OSLO Norska journalistförbundets tidning Journalisten har i en granskande artikel uppmärksammat Dagens Nyheters mörkläggning av sexbrott i Kungsträdgården i Stockholm under festivalen ”We are Sthlm”. Svenska journalistförbundets motsvarighet har istället tagit DN i försvar och vill inte uttala sig om den norska artikeln. – Jag har tyvärr inte tid att prata med dig, säger tidningens chefredaktör Helena Giertta till Nyheter Idag.

Det är den norska journalisten Helge Øgrim som skrivit en längre granskande artikel som publicerats på journalisten.no. Øgrim har en bakgrund som korrespondent för Norska nyhetsbyrån (NTB) där han arbetade i 14 år. Han har efter det även arbetat som journalist på Dagbladet innan han började sin nuvarande anställning.

Øgrim har pratat med både den polisanlitade psykolog och den polisinspektör vid Stockholmspolisen som båda blev vittnen till sexövergreppen och som tipsade DN-journalisten Hanne Kjöller om dem. Trots deras påstötningar valde DN att inte uppmärksamma övergreppen, istället avfärdades nyhetstipset som att det ”låter som fabrikationer från Sverigedemokraterna”.

Invandrargäng rånar svenskar

I Journalistens artikel målas en dyster bild upp av de senaste årens utveckling av festivalen och hur stökiga och kriminella gäng kommit att ta över den.

– Det här är inte ett helt nytt fenomen, även om det framställs så. Första gången jag såg de här gängen var under festivalen Ung08 i Stockholm, alltså för 7-8 år sedan. Då var problemet att man rånade i grupp, berättar polisinspektören.

– Personrånen var uteslutande riktade mot svenska eller ljusa pojkar och alla rånarna var invandrargäng. Det ledde till att de svenska pojkarna knappt kunde vara på festivalen. Gick de in på konserten fick de stryk. Stod de utanför blev de rånade.

Polisen berättar även om hur flickor så unga som 13 år utsätts för sexuella ofredanden under festivalerna. De knuffas omkull på marken och blir därefter tafsade mellan benen, på brösten och på rumpan av gängen.

Dagens Nyheter vägrar svara

Efter att ha pratat med psykologen och polisinspektören försöker Øgrim få tag på DN-redaktören Caspar Opitz för att få Dagens Nyheters version och bemöta uppgifterna om att de valt att mörka övergreppen av politiska skäl.

Opitz skriver i ett mejl att han har väldigt mycket att göra och inte har tid med frågor. Helge Øgrim svarar att det är väldigt synd att inte låta DN få svara på kritiken mot tidningen och får då följande mejl tillbaka:

”Hej igen Helge, du får själv välja om du vill citera anklagelser från en högerpopulistisk hatsajt eller inte”.

Lät sig intervjuas av svenska Journalisten

Caspar Opitz har tidigare i veckan låtit sig intervjuas av Svenska journalistförbundets medlemstidning som även den heter Journalisten. I intervjun omnämns aldrig den polisinspektör som Hanne Kjöller hade kontakt med, istället avfärdas kritiken mot DN som ”högerextremt orkestrerade drev”.

Nyheter Idag får aldrig komma till tals i artikeln för att bemöta kritiken. När vi under torsdagsförmiddagen ringer upp Journalistens chefredaktör och ansvariga utgivare Helena Giertta för att ställa frågor till henne om hennes syn på pressetik och vad hon tycker om norska Journalistens artikel säger hon att hon inte har tid.

– Jag har tyvärr inte tid att prata med dig, jag är på väg på en annan intervju och hinner inte med det idag, säger hon.

Kan jag i alla fall få ställa någon fråga om artikeln i norska Journalisten?

– Nej, nej, jag har inte tid nu.

Därefter säger hon att hon eventuellt kommer att ha tid att prata under eftermiddagen, men när vi försöker nå henne igen senare under dagen skickar hon tre SMS tillbaka.

”Ringer sen” (skickas 15:05).

”Kan inte prata nu, ringer upp dig snart” (skickas 15:10)

”Kan inte prata” (skickas 16:00)

16:53 skickar Helena Giertta ett mejl där hon berättar att hon av familjeskäl inte har möjlighet att svara på frågor just nu men kan tänka sig att få frågor mejlade till sig.

Frågorna som vi väntar svar på

Har du läst norska Journalistens artikel (Helge Øgrim)?

Vad tycker du om den?

Gör Øgrim fel som skriver som han gör?

I artikeln på Journalisten.se (Hanna Lundquist) fick bara Caspar Opitz komma till tals?

Varför?

Varför ställdes inga kritiska motfrågor?

Varför lämnades inte utrymme för bemötande?

Hur rimmar det med pressetiken?

Hur viktigt tycker du att det är med ett pressetiskt förhållningssätt?