STOCKHOLM Rebecca Weidmo Uvell skrev sin bok ”Tyst!” för att väcka liv i debatten om yttrandefriheten. En fråga som det senaste halvåret blivit mer aktuell än någonsin efter att muslimer krävt blasfemilagar och halshuggningen av Samuel Paty. Men frågan handlar också om hur svenska mediebolag bedriver lobbyarbete mot Facebook och hur vänsterpolitiker vill begränsa svensk lag enligt Weidmo Uvell. – Ju mindre vi diskuterar frågan desto enklare är det för olika typer av makthavare att få igenom inskränkningar, säger hon.

Nyheter Idag träffar Rebecca Weidmo Uvell några dagar innan den franske läraren Samuel Paty blir halshuggen för att han visat upp Charlie Hebdos karikatyrer på Muhammed för sina elever som ett led i undervisning om yttrandefrihet. Gärningsmannen Abdoullakh Anzorov var en muslimsk invandrare med tjetjenskt ursprung.

I sin bok ”Tyst – om hoten mot yttrandefriheten” skriver Rebecca Weidmo Uvell bland annat om protesterna, hoten och attackerna mot konstnären Lars Vilks efter att han gjort sina rondellhundar med Muhammed.

”Den svenska kulturvärlden, och även media, vände honom nästan unisont ryggen och ställde sig istället på förövarnas sida. Det är en skam för alla de i svensk kultur som säger sig vilja ha (konsten fri) och jag hoppas att de i framtiden tar ansvar över att de själva var en del av problemet”, skriver Weidmo Uvell.

Hon skriver också i sin bok om hur reaktionen efter Charlie Hebdo-massakern där 12 människor mördades inte blev ett aktivt försvar av yttrandefriheten. Utan att terroristerna lyckats skrämma många redaktioner att bli försiktigare och rädda.

Problemet för många muslimer att acceptera och förstå yttrandefrihet aktualiserades under sommaren i Sverige i och med att den dansksvenske aktivisten och profilen Rasmus Paludan påannonserade koranbränningar i Malmö och Stockholm.

– Paludan har lett till en debatt som jag hoppas vi kan hålla liv i. Jag har gått ut och försvarat det i tidningen Dagen med motiveringen att man kan försvara principen utan att försvara handlingen, säger Weidmo Uvell.

– Det är något man glömmer bort väldigt mycket i debatter i Sverige. Att man kan försvara en princip utan att nödvändigtvis sympatisera med handlingen.

Läs mer: Muslimska församlingar: Förbjud koranbränning

Hon kallar koranbränningarna för ”tölpaktigt” beteende.

– Man borde inte bränna någon bok. Det signalerar bara att man inte har några argument. Men vill man bränna böcker så är jag den första som ställer mig och försvarar rätten. Oavsett vilken bok det är, säger Weidmo Uvell.

Koranbränningarna gjorde att antidemokratiska krafter avslöjade sig påpekar hon.

– Det var väldigt intressant för koranbränningen lockade fram företrädare för muslimska organisationer i både Malmö och Stockholm. De har unisont gått ut i en debattartikel och krävt blasfemilagar. Att det inte lett till rubriker är symtomatiskt för den svenska samhällsdebatten.

– De här företrädarna kan gå ut helt öppet med vilket förakt för de har för det svenska samhällets sekulära del. Vi är en sekulär stat och vi är stolta över det. Här är kyrka och stat separerade. Det blir ändå inga reaktioner.

Varför tror du att de kommer undan med det?

– Därför att det har funnits en medveten strategi. Kritiserar man en specifik muslim eller religionen islam är man islamofob. De har varit någon slags ”untouchables” i svensk media. De har lyckats få med sig personer inom vänstern och svensk media som bekräftat den världsbilden som de vill sända ut om att de är extra skyddsvärda och att all kritik är islamofobi.

– Det har inte gått att prata om det på ett rimligt sätt tyvärr.

– Självklart är det inte islamofobi att kritisera saker som muslimer eller muslimska föreningar gör eller tycker. Men eftersom att de har fått komma undan med det i 20 år i svensk politisk debatt tar det lång tid att förändra.

Har du märkt någon förändring i samtalsklimatet?

– Det börjar bli lite mer trött. För fem år sedan kunde man komma undan med att kalla alla typer av avvikare från konsensusfråga för rasist. Idag går inte det. Det blir bara tramsigt. Min bild är att fler och fler uppfattar rasiststämpeln som otroligt slapp. Det har sagts så många gånger om så många människor. Det är helt urvattnat som begrepp och har tappat sin betydelse.

– Aftonbladet Ledare försöker fortfarande. Men det fäster inte. För fem år sedan oroade sig folk på allvar vad deras arbetsgivare skulle tycka om de delade en artikel från (en
Jag såg att Jens Liljestrand till och med delade Nyheter Idag en gång. Visserligen med en brasklapp. Men ändå. Det hade inte hänt för fem år sedan. För då hade han inte fått komma på julbordet på Expressen Kultur.

Missa inte våra fördjupande reportage och extramaterial i våra avslöjanden. Med Plus får du tillgång till alla artiklar, bilder och videoklipp. Glöm inte att med fler prenumeranter kan vi satsa ännu mer på relevant journalistik.