet, slipper riskera livet.