Den politiska eliten och polisen stod handfallna inför det islamistiska påskupproret. Mindre handfallna är politrukerna inför att sätta munkavel på media. Nyligen röstade riksdagen för en grundlagsändring som ska kunna döma olydiga journalister till åtta års fängelse för utlandsspioneri, skriver Robert Mathiasson i veckans krönika.

Ingen kan förneka att svenska staten inte har kontroll över det egna territoriet. Delar av våra stora och mellanstora städer kontrolleras istället av islamistiska mobbar. När islamisterna de senaste dagarna utmanat statens våldsmonopol – genom att bränna, plundra och rent av sno polisens bilar – backar den svenska polisen och låter islamistmobben demonstrera sitt behärskande av territoriet.

Det är slutsatsen av det islamistiska påskupproret i Linköping, Norrköping, Stockholm och Örebro.

Den folkvalda riksdagen borde diskutera hur medborgarskap – som delats ut som påskgodis till människor som inte har någon ambition att bli en del av det svenska samhället – ska kunna återkallas, hur en omfattande återvandring av dessa människor ska organiseras och överlag hur kontrollen över svenskt territorium ska återtas, utan att offra våra demokratiska fri- och rättigheter och ge staten maktbefogenheter som förvandlar denna till ett monster. Men icke.

Istället pågår ett intensivt arbete i riksdagen för att angripa fundamentala demokratiska fri- och rättigheter. Som jag skrev om för två månader sedan planeras en lagändring för att möjliggöra för staten att införa lockdowns och försätta svenska folket i husarrest när Världshälsoorganisationen WHO utlyser pandemitillstånd. WHO håller även på att uppdatera sina stadgar och ställa dess beslut – fattade utan någon demokratisk förankring – över de enskilda ländernas egna lagar, inklusive grundlagarna.

Läs även: Mathiasson: Ska staten ha rätt att låsa in sin befolkning?

Någon vecka innan det islamistiska påskupproret fattade riksdagen ett annat historiskt beslut som syftar till att strypa och underordna den svenska yttrande- och pressfriheten under utländsk makt. Samtliga partier i riksdagen – förutom Vänsterpartiet – röstade för regeringens förslag på grundlagsförändring som innebär att medier och källor som röjer hemliga uppgifter om utländska makter som Sverige har ett samarbete med kan straffas för ”utlandsspioneri” och fängslas i upp till åtta år.

Enligt regeringen handlar det om att göra det straffbart att ”obehörigen röja hemliga uppgifter som förekommer inom Sveriges internationella samarbeten och som kan skada Sveriges förhållande till någon annan stat eller en mellanfolklig organisation”.

I praktiken betyder det att journalister inte ska tillåtas publicera hemliga och känsliga uppgifter om militära insatser som genomförs av länder som Sverige har ett nära samarbete med och organisationer som Sverige är medlem i, t.ex. EU, FN, OSSE och som det ser ut snart även Nato. Huruvida dessa uppgifter handlar om krigsbrott, korruption eller att avslöja lögner i krigspropagandan tycks inte göra någon skillnad. Media ska i ännu högre utsträckning än idag utgöra en del av krigsapparaten och olydiga journalister ska enligt lagen ses som spioner.

Lagförslaget har tröskats i maktens korridorer under lång tid. Redan 2017 varnade Dagens Nyheter för konsekvenserna av en sådan lag, ”svenska massmedier som avslöjar nyheter som skadar Sveriges relationer till andra länder och organisationer ska kunna dömas för spioneri”. 2018 varnade branschorganisationen Utgivarna att denna lagändring skulle hota både yttrande- och pressfrihet och att ”den samlade effekten där bestämmelserna riktas mot uppgiftslämnare, reportrar och utgivare riskerar att starkt begränsa möjligheterna för granskande journalistik när det gäller internationella insatser”.

Lagen har även ingående kritiserats av de framträdande yttrandefrihetsförsvararna Ingemar Folke och Nils Funcke som menar att det rör det sig om ”långtgående ingrepp i yttrandefriheten”.

Men trots att lagförslaget förberetts under många år har det inte gjorts på traditionellt vis, så som den svenska demokratiska ordningen är tänkt att fungera. Liksom i fallet med grundlagsändringen som ska ge staten rätt att försätta medborgarna i husarrest har förslaget inte föregåtts av en beredning inom en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Läs även: Mathiasson: Partiet Nyans har vi fått för våra synder

Om den politiska eliten får som de vill ska journalistik kunna stämplas som utlandsspioneri redan den 1 januari 2023. Ett andra riksdagsbeslut planeras med andra ord att verkställas omedelbart efter höstens val.
Än en gång visar den politiska eliten sin demokratiska ohederlighet och sin bristande respekt inför den svenska grundlagen. Tanken med att grundlagsändringar ska fattas av två riksdagsbeslut med mellanliggande allmänt val är ingen tom formalitet. Det handlar om att den avgörande makten ska utgå från folket.

Den demokratiska ordningen är tänkt att fungera så här: Det föreslagna beslutet skall diskuteras öppet och ingående inför det första beslutet. Medborgarna ska vara informerade om beslutets innehåll och hur de olika partierna och deras riksdagsledamöter röstar i frågan. Sedan ska frågan utgöra en avgörande del i själva valdebatten där partisterna ska ställas till svars och utkrävas ansvar under valprocessen. Den nyvalda riksdagen skall därefter lyssna till folkviljan och om till exempel partier som tydligt profilerat sig för en grundlagsändring straffas av väljarna ska detta tas med i beslutet, alldeles oavsett om det ändå finns en majoritet för även efter valet. Grundlagen skall vara folkets maktredskap gentemot makthavarna, inte tvärtom.

I Sverige 2022 betraktas både grundlagen och denna ordning som en rundningskon som den politiska eliten så snabbt, lätt och tyst som möjligt skall runda för att kunna genomdriva politiska beslut som knappast uppkommit genom folkligt opinionstryck, utan tvärtom har uppkommit inom de globala maktstrukturerna för att sedan påtvingas de enskilda länderna uppifrån.

Teknokratisk globalism ersätter sakta men säkert nationell demokrati. Och när det kommer till politiska frågor som det verkligen finns ett folkligt opinionstryck bakom – som att till exempel förhindra fler islamistiska påskuppror eller bekämpa de massiva prishöjningarna – då är den politiska eliten lika tyst och foglig inför den globalistiska överheten som journalisterna kommer att bli om den nya munkavelslagen går igenom.

Läs även: Mathiasson: Får man finansiera terrorism om man heter Wallenberg?