Det har föreslagits att civilminister Ida Karkiainens heilande i själva verket var uttryck för subkulturen JVVF (”Jag Vill Vara Farlig”) snarare än för nazism. ”I JVVF-heilen utgör hela armen ett opolitiskt långfinger mot samhället, ett fuck you-finger med tusen gånger större potens” skriver Johannes Nilsson, expert på JVVF-kultur, som reder ut om Karkiainen bara ville vara farlig.

Stora delar av vänstern slöt upp till civilminister Ida Karkiainens försvar efter Nyheter Idags publicering av en bild från hennes ungdom där hon heilar. Försvarsarbetet har emellertid varit splittrat, kanske för att Karkiainen själv har gett så oklara besked: först heilade hon inte alls, sedan kan hon möjligen ha heilat ironiskt, i ena intervjun stängde hon av och sa ifrån om någon spelade Ultima Thule, i nästa kan det möjligen ha spelats Pluton Svea utan avstängning och föreläsning.

Läs även: Så hyllade civilministerns sambo Adolf Hitler

Ett av de bättre försvaren är en välvillig tolkning av Karkiainens påstående att heilandet ska ha skett ironiskt som jag kallar för ”JVVF-försvaret”, presenterat av bland andra S-ankutna Arbetets kulturredaktör Johannes Klenell.

”Vi rörde oss i det diffusa gränsland som kallas JVVF (Jag vill vara farlig), med en fascination för saker som var onda. Totalitära ideologier, satanskulter, massmördare. Killar som googlade bilder på lik, hade orm och skäggfläta” skriver Klenell om sin egen ungdomstid på landsbygden,

Jag förstår precis vad Klenell menar. Jag kommer också från en håla där JVVF var ett självklart inslag i den lokala ungdomskulturen, där extrem musik kunde spelas för att den var ”farlig” och armar resas i luften som opolitiska tabubrott.

Jag skrev dessutom den första artikeln om JVVF-fenomenet, i det första numret av mitt textfansin Schipperke som gavs ut år 1997. Där beskrev jag – och hånade – ett subkulturellt fenomen som var typiskt för 80- och 90-talet och uttrycktes i fansins som Flashback (då ännu en papperstidning), i musikgenrer som black metall eller noise och i en kult kring olika former av politisk, kulturell och social extremism.

Där hade förstås nazismen en självklar plats bland seriemördare, självstympare och kannibaler. Men som sällskapet antyder handlade det inte om en uppriktig nazism grundad i rasbiologi och antisemitism, utan om en Hollywood-nazism där sadistiska krigsförbrytare som Klaus Barbie framhölls framför nationalsocialismens ledande ideologer och politiker.

JVVF-nazismen är kort sagt ett inslag i en anti-kultur, utvald just för att den är avskyvärd, och inte som ett föredöme. På så sätt kan JVVF-nazism beskrivas som ”ironisk”, men det innebär inte att ett JVVF-heil ”driver” med nazismen. Den utmanar bara ett tabu utan något annat skäl än att utmana ett tabu. I JVVF-heilen utgör hela armen ett opolitiskt långfinger mot samhället, ett fuck you-finger med tusen gånger större potens.

Så heilade Karkiainen för att hon ville vara farlig, som Klenell föreslår? Varvades Pluton Svea med japansk noisemusik och JVVF-artister som GG Allin, Boyd Rice och Gary Glitter i hennes och sambons lägenhet i Haparanda?

De sydstatsflaggor som ska ha förekommit i en replokal och på hennes sambo pekar åt ett annat håll. Idag har sydstatsflaggan visserligen fått en stark politisk laddning även i Sverige, men i mitten av 00-talet var den alldeles för svennig för att vara JVVF, i synnerhet i Norrland.

Sambons Pluton Svea-cover är visserligen extrem, särskilt de egna textrader som lagts till. ”Adolf visste vad han skulle göra med dessa as, han byggde rum och fyllde dem med gas” låter utan tvekan farligt men också uppriktigt nazistiskt, utan den tvetydighet som utmärker ett JVVF-band som Laibach.

Själv tycker jag inte det vore särskilt rimligt om en svensk minister avgick på grund av tveksamheter i sin ungdom. Tvärtom behöver Sverige fler politiker med brokig bakgrund, som inte fostrats i ungdomsförbundens broilerfarmar från högstadiet och framåt. Egna erfarenheter från vikt makt-miljön skulle till och med kunna framhållas som en styrka, exempelvis när det gäller att bekämpa högerextremism.

Men då krävs att man är ärlig.

Läs även: Johannes Nilsson: Så kommer vänstern förlora striden om kulturen

Läs även: Johannes Nilsson: Därför skiter vänstern i flyktingarna