”Det finns ingen svensk skattebetalare som inte betalat in pengar som landat hos olika förgreningar av det muslimska brödraskapet. Uppsjön av stiftelser, föreningar, organisationer som byter styrelsemedlemmar och olika finurliga sätt att få tillgång till både föreningsliv och skattepengar är enormt”, skriver Edward Nordén, Säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling.

Det Muslimska Brödraskapet är en av världens äldsta, största och mest inflytelserika muslimska rörelser. Den är inte bara muslimsk utan islamistisk i den mening att de arbetar för att islam ska påverka både samhällsnorm som politiskt styre. Brödraskapet har gott om kapital, politiskt inflytande och sympatisörer i sin sfär. De har starka förgreningar i Mellanöstern, Europa, Afrika, Asien och Nordamerika. De är förbjudna i vissa muslimska länder, terrorstämplade i andra muslimska länder och har vunnit val i några muslimska länder.

Men trots att de är en så stor organisation med globalt omfång och med nästan 100 år på nacken tvivlar många på deras existens och inflytande i Sverige. Ämnet präglas av en viss mystik, förvirring och en stor portion känslighet i det politiskt korrekta Sverige. Varför? En del av svaret ligger i det Muslimska Brödraskapets historik. 

Det Muslimska Brödraskapet (på arabiska  al-Ikhwan al-Muslimun) är en religiös-politisk organisation grundad i Egypten 1928 av Hassan al-Banna. Grundidén följer resonemanget om att en återgång till koranen och haditherna skapar ett sunt samhälle i sunda stater. En praktisk blandning av religiösa dogmer, sociala verksamheter och politisk aktivism.

Eftersom politisk islam har en tendens att vara bakåtsträvande har den mötts med motstånd från de många som velat utvecklas åt ett mer fritt och västerländskt håll. Samtidigt möttes deras politiska anspråk också av ren repression från de som betraktat dem som en politisk utmanare. Det gäller flera stater i regionen. Då som nu. Att vara medlem, associerad eller sympatisör med dåtidens Muslimska Brödraskap kunde snabbt sluta i en egyptisk tortyrcell. 

En del radikala muslimska bröder deltog i våldet mot både makthavare och opponenter till islamismen. En del radikaliserades också av våldet mot de muslimska bröderna. Våld föder våld, radikalisering föder starkare motstånd och hårdare repression. Mordet på Egyptens premiärminister Ahmad Maher Pasha 1945 brukar tillskrivas Brödraskapet. Hans efterföljare Mahmoud Fahmy El Nokrashy Pasha 1948 likaså. Mordet därefter på Brödraskapets Hassan al-Banna (1949) tillskrevs staten och mordförsöket på Egyptens president Gamal Abdel Nasser 1954 tillskrevs Brödraskapet.

Det sistnämnda ledde till en hård repression där en del högt uppsatta Brödraskapare avrättades för landsförräderi. Många radikaliserades i fängelser och många flydde landet. Det är sannolikt här Brödraskapets tendens till att delvis hemlighålla sina breda och otydliga nätverk fördjupas.

Många flydde till Europa och byggde moskéer och kunde verka för sin islamism utan att européerna förtryckte, fängslade eller kastade ut dem. Det är en paradox av tolerans mot de intoleranta islamisterna som själva inte förmår se att de endast tolereras av sekulära demokratiska stater. Samt att de hemlighåller sina åsikter och organisationer för att få fördelar genom dåligt pålästa politiker, politiskt korrekta och de skattebetalare som ofta tvingas finansiera dem via otaliga projekt och allmän välvillighet.

En organisation och en filosofisk-religiös sfär med mottot: ”Allah är vårt mål; Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; jihad är vår väg; och döden för Allahs ära är vår högsta strävan” borde normalt sett inte kunna få bidrag för sin verksamhet i sekulära demokratier. Mer vakna medier som beskrivit detta för medborgarna – som i sin tur hade ifrågasätt om deras politiskt valda ger bort deras pengar till dessa – hade satt stopp för detta. Men så har det inte varit och så är det inte nu heller.

Muslimska Brödraskapet i sin diaspora har i decennier nyttjats som proxy mot andra. Åtskilliga underrättelsetjänster har samarbetat med Brödraskapet för att nyttja dem som mellanhand för sina intressen och mot sina fiender. CIA försökte använda muslimska organisationer mot Sovjetkommunismen, olika länders regeringar har sökt dem för att förhandla med tredje part och otaliga liberalt sinnade har försökt att nyttja dem mot både jihadister och konservativa. Det har heller aldrig fungerat. I verkligheten har de Muslimska Brödraskapet varit på sin egen sida och skickligt etablerat sig och sin islamism i Väst. 

Det finns ingen svensk skattebetalare som inte betalat in pengar som landat hos olika förgreningar av det muslimska brödraskapet. Uppsjön av stiftelser, föreningar, organisationer som byter styrelsemedlemmar och olika finurliga sätt att få tillgång till både föreningsliv och skattepengar är enormt. Det sker i de länder där föreningslivet är väl utvecklat och där man kan söka ekonomiska medel.

Sverige är ett av världens bästa länder att få tillgång till skattebetalarnas pengar. De startar egna skolor, egna föreningsliv och har kommit att dominera den svenska muslimska sfären. Trots att de är antidemokratiska, antivästliga, islamister som på fullt allvar vill göra ett kalifat av Väst. Emellanåt är också Brödraskapet den första platsen för en långtgående radikalisering. Många jihadister har börjat i MB och sedan radikaliserats vidare till olika terrorgrupper.

Otaliga moskéer och organisationer i Sverige har fått – och får fortfarande – ekonomiskt stöd från diktaturer och löser sitt heltidsarbete genom olika föreningar där svenska skattebetalare försörjer dem. Diktaturerna Saudiarabien och Qatar har finansierat många av de svenska moskéerna och de shiamuslimska församlingarna är som regel understödda av diktaturen Iran. Länder som också driver kampanjer mot Sverige.

Libyen, under dåvarande diktatorn Khadaffi, konkurrerade så gott det gick genom en stor moské i Malmö. Med på köpet får man imamer utbildade i de mest extrema skolorna, agenter från utländsk underrättelsetjänst och värderingar från totalitära stater.

Den Stora Moskén i Stockholm där svenska politiker, ministrar och statsministrar syns är bekostad av Förenade Arabemiratens dåvarande president och landsfader schejk Zayed bin Sultan Al Nahyan. När Förenade Arabemiraten tröttnade på det Muslimska Brödraskapets försök att vinna politisk makt på hemmaplan – liksom deras hemlighetsmakeri till metod – ändrades den goda relationen. Därav kallas Stora Moskén sällan för Zayed-Moskén.

När Arabemiraten sedan terrorstämplade det Muslimska Brödraskapet stämplades samtliga deras sidoorganisationer och medlemsorganisationer. Därav den oförklarade nyheten i Sverige att de stora svenska muslimska organisationerna plötsligt terrorstämplades av islamiska stater. När den muslimska världen – liksom de islamistiska diktaturerna – betraktar dessa organisationer i Sverige som de svenska grenarna av det Muslimska Brödraskapet så bör man ta dem på orden. 

Sedan dess har flera partier välkomnat representanter för denna islamistiska organisation till lokalpolitik, Riksdagen och Regeringen. Det gäller Socialdemokraterna i synnerhet men även Miljöpartiet och Moderaterna har valt in islamister på riksdagsplats. Att så många svenskboende islamister innehaft så tunga positioner i den europeiska islamismen bör vara en tankeställare.

Ett av skälen är att de faktiskt kommer med våra skattepengar till bordet. Så starkt att det internationella sätet för Brödraskapet övervägde att flytta till Sverige 2015. Den plats som pekats ut som Brödraskapets centrum i Sverige är densamma Stora Moské i Stockholm. Huvudpersonen är imamen Mahmoud Khalfi. Här passerade fd statsministern Reinfeldt (M), Stefan Löfven (S), Jonas Sjöstedt (V) och som senast ser vi regeringsföreträdare för både Kristdemokraterna och Moderaterna samtal.

Det är högst oklart vad det är svenska politiker inte förstår med det Muslimska Brödraskapet. Otaliga journalister, författare, politiskt aktiva och sakkunniga har påtalat det olämpliga i att kurtisera islamister. Samt det historiskt ostrategiska med att låta representanter för hundratusentals muslimer i Sverige föra deras talan. Ett klassiskt knep av Brödraskapet för att sätta sig själv i en förhandlingsposition.

Sverige hade haft stor nytta av ett bättre fungerande debattklimat som belyser den här problematiken. Vi hade också haft stor nytta av politiker som ser skillnad på individer med muslimsk bakgrund och politiska islamister som vill ha våra pengar för att bygga ett religiöst kalifat. Även i skrivande stund säljs kommunal mark till diktaturfinansierade moskéer, skattepengar till brödraskapets föreningar och där dessa arbetar för att muslimer som kommer till Sverige aldrig ska integreras. Möjliggjort av både regeringspartierna och oppositionen.

De senaste 40 årens bristande tydlighet och den direkta politiska hjälpen till islamisterna har redan omöjliggjort integrationen av tiousentals migranter från muslimska länder. Vi bör ställa oss frågan var vi är om 40 år. Det Muslimska Brödraskapet skapar ett ”vi” (muslimer) och ett ”dom” (icke-muslimer). Separatism.

Vad händer om det till slut blir just så? De islamistiska grupperingarna är bra på att skapa organisationer, finansiering och olika plattformer att influera. Men att skapa samhällen som någon vill leva i kan de inte. De skapar separatism och konflikt. Dit är vi på väg i raketfart.