VÄXJÖ På tisdagen inleddes rättegången mot åtta personer som står åtalade för människohandel, vilket Nyheter Idag har rapporterat om tidigare. Nu tittar vi närmare på hur man får ekonomin att gå ihop som tiggarboss.

Hur många tiggare som utnyttjats av de åtalade går inte att säga. Antalet målsägande i det aktuella målet är tretton, men det har handlat om kanske 40–50 offer allt som allt. Tiggarna har vistats i Sverige i omgångar, vissa bara under en period, andra har återkommit flera gånger. Genomgående tycks gälla att de lever under svåra förhållanden i hemlandet Bulgarien, och många kan varken läsa eller skriva.

– Enligt våra traditioner gillar vi inte att gå i skolan, berättar hustrun till en av de åtalade, i en skrivelse till polisen.

Ett välorganiserat familjeföretag

Bakom hela operationen finns en bulgarisk romsk familj som styrs av familjeöverhuvudet. Hans fyra barn, tre söner och en dotter, har alla varit i Sverige i omgångar och deltagit i organiserandet av tiggeriet. De tre sönerna och två sonsöner har varit så kallade tiggarbossar, och dotterns make, Venko Borisov, var en av de två män som för ett år sedan dömdes för misshandel av en tiggare som försökte rymma. Det var när polisen började nysta upp den historien som människohandeln kom i ljuset.

Tiggarbossarna har var och en haft ett antal tiggare under sig. Antalet har varierat, men det ligger i storleksordningen 5–10 personer per boss. Till sin hjälp har bossarna haft några chaufförer som haft bättre villkor och utgjort ett mellanskikt i hierarkin.

Tiggarna är andra bulgariska romer som lockats till Sverige antingen under förespegling att de skulle tigga för sig själva eller med fast lön på ungefär 3000 kr i månaden, eller i vissa fall att de skulle arbeta med bärplockning. Tiggarna har fått betala ungefär 1500 kr för resan till Sverige. Mat och boende skulle ingå.

Verkligheten var annorlunda. Bossarnas tillvägagångssätt har varit att ta samla in alla intjänade pengar och sedan dra av kostnader för bland annat el, bensin, tobak, mobiltelefoner och andra varor, oftast med ett ordentligt påslag, så att tiggarna i slutändan fått ut som bäst en bråkdel av vad de tjänat ihop. Maten bestod av vad bossarna kunde hitta i containrarna bakom mataffärer i området. Ibland var maten fullständigt otjänlig. En anställd vid Diakonicentrum berättar att vid ett tillfälle öppnade en av målsägarna en plastpåse med kött som var ruttet och stank så illa att alla fönster behövde öppnas för att vädra ut lukten.

Boende på andras bekostnad

Boendet kostade inte heller bossarna något. De erbjöds gratis tillgång till den medåtalade svenskens hus i Hultsfred samt hans gamla husvagn, och fick dessutom låna källarplanet hos en annan rom. De som inte fick plats inomhus bodde i tillfälliga, skräpiga läger i skogen, och under vintermånaderna var det många som utnyttjade möjligheten att övernatta billigt på Diakonicentrum i Växjö.

Det bästa boendet var hemma hos svensken. Han beskriver sig själv som kommunist och säger i förhör att han tyckte synd om romerna. Han bor ensam och bjöd in en av de andra åtalade som tog med sig några familjemedlemmar och även lät en del av tiggarna bo där. Han beskriver tillvaron i huset som uppsluppen med ”disco nästan varje kväll”. Han förklarar romernas utsatta situation i Bulgarien med privatiseringar, och menar att det var bättre under kommunismen.

En av chaufförerna berättar i förhör att huset var uppdelat mellan de mer privilegierade på andra våningen där även svensken bodde. Tiggarna bodde på första våningen där ”hygien var noll” enligt samma uppgiftslämnare.

En av bossarna som bodde i huset bidrog med lite pengar till elen, men lade kostnaden på tiggarna som fick betala ett saftigt överpris. Att bossarna lurade tiggarna under sig skröt de själva om. En av dem berättar stolt för sin hustru att han även skuldsatt en av chaufförerna.

– Pedo har jag belastat med 1500 leva [ungefär 7500 kr], förstår du. Med 100 euro. Hah! Med 100 euro så har jag tagit 1500 leva, säger han i ett avlyssnat telefonsamtal.

Läs även: Svenska kyrkan hjälpte bulgariska tiggarbossar: ”Inte velat se verkligheten helt och hållet”

I husvagnen på tomten var situationen inte lika god. Polisen skriver att den var kall och att det luktade urin både i och omkring husvagnen. Det fanns tillgång till el men ingen uppvärmning. En kokplatta användes under en period för värme, men det tog slut när bossarna grep in med hänvisning till att det var en brandfara.

Paret i husvagnen tycks ha varit föremål för mycket aggression från en av bossarna. Paret är gifta efter att mannen köpt hustrun för ungefär 7500 kr av en av de åtalade.

– Ja men tar man en kvinna på så sätt, vi betalar för varandra. I Bulgarien vi betalar för kvinnor, berättar mannen i förhör.

Kvinnan har uppgett att hon har blivit misshandlad vid flera tillfällen av en av de åtalade vilket vid ett tillfälle skall ha lett till ett missfall, men det finns flera oklarheter i historien och det är svårt att veta vad som är sant och inte.

Andra vittnesmål tyder på att vissa av bossarna gett sig på de svagare i gruppen, medan de få som sade ifrån på skarpen kunde lämnas ifred.

Vinsten gick till hus och bilar

Pengarna som bossarna skickade hem gick till att renovera familjens hus och till flera fina bilar. Flera vittnen, inklusive en grupp från Diakonicentrum som besökte Bulgarien, berättar om familjens fina hus.

– Flott. Guldräcke, kakel och klinker. Det var milsvidd skillnad mellan tiggarnas och bossarnas hus, berättar en person från Diakonicentrum.

Då bulgarisk polis besökte familjens hus fann de  flera fina bilar på egendomen, bland annat två jeepar och en BMW.

Pengarna skickades med överföringstjänsterna Ria och Small World från framför allt en butik i Växjö. Enligt polisen är det klarlagt att överföringarna inte skedde helt i enlighet med regelverket, då det anses bevisat att bossarna i vissa fall använde andra personers legitimationer. Denna butik är därför under separat utredning.