SVERIGE Mattias Albinsson skriver i denna opinionstext om att flera redaktioner accepterar våldtäktsmän som medarbetare så länge de har rätt värdegrund.

I november 2014, för snart tre år sedan, uppmärksammas jag på en manlig feministisk krönikör på nyhetssajten Nyheter 24. ”Män i överlag är svin”, skriver feministen i en av sina krönikor och i en annan anklagas fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic för att ha ”en skev kvinnosyn”. I en tredje krönika påstås att en utpekad person ”objektifierar kvinnor”.

Enligt en tipsare är nämligen krönikören, som skriver alla de här sakerna, dömd för brott. Jag följer upp tipset och, mycket riktigt, är han dömd. Inte bara en gång, utan har hela fem avsnitt i belastningsregistret.

Bland annat är den feministiske krönikören dömd för stöld, sexuellt ofredande, ofredande och för att ha misshandlat en ung kvinna. Den senaste domen mot honom, som gäller kvinnomisshandeln, är bara två år gammal. I domen kan man läsa om hur mannen i berusat tillstånd gett sig på två kvinnor inne på en hamburgerrestaurang där han örfilat den ena kvinnan och tagit struptag på den andra samtidigt som han spottat delar av en tuggad hamburgare i ansiktet på henne.

Vare sig Nyheter 24:s chefredaktör Henrik Eriksson eller nyhetschefen Pär Ullrich vill kommentera domarna mot medarbetaren. Den 19 november publiceras avslöjandet i Fria Tider, som jag jobbar för då, och får snabbt stor uppmärksamhet.

Nyheter 24 svarar som väntat med att försöka tysta ned nyheten. De censurerar kommentarer på Facebook, stänger av kommentarsfält och gör allt de kan för att läsarna inte ska få reda på krönikörens bakgrund. Men läsarstormen är massiv. Till slut tvingas Nyheter 24 avbryta samarbetet med krönikören.

Berättelsen hade kunnat ta slut med att krönikören förpassas bort från mediescenen för gott, men det gör den inte.

Mindre än ett år senare är nämligen krönikören tillbaka. Denna gång som feministisk debattör i Metro, ett annat nyhetsmedium med tydlig vänsterprofil. Och förra hösten handplockas den feministiske sexdömde mannen till en dokusåpasatsning i Sveriges Television. Eller som det statliga mediebolaget kallar det: ”Experiment”.

Jag ringer upp SVT:s programchef Micael Lekberg, som även är ansvarig utgivare för programmet, och han känner mycket väl till domarna mot dokusåpadeltagaren.

– Vi känner till att han har ett ganska jobbigt förflutet, men det utesluter inte att han kan vara med i ett sådant här experiment, förklarar Lekberg.

Kanske är det den feministiske krönikörens muslimska invandrarbakgrund som gjort att SVT valt just honom? Kan det vara så att man helt enkelt försöker få till den där chica mångfalden som anses viktig i TV-huset på Gärdet?

Jag ställer frågan, men Lekberg vill inte svara på den. Och även om så vore, varför då välja just denne man? Det finns tusentals människor i Sverige med muslimsk invandrarbakgrund som inte dömts av domstol för att ha stulit, tafsat, misshandlat kvinnor eller spottat någon i ansiktet. Varför inte välja någon av dem istället?

Jag frågar Lekberg vad han tror att de kvinnor som utsatts för mannen känner när de får se sin plågoande i TV-rutan.

– Han har gått in i det här för att han för ett antal år sedan kom fram till att han vill förändra sitt liv, svarar han.

– Han tycker inte att han har levt ett helt schysst liv tidigare och han är en av dem som går in i det här med tankar som; vad händer med mig om jag gör det här experimentet i 30 dagar? Det kommer komma fram spännande tankar hos honom under den här tiden, förklarar Lekberg.

Att ha med en flerfaldigt brottsdömd man är alltså ett socialt ”experiment” med ”spännande tankar”.

Nu, ett år senare, lyssnar jag på det inspelade samtalet. För mig blir det då tydligt vad allting handlar om. På Sveriges Television tycker man helt enkelt att domarna mot den feministiske krönikören snarare är en merit än ett problem. Laglydiga människor, oavsett de är svenskar eller invandrare, som vill vara med i den skattefinansierade TV-satsningen får stå tillbaka när det finns en sexbrottsdömd man med invandrarbakgrund att välja istället.

Och med den insikten framstår de senaste veckornas många avslöjanden om våldtäktsmän och andra sexbrottslingar på landets tidnings-, TV- och nyhetsredaktioner i ett delvis annat ljus.

I de flesta fall har männen varit ökända på redaktionerna. På Aftonbladet har man känt till att flera av kollegorna, vi vet redan nu att det kommer fler avslöjanden framöver, pekats ut av flera kvinnor som våldtäktsmän. Aftonbladetmännen har drogat och våldtagit unga kvinnor under helgerna för att måndag morgon iklä sig rollerna som språkrör för feminism och lika värde där andra i tid och otid anklagats för att vara rasister och kvinnohatare.

Vi vet nu att det sett ungefär likadant ut på Expressen och att chefredaktören Thomas Mattsson på ett hotfullt sätt försökt stoppa tidningen Medievärlden när de avslöjade vad kvinnor utsatts för av Expressens chefer.

På Nyheter 24 kände man till att krönikören var dömd för brott. På SVT visste man att mannen som handplockades till dokusåpasatsningen var dömd för bland annat sexbrott. Och man har känt till att högt uppsatta chefer på TV-bolaget pekats ut för sexuella trakasserier.

Det är först efter att dessa män avslöjats som dessa redaktioner, högst motvilligt bör tilläggas, valt att göra sig av med dem. Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén gick till en början ut och försvarade Fredrik Virtanen, innan han sparkades ut från tidningens kulturredaktion. Och den tidigare Aftonbladet-chef som stängdes av från sitt arbete i förrgår efter att bland annat ha anmälts för våldtäkt har man smusslat bort i smyg genom att branschtidningar fått en påhittad förklaring till varför chefen plötsligt slutar.

Den rådande devisen tycks vara att så länge dessa män placerat sig i rätt värdegrunds­kontext, stolt proklamerat att de är feminister och att de tror på alla människors lika värde, så har lite våldtäkter, sexuella övergrepp och kvinnomisshandels­domar inte spelat så stor roll.

Det är alltså inte våldtäkterna och de sexuella övergreppen i sig som de senaste veckorna vållat upprörda känslor på Aftonbladet, Expressen och i TV-huset, utan att de avslöjas.