Stödet för islamism har gått för långt. Visst går det att stänga dessa krafters ”gudstjänstlokaler”. Detta är Säpos uppgift men vi behöver en rak och tydlig höger som är kapabel att underbygga Säpos handlingskraft, skriver Nima Rostami, advokat och debattör.

Symbolen för islamiskt patriarkat är moskéer, nästan alla moskéer i Sverige styrs dessutom av främmande agitatoriska stater och individer som är knutna till global islamism som får understöd av islamiska auktoritet från Qatar, Saudiarabien Förenade Arabemiraten, Turkiet och Iran.

Några tydliga exempel på dessa moskéer är Imam Ali moskén i Järfälla vars chef-imam utnämns av diktator Khamenei, IFiS moskéer med tidigare socialdemokraten Omar Mustafa som ordförande och Abdirizak Waberi, tidigare riksdagsledamot (M), nyligen dömd till 4,5 års fängelsestraff för att ha förskingrat skattemedel.

Dessa tillsammans med andra salfistiska moskéer med kopplingar till extrem islam vars medlemmar kommer från MENA-länder ingår i det globala islamistiska nätverket som har huvudmål att underminera Väst och driver USA- och Israel-hat.

Åtgärder mot dess moskéer som utgör säkerhetshot är nödvändiga. Säkerhetsåtgärder i form av begräsning av deras aktiviteter ska aldrig anses gå emot religionsfriheten, för den islam som predikas i dessa moskéer är en politisk ideologi förklädd i religion.

I sammanhanget är det viktigt att vara försiktig med människors tro baserad på handlingar hos dessa moskéer, vissa stater och individer eller institutioner, men en genomgång av islams innehåll, historia och gärningar framstår den som en fascistisk ideologi.

Islam har en 1400-årig historia av våldskapital och erövring och har inte alls genomgått väckelse. Islams företrädare saknar dessutom insikt om detta. En troende muslim är tvingad att underkasta sig Allah, saknar egen roll och eget ansvar utan allt ligger i Allahs händer.

Därtill har islam alltid en uttalad ambition på politiskt maktövertagande. ”Vår politik är densamma som vår religion och vår religion är densamma som vår politik”. Detta är den globala islamistiska rörelsens slogan. Vänstern och det liberala etablissemanget i Sverige stödjer denna islam. De relativiserar i religionsfrihetens namn och skyddar därmed detta existentiella hot.

Aktiviteter som sker i dessa moskéer utgör ett starkt säkerhetshot för vår existens. Islamisk ideologi har till följd av etablissemangets inkonsekventa politik, till exempel med migrationsregelverk som instrument och med hjälp av s.k. pull-faktorer, tillåtits växa starkt i Sverige.

Samtidigt som islamkritiker kuvats med islamofobi och rasismepitet just av vänstern. Det svenska etablissemanget, när det gäller kristendomen, tror på en sekulär rättsstat men har helt undantagit islam från att omfattas av samma princip. Detta kan vi idag skörda frukten av i form av en omfattande antisemitism, hot mot sekulär-demokratiska värderingar, säkerhetshot, desinformationskampanj mot de skyddsregler som gäller barn (LVU-lagen) underminering av Sveriges Nato-medlemskap och infiltration för att gå främmande makters ärende.

Decennier av vänster- och socialliberal dominans i det svenska politiska spektrumet har satt sin prägel i landets samtliga strukturer, bl.a. i statsförvaltningen och media. Även tjänstemän är institutionaliserade och indoktrinerade i samma politiska anda.

Mot bakgrund av ovan har Sverige försatts i ett sådant tillstånd där splittringen är stor och en sammanhållen svensk gemenskap har allvarligt underminerats. Muslimska aktörer föredrar alltid islams och utländska agitatoriska makters intresse framför det svenska västerländska intresset. En mycket starkt bidragande orsak har varit en onyanserad, inkonsekvent och storskalig migration från MENA-länder. Detta har dock varit dömd att misslyckas på förhand.

Risker och åtgärder

Islamismens och islamiska kulturarvet innebär två risker för Sverige; farliga och militanta individer som på kort sikt utgör säkerhetsrisk har okontrollerad tillåtits etablera i landet. Och den islamiska kulturen som fungerar som indoktrinering av framtida generationer i muslimska hem och deras påverka i omgivingen.

Sverige har hittills med en undfallande politik attraherat det mest bakåtsträvande och bottenskiktet från MENA-länder. Denna starkt växande demografiska faktor opererar via moskéer, utnyttjar migrationsregelverk, sociala förmåner och hävdar rättigheter såsom religionsfrihet.

Islam är dock i total avsaknad av respekten för de grundläggande mänskliga och fria rättigheter som har varit Väst framgångssaga. Otrogna (ateister/sekulära grupper) kuvas med blasfemi i muslimska länder. I Sverige kallas islamkritiker för islamofober. Detta är en auktoritär människosyn som besitter en majoritetstänkande. Avsteg från denna norm bestraffas skoningslöst.

Det är helt ofattbart att det svenska etablissemanget främjar just dessa grupper som står för könsdiskriminering, sträng barnuppfostran, lögn som det leder till korruption, homofobi, odemokratiskt väsen, respekterar inte yttrandefrihet och motsätter sig för islamkritik (blasfemi).

Vänstern och delar av borgerligheten har gått ihop med islamister och bildat en ohelig allians. Vi behöver således en tydlig och rak höger som värnar om frihet, demokrati, sekularism och religionsfrihet på riktigt. Vi är i behov av en höger som är kapabel att genomföra strukturell förändring och är orädd för vänsterns rasistkort och islamofobiepitet. Vi behöver en höger som ger hopp och framtidstro för Sverige. Detta förutsätter dock att ständigt vinna informationskriget.