Polischefer avslöjas i förre polisens Peter Springares nya bok med att manipulera statistik som de sedan presenterar för anställda, politiker och allmänhet. Det är mycket allvarliga anklagelser som förs fram i boken och som rikspolischefen Anders Thornberg bör bemöta, skriver Mats Bergh, advokat och rättspolitisk samhällsdebattör.

Polisen Peter Springare blev känd för allmänheten när han den 3 februari 2017 i ett Facebookinlägg utan skygglappar och politisk korrekthet redovisade den tunga brottslighet som han som specialutredare ägnat sig åt under en vecka. Han namngav de misstänkta vid förstanamn, vilket visade sig i princip bara vara utländska namn med en övervikt på Mohammed och Ali.

Springare hyllades av många men kritiserades av andra. I ett av hans inlägg den 17 mars 2017 som var menat som ett försvar från den kritik han mottagit angav han att han tar avstånd från högerextremism, och uttrycker frustration mot den behandling han fått av medier.

I ett stycke skrev Springare att han vill skapa ett Sverige där både invandrare och infödda svenskar får det bättre ”och därigenom förinta alla de vänsterextrema journalister som förpestar debatten med sina abnorma agendor”.

Nu vaknade politikerna. Bland annat Roger Haddad (L), Elin Lundgren (S), Johan Hedin (C), Annika Hirvonen Falk (MP) och tidigare justitieministern Beatrice Ask (M), samtliga ledamöter i justitieutskottet, kritiserade uttalandet. Åter fick Sverige en debatt om debatten istället för om sakförhållandena.

Läs även: Dräpande satir om SVT gör succé

I slutet av 2019 gav Peter Springare ut boken ”Peter Springare, polis. Om ett stressat våldsmonopol.” Här ger han sin bild av mediabevakning, polisens dysfunktionella organisation översvämmad av chefer samt hur Polisen, tillika hans arbetsgivare, till slut polisanmäler och omplacerar honom på mycket skakiga grunder.

Peter Springare beskriver organisationen som mycket kontrollerande och byråkratisk under oket av New public management. Där tidigare stödfunktioner syftade till att biträda poliserna har utredningsverksamheten kommit i skymundan för bland annat gigantiska HR- och kommunikationsavdelningar.

Det är sällan en författare är så tydlig med personkritik som Peter Springare är. Han beskriver rikspolischeferna Sten Heckscher och Dan Eliasson, bägge med kopplingar till det socialdemokratiska partiet, som odugliga och har inte heller mycket till övers för nuvarande SÄPO-chefen Klas Friberg. Han är slutligen skeptisk till nuvarande rikspolischefens Anders Thornbergs bedömning att allt kommer att vända till det positiva 2024.

Han kritiserar stenhårt de högre cheferna, från lokalpolisområdescheferna upp till regionpolischefer, vilka han menar har ”störtat svensk polis i avgrunden”.

Springare menar vidare att i samband med Polisens omorganisation så tillsattes många av chefstjänsterna av olämpliga personer där varningsklockorna ringde utan att de hörsammades. Han namnger dessutom en specifik utnämning.

Bytet av rikspolischef borde enligt Peter Springare ha kompletterats med nödvändiga förändringar i form av byte av större delen av Polisens toppchefer.

Även om polisen behöver mer resurser så menar Peter Springare att det primära är hur polisens tillgängliga resurser används och hur verksamheten struktureras. Ett första steg är att börja rekrytera riktiga ledare och genuina verksamhetsutvecklare ur den egna kåren.

Läs även: Löfvens dunderfiasko: Lovade EU:s lägsta arbetslöshet 2020 – ligger på 23:e plats

Den tyngsta kritiken utgörs dock av påstående att polischeferna medvetet manipulerar siffror och statistik som de sedan presenterar för anställda, politiker och allmänheten. Peter Springare bekräftar existensen av den så kallade ”Pinnjakten”, vilken innebär att fokusera på egeninitierade ärenden där någon egentlig utredning knappast behövs, till exempel ringa narkotikabrott, för att få upp numerären i statistiken.

Innehållet i Peter Springares bok är så viktigt och påståendena är så allvarliga att enbart detta redan borde ha initierat en större genomlysning. Många av de uppgifter som framkommer i Peter Springares bok är sådana som mellan skål och vägg meddelas men som sällan eller aldrig kommer till uttryck i skrift från en angiven källa.

För Peter Springares del slutade äventyret som visselblåsare med att han för skattebetalarnas pengar har köpts ut av Polisen i december 2019. Så kunde den myndighet han kritiserat bli av med en erfaren brottsutredare och kanske statuera exempel.

Rikspolischefens Anders Thornbergs smekmånad är över. Han borde klargöra om Peter Springares kritik är riktig och om så är fallet tydligt kommunicera hur myndigheten styrs upp, vid behov genom personalförflyttningar och utkrävande av tydligt ansvar.

Peter Springares bok finns bland annat att köpa på AdLibris och Bokus.

Läs även: Ann Heberleins årskrönika: 2019 var året då den politiska kartan ritades om