KRÖNIKA Politikernas och chefstjänstemännens orimligt höga löner ska sänkas så mer resurser kan satsas inom svenska välfärden, det anser Markus Allard, medarbetare på Nyheter Idag och partiledare för lokala Örebropartiet. 

I torsdags, 15 juni, fick Stefan Löfven och de övriga statsråden löneförhöjningar. Jag ringde statsrådsarvodesnämnden och frågade varför de inte sänker politikerlönerna istället. Nämndens ordförande verkade inte tro sina öron och han blev märkbart irriterad.

Den här krönikan kommer handla om det, att vi behöver justera politikerlöner och chefstjänstemäns inkomster till en mer förnuftig nivå, närmare det svenska folket. Det blir min första krönika här på Nyheter Idag, vanligtvis skriver jag nyhetsartiklar.

Ena stunden skriver jag om en mamma som får kravla ur bilen i minusgrader med navelsträngen hängandes mellan benen efter att hon fått föda sitt barn på vägen till närmsta förlossningsklinik, som efter politikernas nedläggning av Sollefteå BB är beläget 10 mil bort. Kort därefter skriver man om samma landsting där ett tjugotal chefers lönekostnader uppgår till dubbla summan än den som politikerna skulle spara in på att lägga ned Sollefteå BB. Tiden går, man skriver om våldtäkter, den socialliberala invandringspolitiken och om pensionärer som antingen håller på att frysa ihjäl eller som redan hunnit begå självmord på grund av samhällets svek.

Häromveckan återvände jag till Västernorrlands landsting, där man hävdade att man var tvungen att lägga ned Sollefteåbornas BB för att spara pengar. Där tjänar ett regionråd minst 52 890 kronor i månaden och nu har det även uppdagats att det förekommit hemliga avtal regiondirektörer emellan. Avtal som garanterar direktörer mångmiljonsersättningar trots att de blivit arbetsbefriade.

Nu spelar alla chefstjänstemän och politiker dumma, ena stunden vet de ingenting om den korruption de befinner sig i centrum av, när bevis för motsatsen sedan framkommer skyller de på att de hade lite dåligt minne eller någon annan ”kompetent” ursäkt varpå de avgår med fallskärmar som garanterar årsinkomster på miljonnivå.

Man avhandlar kommundirektören i Jämtland som sover på hotell för skattebetalarnas pengar, trots att han tjänar 95 000 kronor i månaden och bor en kvart bort. Det är ju rimligt, tycker han. En annan stjärna är riksdagspolitikern Margareta Larsson som lyfter ut fullt arvode på 63 800 kronor i månaden fast hon skitit i att gå till riksdagen.

Svensk välfärd kollapsar, samtidigt höjer politiker och chefer inom offentlig sektor sina löner till nya orimliga nivåer. Det här är inte frikopplade samhällsfenomen, detta hänger ihop.

Statsrådsarvodesnämnden förklarade för mig att det är viktigt att statsråden tjänar i nivå med direktörerna inom offentlig sektor. Detta eftersom det är samma sorts människor som rör sig mellan dessa kategorier. Som om det vore något att uppmuntra?

Jag frågade om det var helt otänkbart att ett statsråd skulle tjäna lika mycket som en undersköterska eller en polis. Då blev nämndens ordförande irriterad och ville inte diskutera mer med mig.

I ruinerna av det svenska folkhemmet har dess dödgrävare formerat något som kan liknas vid en ny adel, bland annat bestående av politiker och högavlönade chefstjänstemän. Dessa rör sig mellan varandras kategorier, umgås bara med varandra och bor bara med varandra. Givetvis kommer detta påverka politikens utformning och fokus. I princip allt anses värt att riva ner bara det gynnar samhällselitens positioner.

Hur hade det varit om politikerna istället var en del av folket, levde efter samma sorts villkor och i samma sorts vardag som vi andra? Hade de varit lika ivriga på att lägga ned BB, att rycka på axlarna åt samhällsproblem eller att behandla våra äldre som de gör?

Samhällseliten flyter ovanpå och politiken har flugit iväg med dem. Det är sedan länge hög tid att ta ner politiken på jorden igen. Vi måste kapa förutsättningarna att kunna leva i en isolerad elitbubbla långt bortom folkflertalets vardag!

Ett steg på vägen: Sänk deras löner och stryp deras privilegier!

Vi i Örebropartiet vill sänka politikernas löner till 25 000 kronor i månaden, strypa deras privilegier och införa en maxgräns för chefslöner inom offentlig sektor. På så sätt skulle vi få loss mer pengar till den hårt ansatta svenska välfärden samtidigt som vi tvingar politiker att i högre grad leva med konsekvenserna av sina beslut. Det skulle dessutom bli mindre attraktivt för parasiter som vill sko sig på svenska folkets bekostnad att söka sig in i våra parlamentariska församlingar.

Bara genom att sänka riksdagens 349 politikers löner till 25 000 kronor i månaden skulle vi spara 162 miljoner kronor per år, det motsvarar fri tandvård för 150 000 svenskar. Om man satte maxlön vid 50 000 kronor för de 173 regionschefer i Örebro Län som tjänar mer, skulle det generera cirka 42 miljoner kronor per år. Lek då med tanken på att man skulle göra detta nationellt. Då snackar vi miljardbelopp.

Den främsta vinningen skulle dock ligga i att det skulle bidra till en förändrad mentalitet bland våra folkvalda.

Ibland lyfts argumentet om att högre löner genererar högre kompetens. Det är inte ett bra argument såvida man inte definierar kompetens som viljan och förmågan att sko sig själv på vårt lands förfall. Jag definierar istället politisk kompetens som viljan och förmågan att göra uppoffringar för att göra vårt land bättre, för att sätta folket först!