BLOGG Jag blev nekad medlemskap hos Publicistklubben eftersom styrelsen har åsikter om några artiklar mina kollegor har skrivit. Jag redovisar nedan vilka artiklar de pekar på och vilket resonemang som anförs. Men det kan kvitta. Min poäng är att det behövs ett forum för nya aktörer som vill bli bättre på journalistik. Jag tror det finns ett behov av ett alternativ till Publicistklubben.

För ungefär tre år sedan sökte jag medlemsskap i Publicistklubben och svaret kom i måndags. Handläggningstiderna förefaller vara i nivå med Migrationsverket. Anledningen att jag söker medlemsskap beror inte på att jag vill frottera mig med ”etablerad media”. Däremot väntas det pressetiska systemet, där vi är anslutna, att omdanas till ett bredare medieetiskt system. Publicistklubben är ett av de organ där frågan diskuteras och PK kan lite slarvigt ses som en slags ”remissinstans” i dessa frågor. Därav är det naturligt för mig att söka medlemsskap.

Till en början får jag en kort motivering till beslutet som säger att vi inte uppfyller kraven för medlemsskap. ”Om Du i framtiden förändrar Din verksamhet och kan visa att Du fortlöpande och aktivt bedriver publicistisk verksamhet, så är Du självklart välkommen att ansöka om medlemskap igen”, står i brevet med Björn Häger som avsändare.

När jag ringer till Häger säger han att det blivit fel. Han är inte längre ordförande i PK utan hänvisar till Anna Hedenmo. PK har glömt att uppdatera till rätt ordförande i sitt svar. Istället går jag till PK-debatt som var i måndags och talar med Anna Hedenmo. Hon förklarar kortfattat att enligt PK har Nyheter Idag publicerat artiklar om flyktingar på ett negativt sätt.

För att förstå hur PK resonerar bad jag Hedenmo skicka exempel på dessa artiklar, och det har jag fått. Ingen av artiklarna är skriven av mig, däremot är de publicerade på den sajt jag är verksam. Jag är inte heller ansvarig utgivare, det är Jakob Bergman. Och så vitt jag förstår är medlemsskap personligt, det är inte organisationer eller medier som söker medlemskap.

Men i vart fall, de hänvisar till tre artiklar som mina kollegor på Nyheter Idag har skrivit. ”Självklart finns det en lång rad artiklar som är oklanderliga, men då och då dyker det upp texter som misstänkliggör invandrare och flyktingar, och som innehåller obalanserad kritik”, skriver Publicistklubben.

Artiklarna PK hänvisar till redovisar jag nedan, dels med kritiken från PK men också med mina egna kommentarer.

Vi rapporterade om C-förslag om sänkta skatter

I en av artiklarna berättar Nyheter Idag att Centerpartiet vill satsa 11,7 miljarder på nyanlända genom att helt enkelt göra det billigare att anställa. Det är sådana förslag jag gärna kastar ljus på eftersom jag tycker lägre skatter är något bra. Vi driver till och med kampanjen ”mata inte staten” ihop med en rad liberala aktörer, exempelvis Liberala Partiet. Vidare behövs det kraftfulla åtgärder för att få in nyanlända på arbetsmarknaden. Jag tycker helt enkelt att Centerpartiet i grunden har ett bra tänk i den här frågan.

Men Markus Allard, som skrev artikeln, missade att nämna att C-förslaget även är till för att få in ungdomar på arbetsmarknaden. Det var en dum miss förstås, men hur detta ”misstänkliggör invandrare” övergår mitt förstånd. Men det är sådan Publicistklubbens motivering är.

Mannen med tre fruar i Nacka

I en artikel djupdyker Mattias Albinsson i den omtalade mannen i Nacka som fick tre bostäder åt sig själv och tre fruar. Ja, jag vet om att journalister invänder på ordet ”fick”, men jag känner mig trygg med att folk faktiskt förstår vad som menas. Han fick alltså rätten att bo i dom. För övrigt var vi en av de första, om inte den första, publikationen som talade om att mannen med familj får nyttja bostäderna i maximalt två år. Det framgår av min intervju med Nacka kommunstyrelses ordförande som du kan läsa här.

I en uppföljande artikel använder Albinsson ordet ”fick”, som i betydelsen ”får” ett hyreskontrakt, eller ”får” rätten att använda en bostad. Detta anmärker PK på eftersom kommunen formellt äger bostadsrätterna i fråga.

I Albinssons uppföljande artikel undersöks det faktum att mannen med tre fruar bott i den inofficiella ”IS-huvudstaden” Raqqa samtidigt som staden de facto varit kontrollerad av IS.

Månggifte är allt annat än mainstream inom islam. Det vet man om man bor där jag bor, i förorten. Män med flera fruar betraktas som extrema, som bäst anses de djupt konservativa men oftast som reaktionära eller radikala. Den omständigheten tillsammans med faktumet att de kommer från ”IS-huvudstaden” Raqqa är såklart intressant. Har kommunen tittat på detta? Vad säger Säpo? Vad säger en terrorforskare? Detta undersöker Albinsson i artikeln och konstaterar att enligt terrorforskaren Magnus Ranstorp behöver det inte alls vara så att mannen är IS-sympatisör.

– Det finns en stor civilbefolkning som levde under det här förtrycket så det går inte att säga att eftersom det var den här överlappningen att det behöver vara något problematiskt, säger Ranstorp när han citeras.

Men Publicistklubben skriver att ”Dessutom insinueras att familjen skulle kunna ha anknytning till IS eftersom den kommer från Raqqa. Detta utan kunskap i frågan. Ett lika troligt antagande är väl att familjen har flytt från IS?”.

Hungerstrejkande flyktingar och bloggerskans kritik

Den 11 november 2015 berättar Fagersta-Posten om flyktingar på ett asylboende som hungerstrejkar. Det är trångbott och de tycker att maten är dålig, berättar tidningen. Just delen med att de protesterar mot maten väckte känslor. Bloggerskan Paulina ”Paow” Danielsson är djupt kritisk till att flyktingarna inte är nöjda med maten.

– Jag tycker att det är skitfel. Det dör en person av svält varje minut i världen och de gnäller på att de får dålig mat, säger hon om flyktingarna till Nyheter Idag.

Vår artikel fokuserar på delen om maten, då det är den delen i flyktingarnas protest som väcker kritik. Man kan säga att vår artikel är en uppföljning av Fagersta-Postens artikel. En formulering i Albinssons artikel tycker jag emellertid blev olycklig. Han skrev att flyktingarna vill ha ”lyxigare mat”. Jag tycker det kunde stå ”bättre mat” istället.

Detta anmärker också Publicistklubben på. ”I artikeln nedan utmålas flyktingar som bortskämda och otacksamma eftersom de vill ha ’lyxigare mat’. Rubriken fokuserar helt på maten och på kritik mot hungerstrejken. En ansvarsfull publicering hade försökt ta reda på vad strejken egentligen handlar om. Är maten ens en fråga? Eller handlar det om trångboddhet?”, skriver Publicistklubben.

Jag menar att maten definitivt är en fråga, då det var just den detaljen som väckte en debatt med starka känslor. Det redovisas givetvis även i vår artikel att flyktingarna klagar på trångboddhet. Det redovisas även att det då bodde 470 migranter på boendet.

Om jag ändrar den ”publicistiska profilen” kan jag söka medlemskap igen

Om jag ändrar min ”publicistiska profil” är jag välkommen att söka medlemskap igen, står att läsa i brevet som är undertecknat av Anna Hedenmo, ordförande i PK. Det betonas även att det inte räcker att vi är anslutna till det pressetiska systemet.

Såhär, jag kommer såklart inte ändra vår ”publicistiska profil” på Nyheter Idag. Vi ska fortsätta rapportera om förslag där skatter sänks och om åtgärder som kan få in nyanlända på arbetsmarknaden. Vi ska fortsätta rapportera om män med tre fruar som får nyttjanderätt till bostäder på skattebetalarnas bekostnad och givetvis ska vi vrida och vända på alla aspekter i detta, exempelvis om kommunen har tittat närmare på vem den här mannen är. Det är legitima frågor att ställa. Det är frågor som mina grannar i förorten ställer.

Och givetvis ska vi fortsätta återge den allmänna debatten, oavsett vem som får kritik och för vad. Detta ska vara en självklar del av vår publicistiska linje.

Samtidigt ska vi givetvis arbeta med att artiklarna ska kunna bli bättre. Det är inte så att vi är perfekta. Exemplet med formuleringen ”lyxigare mat” är ett sådant exempel. Att Allard missade delen om att Centerpartiets förslag även vänder sig till arbetslösa ungdomar är ett annat. Vi kan alltid bli bättre och tro mig, vi har ofta samtal där vi ger varandra både kritik och beröm för att hela tiden utvecklas med vårt arbete.

Det behövs ett alternativ till Publicistklubben

Vi kan sammanfatta de artiklar som PK-klubben hänvisar till med att vi skildrar målkonflikter som uppstår i migrationens spår. Inte minst, hur mycket skattemedel ska användas för kostnader relaterat till migration? Hur ska skattemedel användas? Används det rättvist? Kanske sänkta skatter rentav är en väg framåt för bättre integration?

Flera medarbetare på Nyheter Idag bor inte i innerstaden i Stockholm, utan bor i förorter som Alby, Hallunda och Husby. För oss och för våra grannar är dessa målkonflikter centrala. När bilarna brinner är det min granne som ska till jobbet dagen efter som drabbas, inte folk på Södermalm eller i Bromma. När mannen med tre fruar får rätten att nyttja bostäder i Nacka är skillnaden som tydligast mot mina grannar från Syrien som kämpar med att stå på egna ben.

Att dessa konflikter och frågor ska skildras förefaller inte vara helt självklart för Publicistklubben. Jag vill minnas att det varit ett ytterst känsligt ämne att ta upp just dessa målkonflikter på PK-debatt. Därför är jag inte helt förvånad att jag nekas medlemsskap då en stor del av min ”publicistiska profil” är att djupdyka i just detta. Jag anser till och med att det är en central journalistisk uppgift.

Bland annat av denna anledningen, men även för att jag aldrig någonsin tjatar mig in i något sammanhang, tänker jag inte heller söka medlemskap i PK igen.

Däremot tror jag det behövs ett alternativ till Publicistklubben. Det är inte bara Nyheter Idag som är en ny uppstickare med ambitioner, rådande ”etablerade medier” utmanas från flera håll. Det tycker jag är bra. Konkurrens gör att alla blir bättre. Men det behövs också forum där nya uppstickare kan vara delaktiga i diskussioner som rör publicistiska beslut och pressetik. Inte minst är jag och Nyheter Idag i behov av ett sådant forum.

Ett sådant alternativ till PK bör ha just grundsynen att publicister med små skavanker ska släppas in just för att de har skavanker. Det är ju medier som strävar efter att bli bättre som har mest nytta att vara med i sådana här sammanhang. Hade jag och mina medarbetare haft ett forum som PK hade vi också haft en naturlig plats för att diskutera och stångas med mer erfarna publicister.

Därför tänker jag sondera terrängen för att undersöka om intresse finns till ett alternativ till Publicistklubben. Det kanske inte finns underlag för detta idag, men möjligen i framtiden?

Läs också: Även ”alternativa” medier har ett ansvar (publicerad januari 2017)

PS. Publicistklubben får gärna behålla medlemmen Jan Sjunnesson, veteran från Avpixlat.