Visst ska muslimer kunna engagera sig politiskt – precis som alla andra

Chang Frick (t.v) och Mehmet Kaplan (t.h) Foto: Nyheter Idag
  • Tisdag 19 Apr 2016 2016-04-19
E-post 1340

LEDARE Allt sedan det stod klart att Mehmet Kaplan inte längre är bostadsminister har det haglat kritik från vissa debattörer om att Kaplans avgång är ett bevis på att muslimer inte kan engagera sig politiskt. Men så är det givetvis inte – du ska kunna engagera dig politiskt oavsett religiös bakgrund.

Få har missat granskningarna av Mehmet Kaplan (Mp) från bland annat Nyheter Idag, men även sajter som Aktuellt Fokus och debattörer som Rebecca Uvell. Är man statsråd blir man granskad av medier, det hör till. Man har heller inget frikort för att man tillhör en minoritet i Sverige – ett statsråd har inte mindre makt för det.

I kölvattnet av att vår tidigare bostadsminister fick gå har en sidodebatt kommit att bli aktuell där Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer, menar att drevet mot Kaplan hade med hans bakgrund som muslim att göra.

– Man skickar ju väldigt tydliga signaler när man tvingar bostadsminister Mehmet Kaplan att avgå på det här sättet. Och det är att svenska muslimer inte har en plats i de politiska finrummen. Att vi inte har en plats i de demokratiska institutionerna och att vi inte kan vara där på lika villkor. Det är ganska tydligt. Vi ser det nu med Mehmet Kaplan. Vi såg det med Omar Mustafa för några år sedan, säger Rashid Musa till Sveriges Radio.

Å ena sidan kan man faktiskt ge Rashid Musa en viss poäng, men inte på grund av Kaplan. Det finns en debatt i Sverige som har pågått ett tag där muslimer kollektivt misstänks för både det ena och det andra. Ett exempel var knivmorden på Ikea i Västerås där ett rykte gick om att det minsann var en halshuggning, eller ”halal-slakt” som en del vill uttrycka det. Alltså mellan raderna att en galen muslim varit i farten. Igen.

Men så var det inte, något jag själv kunde visa på Nyheter Idag. Ett annat tillfälle var efter Trollhättemorden när det hölls någon form av demonstration mot det som hade hänt. Ett antal människor, minst lika skäggiga som mig, fastnade på bild med ett pekfinger upp i luften. Ryktet spred sig snabbt – det var ett IS-finger enligt flera tappra nätkrigare.

Återigen snokade jag runt och kunde till slut få tag i människor som var på plats, varav en var släkting med arrangören. Det var inte alls något IS-finger utan anledningen var en slogan om att ”vi är alla en”, lite som om det var hämtat från någon subkultur i USA. Dessutom var de kurder, vilka knappast kan anklagas för att sympatisera med IS. Men trots att jag påpekade detta i en artikel och var tydlig med att det inte fanns grund för att anklaga någon för att vara IS-sympatisör, så fick jag arga kommentarer i sociala medier samt i mejlinkorgen.

Det hette att jag blivit PK och börjar ”försvara muslimer”. Som om de samtliga vore dömda på förhand.

Så jo, vad man än tänker om Musa så har han en poäng i att muslimer lätt blir misstänkta för saker de inte har ett skit med att göra. Men drevet mot Mehmet Kaplan är inte ett sådant exempel, ej heller stämmer påståendet att muslimer inte kan engagera sig politiskt. Ett lysande exempel är gymnasieminister Aida Hadžialić (S) som såvitt jag vet har en muslimsk bakgrund. För övrigt har hon imponerat nyligen i sin kritik mot de mer galna elementen inom svensk identitetsvänster. Jag ser ej heller något drev mot henne för att hon är muslim och minister.

Samtidigt var en bärande del av kritiken mot Kaplan att han haft samröre med Milli Görüs, en omvittnat islamistisk organisation. Då blir det självklart att man kritiserar detta, då det finns misstanke om att Kaplan i smyg företräder radikalt andra idéer än de han annonserat när han gick till val för Miljöpartiet. Den islamism som återfinns i Milli Görüs är konservativ och som med all islamism, det är politisk islam. I ljuset av det, samt kopplingarna till AKP-toppar, blir kritiken synnerligen relevant.

Inte för att han är muslim utan för att han på goda grunder kan misstänkas företräda en ideologi som i vart fall borde stå i rak motsats till Miljöpartiet och ytterst den rödgröna regeringen. Det är alltså när islam blir politik som det blir problematiskt, inte att man är troende. Jag tror det är viktigt att även högerspöken som jag kan poängtera just detta, för det är farligt om muslimer generellt tror att de inte får lov att engagera sig politiskt bara för att de är muslimer.

Det hela kokar ner i skillnaden på att vara muslim och att tro på att politisk islam är det bästa för samhället. Det är i sig ingen ny diskussion, vi hade samma i Europa under upplysningen när staten och kyrkan skildes åt. Jag vet som sagt inte vad Mehmet Kaplan innerst inne tänker, det skulle kunna vara så att han i grund och botten varit mer än lovligt naiv. Men det hjälper inte, finns misstanken redan där så är det svårt att i förlängningen kunna sitta kvar på ett förtroendeuppdrag som minister.

Att påstå, som Rashid Musa gör, att muslimer inte har en plats i de politiska finrummen är farligt. Det skapar en polarisering och ger även en falsk bild av hur svensk politik fungerar. Så givetvis, om du är muslim ska inte det på något sätt hindra dig från att engagera dig politiskt.

Muslimer kommer alltid få lov att ta plats i mina politiska finrum iallafall – det är din politik som är viktig, inte din religiösa bakgrund.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag